Är så jävla trött på att må dåligt oxh va vilsen pga skit barndom och narcissistisk mor.

Jag har varit i samma sits som du. Har brytit med min mamma och hennes mini-me (storasyster) och rekommenderar starkt att du gör samma. Man kan inte bli lycklig när man tvingas ha att göra med en narcissist (eller i mitt fall två). Du har rätt att bli lycklig, din sambo har rätt att bli lycklig och dina Barn har rätt att bli lyckliga. Bryt. Permanent är min rekommendation. Man kan aldrig ändra en narcissist dom är "perfekta" som dom är. 

Tack för ditt svar.

Skulle va intressant om du har lust att dela med dig mer ingående..

Jag bröt i tre år med henne en gång, nu är hennes barnbarn här ju och jag lyckas ändå hålla henne på avstånd .. Oh finns så mycket att skriva, är bara Så less på alls känslor och sorgen på orättvisan.

det här med relationer är ju för att jag är så skadad som det inte funkar, känner verkligen stt jag skulle vs starkare ensam men ensam vill man ju inte vs, egentligen.

Tack för svar iaf.

Lät precis som om jag hade skrivit ditt inlägg TS! Har det precis likandant och hatar hur jag blivit och att jag inte kommer ifrånskjutet skit.

Skrev ett långt svar till dig men min dator krånglar så det försvann :-/ Du får gärna inboxa mig så ska jag försöka skriva ikväll. Vår dator sjunger på sista versen verkar det som och ipaden är för liten och plottrig att skriva på.

Här är en i samma sits. Jag vet hur jobbigt det är. Jag har brutit med min mamma. Självklart stod hon bakom dörren i tid och otid med presenter till barnen för hon visste att jag inte ville göra barnen ledsna, dom älskar ju henne. Men nu tar jag inte emot nå presenter nå mer, jag har inte dåligt samvete och jag skiter fullständigt i om hon betalade 1000kr för det och inte kan lämna tillbaka det. Jag bryr mig inte heller när hon börjar smsbomba mig om hur hemsk jag är mot barnen osv. Jag har sagt att hon får träffa barnen när hon sökt hjälp och arbetat med sig själv.

Det är skit svårt för mig att liksom ringa in alla känslor och problem men jag vet att det ända jag vill är en väg ut och att efter det på nåt sätt komma underfund med vad det är jag vill och vem jag är, trots att jag på nåt sätt redan vet det.

Man blir utmattad av att vara ett offer för den slags orättvisa det är att växa upp med en narcissist. Jag är ett offer dock ser jag mig inte som ett offer?!

Jävligt nice ni som skriver och delar med er.. Synd man inte kan ändra rubriken här samlas vi, döttrar/söner till narcissistiska mammor..

Det Jobbigaste är att min mamma alltid verkar vinna, det är ju Jag som inte kan släppa det förflutna, det är ju Jag som är så känslig.. Hon har ju gått vidare blabla när det hela egentligen handlar om att hon i mina ögon som människa är helt oacceptabel!

Så iaf, bryter jag med henne så kommer det ju va jag som är den konstiga.. Speciellt med min mans familj som jag lyckades ha för mig själv ett tag men som nu efter att dem träffat henne tycker om henne såå och hon älskar ju sitt barnbarn.. ( detta säger dem utan stt veta mer än att jag vill hålla distans till min mamma) så vad skulle dem säga om jag bröt helt med henne.

Så jag måste isolera mig ännu mer än för att skydda mig och min dotter, ska vi inte få något kvar?!

Jag inboxar=)

Jävligt starkt och modigt! Jag bröt tre år med min, sen vet jag inte riktigt vad som hände...

Men du har ju barn som jag nu och det är ju där det blir jävligt jobbigt iom att hon nu är mormor ju... Undrar hur det är med din partners familj runt hela denna grej. För mig känns det som om jag kommer måla in mig i ett hörn eftersom dem gillar min mamma och inte har någon aning om hennes motiv.

Jag tänker ofta att jag skiter i omgivningen oxh det gör jag nog till en viss gräns ... Jaja..

Undrade också om dig, hur mår du idag hur ser din relation till din käraste, dina barn och din omgivning ut?!

Jag tror att min vilja av att leva ensam är ännu en ta ne på flykt, den lättaste vägen ut.. Jag verkar aldrig kunna bli riktigt frisk.. Man har ju inte haft det speciellt lätt på vägen..

Men du. Förstår du inte att ifall du bryter med henne så ÄR det du som vinner <3 

Du får berätta för din mans familj hur hon har behandlat dig, vilka ärr det lämnat, hur hon fortsätter att behandla dig och att du förtjänar att få bli lycklig. Liar du på att hon kan vara snäll mot ditt barn? Att hon inte kommer att lägga in smygangrepp mot honom som han kommer att känna är hans fel och inte våga berätta för dig? 

Du kommer alltid att vara ett offer i hennes närhet, ända sättet att vinna är att säga till sig själv "Jag har rätt att säga nej" och sedan gör du det. Varenda gång hon smsar så säger du nej. Den lättnadskänslan när du börjar säga nej och fortsätter att säga nej är total. Du har ingen skyldighet att ha med henne att göra bara för att hon fött dig. Lyssna på Sara Löfgren starkare och på dom band som binder mig med Lisa ekdahl (handlar i och för sig om hur hon tar farväl av en man hon älskat men lyssna på resten av texten). 

För några dagar sedan fyllde jag år. Min mamma skickade ett sms och ville komma med en blomma mitt svar blev Nej tack. Min mamma kommer aldrig ändras. Det var inte mer än en månad sedan min morbror begick självmord pga att min mamma stämt honom och han inte orkade en till kamp med henne. Hon tog livet av sin egen lillebror. Så att säga nej har nästan blivit euphoriskt för mig, varje gång jag tänker för mig själv "Jag har rätt att säga nej" så läks lite mer av de otaliga ärren hon lämnat efter sig.

Nej tack mamma. Jag har rätt att bli lycklig. Jag har rätt att säga nej och det gör jag nu.

Hur har er uppväxt och sättet ni behandlats på påverkat er som vuxna? Jag har social fobi, alltid haft, depression, inte självförtroende, värdelös känslor, oduglig, konstant ångest... mm