Är ni rädda för att era barn ska sätta i halsen på förskolan?

Jag tycker du är nojig om du pratar om vad de äter däremot inte om du frågar om deras kunskaper i livräddning.

Jag var inte alls nojig förrut. En dag när jag hämtade på förskolan fick jag veta att sonen hade satt en bananbit i halsen och inte fått luft. Han hade fått upp den själv, men var väldigt ledsen efteråt, men det var inte mer med det.

Bara typ två dagar senare kom den där nyheten om barnet (i samma ålder som mitt) som dog av korv i halsen på förskola. Efter det har jag faktiskt varit lite nojig.

Det har jag redan gjort och de sa att de under årens lopp räddat tre barn från kvävning. Gjorde mig inte direkt lugnare. Och ibland spelar det ingen roll vad man gör, det som fastnat kommer inte loss ändå. Men jag håller med, känns ju rätt nojigt att säga till. 

Det låter väldigt ofta om de inte räknar sådant där det räcker med en hostning. Eller är det många år det rör sig om?

Ja, 25 år tack och lov. Pratade med den äldsta pedagogen som är 61 år. 

Jag är lugnare inför tanken att barnet skulle sätta i halsen hos dagmamman än hrmma faktiskt. Visst har jag gått någon sån där barn hlr-kurs när dottern var bebis, men vet ej hur väl jah skulle kunna använda mig av den kunskapen. Dagmamman däremot som jobbat med barn i 30 år och har tre vuxna barn, hon har nog mer skills än jag. Jag tror jag skulle känna samma inför en förskola, de har förhoppningsvis både utbildning och vana. Där är de dessutom fler som kan hjälpas åt.

Jag tycker också det är jobbigt. Min största skräck är att dom ska ringa och säga att mitt barn satt i halsen och kvävts. Eller förolyckats på annat vis. Mår så dåligt när jag tänker på detta. Jag lämnar det bästa jag har i händerna på andra människor hela dagarna.

Sätta i halsen kan väl barn göra så fort de äter så var kommer dagis/skola/förskola in i bilden? Eller får de bara pure hemma?

Nej, det var inget jag gick och funderade på faktiskt.

Jag är periodvis rätt nojig men inte helt obefogat. Mina barn är aktiva och haft otur (eller oerhört tur kanske snarare?) på dagis tidigare, och vid den senaste olyckan som krävde läkarbesök hade ingen ens sett vad som hänt.

Jag vet inte om förskolepersonalen kan HLR men jag själv har gått både en och tio kurser. Jag vet också med mig att jag hittills agerat rationellt och metodiskt i skarpt läge.