Min Dotter kissar och bajar i sitt rum

Är absolut ingen expert på sådant här, men ett par funderingar dyker upp.

Hur kan nya BUP tycka att hon ska leva ihop med den som, enligt dem, orsakat att hon fått sådana problem? De måste ju då tycka att du gjort något rejält fel, eller? Borde inte du (och kanske en annan förälder finns med i bilden?) få hjälp så ni inte skadar henne ytterligare? Borde hon inte skyddas från dig/er i så fall? De verkar ju resonera väldigt underligt.

Och hon är 19, då brukar man flytta hemifrån och klara sig själv. Vad händer om du i stället för att begära hjälp för att kunna ha henne boende hemma, ändrar retorik och säger att hon måste flytta ut? Hon är ju faktiskt vuxen. Hur ser de på det, tycker de hon borde klara att bo ensam eller hur resonerar de då?

Tack för ditt svar.. Visst håller jag med dig i det du skriver
Att om vi/jag nu är så dålig borde väl någon dra i alarmklockan och få henne därifrån. Varken soc eller familjeenheten har gjort det utan förstår min sittuation och ville att ha ett gemensamt möte med BUP vilket inte var så lätt då det var svårt att få återkoppling vid kontakt försöken. Dom föreslog att jag skulle kontakta högsta chefen på Bup då dom ansåg att min kontakt inte verkade ok, Jag försökte med detta och när jag uppgav min dotters personnummer hävisade dom mig till den kontakt jag redan har... alttå en återvändsgränd. 
Efter mycket om och men och på tryckningar från soc. fick vi till ett möte, och det efter att min dotter nyss fyllt 18 år. Jag fick då tillfället att fråga mina frågor och dom likaså. Vi pratade en stund efter mötet och varken jag Soc eller familjeenheten blev klokare av mötet. Jag tror att jag har haft oturen att få en dålig BUP kontakt. Det finns säkert bra Bup kontakter men inte den här.

Att hon inte ska bo kvar hemma är ett faktum. Det fanns ett familjehem som var planerat för henne och hon skulle få hjälp med dom behov som hon har. Men eftersom hon inte missbrukar droger eller är kriminell var detta ett frivilligt erbjudande vilket hon tackade nej till.
Så hon fick bo kvar hemma, för vi är inga missbrukare eller kriminella eller våldsamma.

Det bästa nu skulle vara att hon fick ett boende med stödpersonal som kan hjälpa henne med allt det vardagliga. Men det jobbigt är att allt nu ligger i hennes händer att komma till insikt och söka den hjälpen.

Hur har du tänkt att "lösa detta problem då?"

Men du kan ansöka om boendestöd, stödjare och liknande genom din kommuns biståndshandläggare, för att förhoppningsvis kunna få en avlastning mitt i kaoset - för sådär står du inte ut i längden...

Det är just det jag vill ha hjälp med...  att lösa problemet då det är ohållbart här hemma  och så även  vår mor och dotter relation. 
Jag känner mig maktlös och uppgiven som det är nu

Hon verkar inte frisk

Och vad är enligt henne orsaken till att hon uträttar sina behov på, rummet? Istället för att skuldbelägga kanske det vore en lösning att se till att hon kan sköta den saken på rummet tills vidare? Nån enklare portapotti eller nåt sånt?

Men du fär ju helt enkelt slänga ut henne så får hon söka soc bidrag.

Som jag ser det är det ingenting annat än 'tough love' som gäller i det här läget. Förklara för din dotter att hon inte kan bo kvar hemma så länge den osanitära boendesituationen kvarstår och hon inte söker hjälp på vuxenpsykiatrin för sina problem (förslagsvis ny utredning till att börja med). Sedan ger du henne ett datum hon måste vara ute ur hemmet, exempelvis i slutet på nästa månad. Sedan kontaktar du socialtjänsten och meddelar dem om att din dotter kommer att bli bostadslös det och det datumet. Därefter kontaktar du lss-handläggaren i er kommun och informerar om din dotter, hennes tidigare diagnoser, hennes nuvarande problematik och faktum att hon kommer att vara bostadslös om en månad. Lss-handläggaren har en lagenlig skyldighet att hjälpa alla med diagnoser som omfattas av lss. Lägg därför bollen i hennes knä.

Sedan måste du hålla dig till det du sagt. Om dottern inte flyttar ut frivilligt så byter du ut låsen och magasinerar hennes saker det datumet fristen löper ut. Och därefter ringer du återigen lss-handläggaren och sedan socialjouren och informerar dem om att din dotter hamnat på gatan och är i behov av akut hjälp.

Förstår att du sitter i en svår sits. Din dotter behöver mer stöd än vad du kan erbjuda henne. Tror att det bästa sättet för att lösa situationen är att vara tuff.

Jag jobbar på socialtjänsten och har mött ett par ungdomar med samma beteende som din dotter. Alltså att de samlar på avföring och kiss på rummet, kissar i flaskor, bajsar i påsar osv... Och gömmer. Någon kletade även runt med detta på möbler osv.

Gemensamt för dessa barn och ungdomar är stora trauman orsakade under uppväxten.

Vet du om vad det är som du gjort? Har du slagit henne när hon var liten? Har hon varit med om sexuella övergrepp? I vilket fall så tror jag att ni kan få hjälp om ni är ärliga med vad som hänt och hur ni har det. Antagligen sitter hennes ångest djupt inne i henne och det här är hennes sätt att hantera den. Vissa skär sig, tröstäter, dricker, drogar osv för att lindra ångest. Din dotter gör såhär...

Hoppas ni får hjälp och stöd!

Vill bara tillägga att det ÄR svårare nu när hon är myndig och inte är ett barn längre. Som du säger. Hon måste vilja ha hjälp själv. Det ska mycket åt innan man går in med tvångsåtgärder mot en myndig person.

Tyvärr.

Ge henne blöjor och eller en potta hon kan ha på rummet, som hon får tömma själv, göm undan allt annat, skålar, glas etc som hon kan använda. 

Få henne att flytta hemifrån på nåt vis

Vad är det som du har gjort mot henne då? Eller kanske inte har gjort?

Det ligger mycket i det du skriver ang. trauman.

Jag levde inte så länge tillsammans med hennes pappa då han var våldsam .. men eftersom vi hade delad vårdnad träffade han barnen lite när det passade honom.. tyvärr var han våldsam mot dom också, så pass att grannarna gjorde en polis anmälan. Med när det skulle göra en utredning ville dom inte prata och fallet lades ner. detta har skedde upprepade gånger med samma resultat.  Han var extra jobbig mot min dotter. speciellt när han var full. Jag tror inte han förgrep sig på henne. men han talade om för henne vilken värdlös unge hon var.
Jag bestämde att hon inte behövde vara där mer. 

Då jag har ett arbete som innefattar mycket resor anlitade jag en privat barnvakt. Det visade sig att hon inte var så snäll. Åter ett ny barvakt anställdes, då en äldre kvinna hon kunde ta min dotter bättre, men min son hatade henne.
Tyvärr har det varit skiftande barnvakter i deras uppväxt. Min anbition var att jag skulle  klara av att vara ensamstående mamma där det inte skulle fattas mina barn något. Nu med facit i hand var det jag fattades dom och det  tror jag kan vara min del i situationen 

Vid ett tillfälle efter flera sömnlösa nätter och utbrott brast det för mig 
när hon står i hallen gräver i sitt underliv och kladdar av på på mig.
jag blev så chockad och äcklad och i samma stund ger jag henne en örfil och en 
smäll på rumpan. Jag ser chocken i hennes ögon och mår jätte dåligt. morgonen där på ber hon om ursäkt och jag likaså. Men det kommer upp på tal forfarande ibland. 
Det finns sår som behöver läka. har du tips på bra terapeuter i Stockholm så mottages det gärna 

Vänligen / ... 

Ert Bup verkar inte särskilt kompetenta. Man kan väl vara traumatiserad och ha autism? Det ena utesluter liksom inte det andra. Snarare att autismen gör det svårare att bearbeta svåra händelser. När hon fick sin diagnos när hon var liten, fick du inga verktyg då för att nå fram till henne? För det är det du måste göra. Nå henne, få henne att söka hjälp via vuxenpsykiatrin. Hur inkapabel hon än är att ta hand om sig själv så är hon myndig och du får inte längre föra hennes talan.