Erfarenhet av sätesförlossning?

Puff

Jag födde mitt första barn i säte för snart 2,5 år sedan, det gick hur bra som helst och var en behagligare förlossning än med andra barnet (nu 6 mån) som låg rättvänt.

Första barnet låg permanent i säte från v 30.
Jag gjorde ett vändningsförsök i v 36+4 som misslyckades. Skulle per automatik få tid för snitt, men sa ifrån att jag ville föda vaginalt istället. Dock var inte det möjligt på mitt hemsjukhus, så jag blev remitterad till ett större sjukhus i ett annat landsting, där man har goda rutiner vid sätesförlossningar.

I v 37+1 fick jag göra en bäckenröntgen för att mäta det totala måttet i ingången, och i v 37+2 gjordes TUL på sjukhuset jag remitterades till. Bebisen uppskattades väga 3300 g och mitt bäckenmått var även med marginal godkänt så det fanns inga hinder rent fysiskt. Jag fick även träffa en förlossningsläkare som berättade hur förlossningen skulle gå till. Den viktigaste förutsättningen var att jag skulle ha egna kraftiga, etablerade värkar. Jag skulle inte få annan smärtlindring än lustgas under öppningsskedet (inget alls under krystningsskedet) och jag skulle ligga i gynställning med CTG hela tiden. Infart för värkstimulerande skulle även sättas, ifall de egna värkarna behövde stöd, då bebisens rumpa inte hjälper till att driva på framåt som huvudet gör.
Underkroppen skulle jag krysta ut på egen hand, när det sedan var dags för armarna skulle en läkare lirka ut den ena, vrida barnet 180 grader och lirka ut den andra, och sen få ut huvudet.

Jag frågade ifall jag skulle åka in direkt om vattnet gick. Och det skulle jag, dels med tanke på att vi hade 13 mil att köra och att det klassades som en högriskförlossning som behövde övervakas.

Dagen efter, i v 37+3, gick vattnet som en fors kl 17.50. Nästan allt var packat och klart så vi kom iväg ca 20 min senare, och då hade jag haft två värkar. Men sen eskalerade allt väldigt snabbt i bilen med värkar varannan minut. När jag skrevs in på Förlossningen kl 19.24 var jag öppen 6,5 cm. Kl 21 fick jag krystvärkar och 21.50 var vår pojke ute. Så exakt fyra timmar från vattenavgång, som var första tecknet. 3836 g tung var vår pojke, så TUL som gjordes dagen innan missade lite drygt ett halvkilo. Förlossningen gick enligt planen, förutom att jag aldrig fick nåt värkstimulerande dropp då värkarna redan var så kraftiga. Och precis på slutet när huvudet skulle ut fick jag ett litet klipp för att hjälpa det på traven (man vill gärna få ut det fort då risken finns att barnet andas in fostervatten när kroppen är ute).

Det var det bästa beslutet jag fattat i mitt liv, det var en fantastisk upplevelse och jag skulle absolut göra om det.
Och om du nu redan fött barn innan skulle jag helt klart ge det ett försök!

Lycka till, hur det än blir!

Tack så mycket för ditt svar! Det låter lugnande. Jag pratade med en läkare om det på förlossningen häromdagen då jag är så rädd för snitt. Jag har fött 2 barn utan problem, snabba lättsamma förlossningar. Ena kom med en hand/arm ovanför huvudet och det var ändå inga problem. Läkaren jag pratade med sa att om bebis stannar så här så får jag gärna föda så om jag vill med tanke på hur bra mina förlossningar innan gått.

Det där lät som en riktigt bra upplevelse och tack för den noggranna beskrivningen. :) Jag hoppas min bebis hittar tillrätta tillslut, men vill vara välförberedd om den inte gör det. :)

Tror det kommer gå jättebra för dig om bebis stannar kvar i säte!
När är BF? När kom dina tidigare barn i förhållande till BF, och vad vägde de? Sätesbebisar tenderar ofta att komma lite tidigare. Förlossningsläkare vill ju gärna inte att de ska väga 4+ kg, så i mitt fall hade jag riktig tur, det diffade med 164 g bara. Mitt bäckenmått var 35,8 cm och min sons huvudmått var 36 cm, så det var på marginalen.

Mitt andra barn vägde 4200 g med 37 cm i huvudmått (född på BF-5), nu låg hon ju rättvänd men det hade säkert gått finfint att få ut henne i säte också eftersom storebror redan banat väg. Och jag fick redan på förhand grönt ljus att föda henne i säte ifall det skulle behövas, utan att behöva göra ny bäckenmätning.

Har BF i april så det är ju långt kvar än så länge och bebisen har gott om tid på sig att vända sig som sagt. Men då mina legat neråt med huvudet så tidigt så vill jag i alla fall veta hur man kan göra om det inte blir så. Kontrollfreak som jag är. ;) Min äldsta föddes i 40+2 och vägde 3570 g, huvudmått 34 cm. Sonen sattes jag igång med av humanitära skäl i 38+4 (han hade inte ens sjunkit ner i bäckenet så hade nog inte tänkt komma ut än på ett tag) han vägde 3030 g och hade ett huvud mått på 33,5 cm så ingen av mina barn har varit särskilt stora. Det här känns dock redan som en elefant bebis av och till, men 4 kg + har jag ändå svårt att tro. :)

Känner mig löjlig som grubblar på det här redan nu, men är skönt att höra att det kan gå i sämsta fall ändå. När man har rädsla för snitt så är det lugnande. :)

Min ena son låg i säte och jag hade först tänkt föda vaginalt men pga en del omständigheter valde jag snitt istället, något jag ångrar än idag själva snittet var inte det jobbiga men tiden efter. Jag åkte på infektion och blev jättedålig så skulle jag hamna i samma situation igen så föder jag vaginalt

Jag har två vänner som drabbats av samma sak efter snitt, en av anledningarna att jag är väldigt rädd för att snittas. Även smärtan efteråt.

Tråkigt att du ångrar ditt val, jag hoppas att du får chansen att föda vaginalt nästa gång.

Så tråkigt!

När det stod klart att jag inte skulle få föda vaginalt på mitt hemsjukhus utan i så fall skulle remitteras till ett annat landsting, var jag först jätteosäker på vad jag skulle välja. Läste på allt jag kunde hitta om vaginala sätesförlossningar och snitt, men jag blev inte värst mycket klokare av det. Till slut fick jag lyssna till magkänslan helt och hållet, och då var det inget svårt beslut. En vaginal förlossning kändes sammantaget som det bästa för mig och bebis, och jag ville inte behöva genomgå en stor operation "i onödan" (men det vet man ju inte på förhand). När jag väl bestämt mig var jag helt säker på att det skulle gå vägen, fanns inte en tanke på att det skulle kunna sluta med snitt. Vet inte varför egentligen, det är ju en högriskförlossning och läkarna tvekar inte det minsta innan de avbryter för snitt, till skillnad från en normal förlossning där man kan välja att avvakta och ge förloppet en egen chans.

Min kusin väntade sitt första barn samtidigt som jag, och hennes bebis låg också i säte. Hon valde också en vaginal förlossning, men öppningsskedet gick för långsamt så läkarna valde att avbryta för snitt. En sorg för henne än idag, hon ville verkligen föda vaginalt och har också haft komplikationer efter snittet.

Hoppas att du får chansen till en vaginal förlossning!

Jag har fött mina 4 första vaginalt nr 5 snitt nr 6&7 vaginalt, väntar nr 8 och tänker föda vaginalt

Okej då har du ju i alla fall varit med om det(ett antal ggr). ;)

Men förstår att man ångrar sig när det blir komplikationer efteråt.

Vad skönt att snittet inte är din enda förlossningsupplevelse, Mamma Lotta! Håller tummarna för att det blir en vaginal förlossning med nr 8, coolt att ha gått igenom så många förlossningar.

mina vaginala förlossningar har varit väldigt okomplicerade och att genomgå infektion efter snittet och den smärta det innebar var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag har svårt att förstå de som VILL ha snitt utan någon egentlig anledning! Det har ju varit betydligt enklare att "bara" föda och sedan vara hyfsat i bra form för att orka med allt annat runt omkring.

Jag har fött ett av fyra barn i säte (nummer 3). Bästa förlossningen. Mjuk rumpa var klart behagligare än hårt huvud :)

Praktiska skillnader på mitt sjukhus var:

De sätter inte igång sätesförlossningar så kommer inte bebis spontant blir det snitt.

Man får inte föda upprätt som jag gjort med de andra utan det var benstöd som gällde. Dock fick man ju vara upprätt ända precis till bebis skulle ut.

Mer folk i rummet

Man får inte ha en historik med utdragna/avstannande förlossningar tidigare utan har man fött barn tidigare så det ha varit komplikationsfritt.

De gör viktuppskattning på bebis innan, den får inte väga mindre än 2 kg eller mer än 4 kg. De tar också en röntgen på bäckenet för att se att man har tillräckligt stora mått.

Tycker det är sorgligt att det finns gravida kvinnor som tror att det inte ens går att föda barn i säte. Bebisar har legat så i alla tider, och det är synd att vården inte informerar om vaginal förlossning om man föredrar det framför snitt. Jag kan absolut förstå att personalens erfarenheter och rutiner är bristfälliga på många sjukhus (som på mitt dåv. hemsjukhus) eftersom sätesbjudning är såpass ovanligt, men då får de se till att skaffa sig den kompetensen från andra sjukhus som har kunnandet. Och tyvärr får man stå på sig som patient. När mitt vändningsförsök misslyckades fattades beslutet om snitt över huvudet på mig direkt och jag fick säga ifrån till både barnmorska och förlossningsläkare att jag skulle vilja föda vaginalt istället. Hemskt hur många kvinnor det är som aldrig ges chansen för att de inte vågar eller inte tror att man kan säga ifrån, och säkert hade klarat en vaginal förlossning alldeles utmärkt.

Riktlinjerna skärptes efter en dansk studie i början på 90-talet som visade på att snitt var att föredra framför vaginal sätesförlossning. Man gjorde ingen egen studie i Sverige utan fattade beslut utifrån enbart denna danska studie, vilket mötte starkt motstånd från förlossningsläkare.
Numera är det allt fler sjukhus som bryter trenden och genomför allt fler vaginala förlossningar framför snitt.

För dig som då redan fött fyra barn utan komplikationer finner jag det mycket märkligt att du inte ens fick prova att föda i säte?! De kunde åtminstone gjort ett TUL för att uppskatta bebisens vikt, hade bebisen bedömts vara för stor var det ju inte mycket att göra (och ditt bäckenmått var säkert alldeles galant efter fyra förlossningar!), men nog hade de kunnat ge dig chansen när du var såpass erfaren. Sorgligt!

Tack för ditt svar. :) I det här landstinget får man föda vaginalt vit sätesbjudning så det är en fördel. Och redan i torsdags när läkaren sa att bebisen låg med rumpa ner så han att det var inga hinder för att jag skulle få föda så om det blir aktuellt. I och med att dottern (första barnet) även kom med en hand/arm på huvudet utan problem så trodde han inte bäckenmåttet skulle medföra några problem heller. Jag har haft två snabba oerhört lättsamma förlossningar.

Jag är dock lite skrämd ang vändningsförsök då en vän såklart berättade om en kvinna hon träffade på bb som gjort vändningsförsök och moderkakan lossnade. Vet att detta är ovanligt, men undrar i alla fall om man kan avböja vändningsförsök och sägs att jag hellre vill föda i säte?

Ja ville inte heller ha vändningsförsök och det är klart du kan vägra.

jag behövde dock inte kriga för det, jag och läkaren var helt överens om att inte göra ett vändningsförsök utan ist invänta förlossningen :)

Det låter jättebra. Då vet jag hur man kan göra om det blir så. Jag föder mycket hellre i säte än gör vändningsförsök eller snitt. :)

De gjorde TUL och från början var det tänkt att jag skulle föda vaginalt, men andra omständigheter gjorde så jag ändrade mig i sista minuten, på natten till dagen för snittet gick vattnet så jag hade kunnat ångra mig igen men valde ändå snitt bebis var inte stor och bäcken måttet hade klarat det men det var som sagt andra orsaker och omständigheter som gjorde att jag valde snitt!

Vill man veta allt om hur det är att ha ett barn i säte utan att ägna flera timmar på internet eller ockupera barnmorskan en hel helg, så finns det nu en bok som heter Sätesboken! Går att köpa på http://www.satesboken.se  Skriven av en kvinna som har fött två barn i säte, vilket det endast är cirka 300 kvinnor som gör årligen.

Sätesboken tar upp allting från vändningsförsök, hur det är att genomgå ett kejsarsnitt, risker och fördelar med de båda förlossningssätten m.m

Det finns även en grupp på Facebook som heter Sätesförlossningar som samlar kvinnor med erfarenhet av sätesbarn och kvinnor som vill rådfråga dessa. 

Rekommenderas!!