Anonym (j.o) skrev 2016-02-05 19:28:38 följande:
Hur upplevde ni det att sluta amma ett större barn? Ni med erfarenhet. Är det svårare att sluta med ett äldre barn?
Många barn slutar självmant. Det gjorde dock inte min unge. Men vid 2,5 års ålder ansåg jag att _jag_ ville ha min kropp för mig själv. Inte för att någon annan påpekade något, utan för att jag kände att det var bra där och då. - Det tyckte dock inte han.
Men det gick bra ändå. Jag tog plåster på bröstvårtorna och sa att de hade ont. Han accepterade det, vände sig om, grät en liten skvätt men sedan var det bra. Vi kramades och myste istället, samt införde en ny nattningsmetod; klia på ryggen! ;)
De nästkommande, kanske tre dagarna så frågade han om brösten var bra än, men jag svarade att de fortfarande hade plåster. Då accepterade han det utan gråt. Efter en vecka så råkade han öppna dörren när jag klev ur duschen, utan plåster. Då tänkte jag att nej, nu är det tillbaka på ruta ett. Men då sa han bara: "va bra att tutte inte längre har ont, men jag är en stor kille nu, jag behöver inte tutte längre!" :)
Vänner till mig som har ammat länge och velat sluta har också kört plåstermetoden, eller stopp-och-väx-metoden (smeta på lite "stopp-och-väx", smakar pyton), eller som en kompis som körde tabascometoden (smetade tabasco på bröstvårtorna). Men den är lite väl grym, kan jag tycka.