• Äldre 5 Feb 21:29
    1205 visningar
    3 svar
    3
    1205

    Någon som känner igen sig??

    Slänger ut några frågor och hoppas att någon känner igen och kan komma med lite tips eller egna erfarenheter om hur ni gått tillväga.

    Jag har två döttrar , idag 11 och 13 år gamla, som jag 2010 skrev över vårdnaden på till mamman och året innan skilde vi oss.
    Sedan dess har jag blivit föremål/offer för just den makten jag gav mamman genom att ge henne vårdnaden om våra barn.
    Umgänges sabotage genom att alltid sysselsätta barnen med andra "viktigare" saker som händer än att ha tid att åka till sin pappa.
    Samt inte samtyckt till att jag ens skulle ha kontakt med barnen.
    I föräldrarbalken står det klart och tydligt att boende förälderna ska främja kontakten till den andra.
    Även detta är något som inte har uppfyllts.
    För ett år sedan hade vi samarbetssamtal där vi kom överens om saker som kontinuitet i kontakt, för att barnen dels ska veta när dom skulle komma till mig.
    Enda som hände var att jag sedan dess för veckobrev från skolan för information vad som händer nästkommande  vecka.
    13 åringen kan uttrycka starka åsikter om saker och ting men när man frågar varför så blir det helt tyst.
    11 åringen tar kontakt i smyg och kan där uttrycka saknad men så fort miljön gör sig påmind så blir hon lika tyst hon också.
    Vem och hur kan man nå dessa barn att få veta vad och hur dom egentligen känner och tänker, för mig går det inte.
    I dagsläget har det gått så långt att ingen svarar ens när jag försöker kontakta dom, varken döttrarna deras mamma, styvpappa eller deras mormor.
    Mina val i livet har inte alltid varit dom bästa, för mig eller andra, men jag är fortfarande far och har rätt till umgänge med mina barn.
    Jag hävdar att mina barn under nu 6 år har blivit så duperade av sin mor och hennes åsikter om och emot mig att barnen inte ens talar med mig.
    Hur ska jag göra för att få en opartisk utvärdering av vad mina barn vill utan att behöva betala 20 tusen för rättegång för att lyfta allt med umgänge där??
    Eller ska jag "släppa" och invänta att eventuellt nyfikenheten på vart jag tog vägen eventuellt kommer, något jag själv inte tror.

  • Svar på tråden Någon som känner igen sig??
  • Anonym (J)
    Äldre 7 Feb 23:29
    #1

    Jag har själv ingen egen erfarenhet, men ville skriva några rader ändå. Blir så ledsen att höra att du inte får träffa dina barn. Skulle du kunna skriva brev till dem, kanske genom skolan? Alltså att läraren ger brevet till dina döttrar. Om de vill kan de ju då skriva tillbaka. Försök på alla sätt att låta döttrarna veta att du vill vara en del av deras liv.

  • Anonym (?)
    Äldre 7 Feb 23:39
    #2

    Vad hade du gjort då? Vilka var felvalen i ditt liv? Varför tog det slut?

  • Anonym (Ann)
    Äldre 7 Feb 23:57
    #3

    Först och främst, barn har rätt till umgänge med sina föräldrar - inte tvärtom. Era barn befinner sig sannolikt i en svår och skadlig lojalitetskonflikt. Om deras mamma pratar illa om dig inför barnen och påverkar de att tycka illa om dig så är det att likna med psykisk misshandel av barnen. Mitt råd är att du ansöker om delad vårdnad och umgänge, i den utredning familjerätten ofta gör i samband med sånna tvister pratar man med barnen också.

Svar på tråden Någon som känner igen sig??