• Anonym (Osäker)

    Tappat känslor?

    Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än tre år.. Förhållandet har varit upp och ner men överlag har det varit rätt bra. Vi har tjaffsat en del på sistone och dom senaste dagarna har jag känt att jag har tappat känslor. Vet dock inte på vilket sätt riktigt. Jag älskar honom men saknar det vi hade för 1-2 år sen. Känns som vi var mer kärleksfulla på varandra. Nu känns det mer som att man "trycker" ner varandra, omedvetet på nåt sätt. Kan vara att vi skojtjaffsar mycket med och klagar på varandra. Der känns tröttsamt det med. Tyvärr har vi svårt att diskutera med varandra för det blir bara att man kastar skit med varann. Vet inte hur jag ska göra.

    Nån som fått tillbaka sina känslor?

  • Svar på tråden Tappat känslor?
  • Entjej1994

    Hej. Jag förstår verkligen din frustration...
    Något som kan vara värt att prova är att försöka tänka på varför ni blev tillsammans från första början. Kanske göra något speciellt som ni gjorde i början, äta på någon resturang som ni gjort innan tex? Det kan få en att inse varför man blev tillsammans. Något som kanske funkar också är att prova på nya roliga saker, så man får skratta och ha kul ihop.

    Hoppas det går bra! Kan lätt bli att man ångrar sig ifall man skulle besluta att göra slut.

    Kram!

  • Anonym (Osäker)
    Entjej1994 skrev 2016-02-06 06:00:09 följande:

    Hej. Jag förstår verkligen din frustration...
    Något som kan vara värt att prova är att försöka tänka på varför ni blev tillsammans från första början. Kanske göra något speciellt som ni gjorde i början, äta på någon resturang som ni gjort innan tex? Det kan få en att inse varför man blev tillsammans. Något som kanske funkar också är att prova på nya roliga saker, så man får skratta och ha kul ihop.

    Hoppas det går bra! Kan lätt bli att man ångrar sig ifall man skulle besluta att göra slut.

    Kram!


    Tack för svar! :) det var ett bra tips.. Jag kommer ihåg en kväll i början när vi sågs och åt på en restaurang som vi knappt varit på sen dess. Dit kanske man skulle gå så man kan minnas. Ja det är supersvårt att göra slut om man skulle ångra sig. Vi älskar ju ändå varandra. Antar att vi har hamnat i en svacka dock :/
  • mrskreiz

    Att hamna i en svacka, som känns som en berg-och-dal bana som nästan bara går neråt är helt normalt. Och det säger jag inte för att nedvärdera dig, utan för att du inte ska tro att det är något fel på relationen. Det behöver det absolut inte vara. När man slutar vara "kär" och istället "bara älskar" så händer det något rent fysiskt i kroppen. Hjärnan slutar utsöndra olika hormoner som gör att man helt enkelt långsamt slutar se saker rosa. I början är det ok, för man förstår att det är så. Men sedan byts suggestivt det rosa ut mot grått, livet blir mer och mer vanligt och så är man i den negativa spiralen.

    Att komma ur den på egen hand är jättesvårt. Men jag skulle verkligen vilja tipsa om boken "Förbättra din relation utan onödiga ord" av Pat Love och Steve Någonting. De förändrade mitt liv. Jag ser på min man, men även mina vänner och kollegor på ett helt annat sätt nu. Förstår mer om speciellt konflikter. Läs den. Be din man läsa den. (Ge inte upp förrän boken är slut. Det är lätt att bli förbannad i början. )

    Ett annat alternativ är såklart parterapi. Men se till att det är en duktig och renommerad terapeut som vet vad de pratar om. En del terapeuter låter en bara röra runt i det mörka och grå, det gör sällan någon nytta alls.


    -- Jag bloggar om livet som långtidssjukskriven. -- www.familjeliv.se/blogg/thewaiting/ --
  • Anonym (Loppan)

    Har inga råd, men är i ungefär samma sits, så jag Favoritar tråden.

  • Anonym (Osäker)
    mrskreiz skrev 2016-02-06 13:02:26 följande:

    Att hamna i en svacka, som känns som en berg-och-dal bana som nästan bara går neråt är helt normalt. Och det säger jag inte för att nedvärdera dig, utan för att du inte ska tro att det är något fel på relationen. Det behöver det absolut inte vara. När man slutar vara "kär" och istället "bara älskar" så händer det något rent fysiskt i kroppen. Hjärnan slutar utsöndra olika hormoner som gör att man helt enkelt långsamt slutar se saker rosa. I början är det ok, för man förstår att det är så. Men sedan byts suggestivt det rosa ut mot grått, livet blir mer och mer vanligt och så är man i den negativa spiralen.

    Att komma ur den på egen hand är jättesvårt. Men jag skulle verkligen vilja tipsa om boken "Förbättra din relation utan onödiga ord" av Pat Love och Steve Någonting. De förändrade mitt liv. Jag ser på min man, men även mina vänner och kollegor på ett helt annat sätt nu. Förstår mer om speciellt konflikter. Läs den. Be din man läsa den. (Ge inte upp förrän boken är slut. Det är lätt att bli förbannad i början. )

    Ett annat alternativ är såklart parterapi. Men se till att det är en duktig och renommerad terapeut som vet vad de pratar om. En del terapeuter låter en bara röra runt i det mörka och grå, det gör sällan någon nytta alls.


    -- Jag bloggar om livet som långtidssjukskriven. -- www.familjeliv.se/blogg/thewaiting/ --
    Tack för svar! :) ja du har helt rätt.. Det är så jobbigt bara när man hamnar i svackor. Man vet inte riktigt hur man ska ta sig ur att. Okej jag ska kolla upp boken!
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (Loppan) skrev 2016-02-06 13:18:32 följande:

    Har inga råd, men är i ungefär samma sits, så jag Favoritar tråden.


    Okej :) på vilket sätt är du i samma sits? Kan vara skönt och prata med nån.
  • Anonym (Osäker)

    Vet inte vad jag ska göra.. Vi har hamnat i en sån svacka. Vet inte alls vad jag känner just nu. Vet ju att jag älskar honom men just nu bara stör jag mig på precis allt han gör och säger! Ibland vill jag bara göra slut och flytta så kan han sitta där själv sen! Han visar mig ingenting just nu. Jag försöker visa honom med att krama och pussa honom istället men det tar emot så när det är så här.

  • mrskreiz

    TS: Har du fått tag i boken? Ge inte upp! Jag vet förstås ingenting om er personligen, men generellt så låter det som en klassisk svacka där många ger upp men forskning visar att det är helt i onödan. Svackor är naturliga, men vi är så inmatade med att vi "ska leva lyckliga alla våra dagar" att massor av par gör slut för att de tror att det är fel på relationen.
    Boken beskriver på ett väldigt bra sätt hur våra hjärnor fungerar och varför vi beter oss som vi gör. Den sticker ut hakan lite granna och erkänner just det du beskriver, hur kvinnan desperat försöker komma närmare och mannen drar sig undan. (Idag är det inte så politiskt korrekt att säga saker om kvinnor och män utan det ska ju gärna vara "hen".) 

    Som sagt, jag kan ju ha helt fel, men generellt så är det som behövs inte att man gör slut och inte heller att man pratar sönder saken, utan en förståelse på ett nytt plan. 

    När jag läste boken var det som att större delen av mitt liv, mina fd relationer, mina kollegor och även mina föräldrars relation hamnade i ett helt nytt ljus. Och det bästa med boken är att den kan hjälpa dig att se klarare på er relation. Jag själv skilde mig något år senare, men då av helt andra anledningar än de som ledde till att jag desperat köpte boken. Idag har den varit en stor del i att jag är i en helt annan relation med en helt annan respekt för min nya kärlek. 

    Så jag förstår dig och lider med dig, men ge inte upp! Inte riktigt ännu! Kram.


    -- Jag bloggar om livet som långtidssjukskriven. -- www.familjeliv.se/blogg/thewaiting/ --
  • Anonym (Osäker)
    mrskreiz skrev 2016-02-10 09:03:37 följande:

    TS: Har du fått tag i boken? Ge inte upp! Jag vet förstås ingenting om er personligen, men generellt så låter det som en klassisk svacka där många ger upp men forskning visar att det är helt i onödan. Svackor är naturliga, men vi är så inmatade med att vi "ska leva lyckliga alla våra dagar" att massor av par gör slut för att de tror att det är fel på relationen.
    Boken beskriver på ett väldigt bra sätt hur våra hjärnor fungerar och varför vi beter oss som vi gör. Den sticker ut hakan lite granna och erkänner just det du beskriver, hur kvinnan desperat försöker komma närmare och mannen drar sig undan. (Idag är det inte så politiskt korrekt att säga saker om kvinnor och män utan det ska ju gärna vara "hen".) 

    Som sagt, jag kan ju ha helt fel, men generellt så är det som behövs inte att man gör slut och inte heller att man pratar sönder saken, utan en förståelse på ett nytt plan. 

    När jag läste boken var det som att större delen av mitt liv, mina fd relationer, mina kollegor och även mina föräldrars relation hamnade i ett helt nytt ljus. Och det bästa med boken är att den kan hjälpa dig att se klarare på er relation. Jag själv skilde mig något år senare, men då av helt andra anledningar än de som ledde till att jag desperat köpte boken. Idag har den varit en stor del i att jag är i en helt annan relation med en helt annan respekt för min nya kärlek. 

    Så jag förstår dig och lider med dig, men ge inte upp! Inte riktigt ännu! Kram.


    -- Jag bloggar om livet som långtidssjukskriven. -- www.familjeliv.se/blogg/thewaiting/ --
    Jag ska ta och köpa boken.. Ja som sagt var är det förhoppningsvis bara en svacka. Men jag känner att jag även har tappat attraktionen. Han tycker om att ha sex ofta och det gör ju jag med men jag behöver inte ha lika ofta. Jag brukar tappa attraktionen i förhållanden efter ett tag och vet inte varför. Känns så himla jobbigt. Vet inte vad jag vill med nånting just nu.
  • mrskreiz

    Som kvinna (men även en hel del män) är sex så nära knutet till relationen. Det är klart att du inte vill ha sex eller känner dig attraherad när relationen mår som den gör. Allt hänger ihop. 

    ...

    Nu ska jag igen säga något som kommer sticka i ögonen på en del. Ha sex ändå. Sex är inte lösningen på någonting, men det är ett plåster som fungerar för många. En genväg för att tillfälligt få vara nära igen, något som ni båda behöver.

    Som kvinna (och en del män) kan det vara svårt att ha sex när man inte känner för det, men det är viktigt att förstå att väldigt ofta så är det just för att sex inte är enkelt för oss. (Jag är likadan.) Vi kan inte slå av och på kåtheten på samma sätt som det kanske känns som att ens partner kan. Vi kan inte koppla bort det som gör ont och då låser vi oss.

    Jag kan inte veta vad som gör det lättare men för mig brukar det fungera om jag tänker på sådant som är fint mellan oss, sådant som jag uppskattar (tillåt inte dig själv några "men" just där), det som gör att jag älskar min man. Du kan även säga det till honom, t.ex säga "Jag har lite svårt att hitta rätt just nu, hjälp mig". De flesta gör det, av kärlek, av omtanke eller helt enkelt av lust eller i utmaningen. (Med "hjälp mig" så menar jag att han kanske håller om dig lite mer, kysser dig lite längre.) Det som funkar för dig, snacka sex om det fungerar, eller kärlek om det fungerar bättre.

    Det låter helt galet och det tar kanske emot men försök. Du älskar din man och törs nästan lova dig att det kommer vara värt det. Ni kanske ändå går isär, men vadå. Ni förtjänar sex. Båda två. Ni är ihop just nu och ni förtjänar sex.

    Om du vill kan du höra av dig till mig när du fått tag på boken. Jag har läst den många gånger. Jag är inte terapeut eller expert, men just den boken törs jag nog säga att jag är expert på. :)


    -- Jag bloggar om livet som långtidssjukskriven. -- www.familjeliv.se/blogg/thewaiting/ --
  • Anonym (mn)

    ni har gått ur förälskelsefasen och nu gäller det att antingen satsa och låta det djupna till riktig kärlek eller så tar det slut. Vi är många som blir överrumplad söver att plötslig är det "vardag", men det är så här för alla, bara att i vissa par går övergången från förälskelsen till mer varaktig kärlek smidigare och för vissa funkar det inte 

Svar på tråden Tappat känslor?