Min son sörjer verkligen sin borttappade nallebjörn????
Min sexåriga pojke tappade bort sin så högt älskade nalle för över ett år sedan och gråter fortfarande för att "Björnis" är borta.
För honom var det mer än ett litet gosedjur, det var hans låtsaskompis som han byggde upp en hel värld kring. Han ville aldrig ha presenter till sig själv och han har fortfarande kvar alla nallens saker så att Björnis inte ska bli ledsen när han kommer hem????.
Vet att det låter helt sjukt men det blev som att den där lilla björnen blev en slags familjemedlem. Jag som vuxen fattar ju att vi aldrig kommer att hitta den.Tänkte därför ta en chans för att se om det finns någon som har en likadan nallebjörn som på bilden där hemma någonstans. Den är runt en decimeter i storlek. Jag skulle betala bra!
Vet att detta inte låter som något stort problem men den här björnen fyller ju uppenbarligen något behov hos min son. Säger jag till honom att vi troligtvis aldrig hittar den brister det för honom som att någon levande har dött.
Snälla, snälla leta i era gömmor och visa bilden för andra. Skulle vara så fantastiskt att få ge honom hans lille vän i födelsedagspresent(även om det nu inte är exakt samma björn, det man inte vet har man ju som bekant inte ont av). Kramar till er alla från en väldigt blödig mamma?!
.