Mår dåligt i början. Jobbet då?

Är det så olidligt så ska du sjukskriva dig!

För övrigt har jag jobbat i butik, var bakis, pratade med en kund och blev väääldigt illamående. När de vände sig om spydde jag i en svart sopsäck bakom mig (utomhus) och så vände de sig om och jag också. De märkte inget. PHU. Kände mig sååå jävla bra just då haha.

Om du blir så illamående att det påverkar ditt arbete så ska du naturligtvis berätta. Vad är alternativet? Om du springer iväg/mår illa så kommer det att märkas, de kommer att gissa att du är gravid, bäst att säga som det är. Om du försöker mörka att du är gravid så kanske de tror att du är bakfull varje morgon istället.

Man försöker dölja det med ständigt småätande, seaband och postafen så länge det går, håller inte det berättar man. 
I min tredje graviditet (efter två tidiga missfall) mådde jag så illa att jag ibland kräktes på vägen till eller från jobbet. Jag gick runt med pressbyrånpåsar i fickan (bästa spypåsen, läcker aldrig ) och försökte jobba hemifrån så mycket som möjligt. I v8-9 någonstans ringde min chefs chef och ville ha med mig på ett halvdagsmöte. Jag försökte ducka först men det var jätteviktigt sa han så jag började ge med mig. Så fick jag klart för mig att det var långt utanför stan med en lång resa i buss eller taxi och jag fick panik. Jag försökte med det ena och det andra för att säga att jag inte kunde komma, men han gav sig inte. Till sist sa jag "Jag är gravid och spyr som en räv om jag åker för långa sträckor eller glömmer bort att äta var femte minut" varpå han svarade "Sitt hemma och jobba, vi ringer om vi behöver dig"

Man biter ihop. Åksjukeband och åksjuketabletter som någon redan nämnt. Jag kräktes konstant i till vecka 16. Hade visserligen tillgång till toalett men det största problemet var ju illamåendet och den konstanta tröttheten. När jag berättade för min chef var jag i vecka 15 och hon frågade då hur jag mådde och jag berättade att jag bara kräkts och knappt fått ätit i 10 veckor så sa hon: "men va?! Du har ju inte varit hemma en enda dag från jobbet"

Jag måste ju jobba så, bit ihop och bryt ihop. Vet inte hur många gånger jag ringde min sambo och grät i telefon för att jag inte orkade mer! x)

Oj oj vad spännande det låter. Håller alla tummar och tår för att jag inte ska må så dåligt, den dagen jag blir gravid!

Jag har ett jobb utan kundkontakt på samma sätt som du har. Jag berättade för mina närmaste jobbarkompisar (som jag delar kontor med). Hade jag varit sämre hade jag sagt som det var till min chef också och sjukskrivit mig.

Jag mådde inte dåligt första graviditeten , den andra mådde jag skit och sprang mellan potatismosen och toaletten och kräktes hela dagen tills jag fick berätta och gå hem. ( jobbar på ett storkök)
Nu min tredje grav så har jag mått lite si så där, har inte spytt än och det känns som det värsta är över. Så du behöver inte vara orolig,  Man vet aldrig hur det blir.