lämna med pappa 2 h

Klart de klarar sig själva i två timmar! Pappan behöver snarare öva sig mer så han hittar sitt sätt att trösta etc.

Pappan och bebisen behöver mer egentid för att knyta an starkare till varann! Du gör helt rätt i att framhärda!

Kan han promenera med barnvagnen den tiden? Det kanske kan underlätta.

Tack för svar. Barnvagn funkar ibland, inte alltid. Tror ni det är för sällan med 1 gång/vecka för att de ska börja känna sig trygga ihop? Jag vill ju så gärna att de ska det. Pappan håller i och interagerar med bebisen när jag är hemma också såklart, och det är tydligt att bebisen blir glad när pappan kommer från jobbet, men det verkar som om de känner sig osäkra när de är ensamma.

Jag tror att du behöver sluta gå emellan när bebisen blir ledsen. Låt pappan försöka trösta lite till, ni kommer alla tre att vinna på det i längden

låter som pappan är lite bekväm
bättre att han övar på att ha babyn mer och att även han kan trösta, än att du alltid måste vara tillgänglig!

Jag håller med inlägg 5 och 6. Klart du kan komma iväg två timmar bara det finns mat hemma om bebisen blir hungrig. Sedan måste ju far och son se till att bonda andra dagar också, så de är trygga med varandra. Tar bebisen flaska med pumpad mjölk/ersättning om det kniper? Det kan ju lugna, då två timmar är lång tid att vänta på mat.

Min lille är snart 4 månader och jag har varit iväg ca en timma per gång då pojken somnat hos pappa. Visst har han hunnit bli lite grinig ibland då pappan inte har några bröst att erbjuda, men i värsta fall har det funnits ersättning och flaska hemma. Jag helammar också. Första gången var ett presentkort på massage som höll på att brinna inne och senare har jag varit iväg och snabbhandlat på pappans initiativ, jag är van att ha bebisen med mig, så mig spelar det mindre roll. När de äter lite mer fast föda blir det lättare och framåt 8 månader har jag känt mig friare.

Åh jag vet att jag borde sluta gå emellan. Men det är ju så svårt när bebisen riktigt gallskriker och jag vet att jag kan trösta honom hur lätt som helst! Han är skeptisk till flaska, men då jag ammar precis innan jag går tror jag inte han hinner bli hungrig (han går med lätthet två timmar utan mat annars), även om det säkert hade varit till hjälp med tröst-tutte.

Jag har börjat jobba när bebisarna varit 4,5 respektive 5,5 månader. Deras pappa har varit hemma med dem ett par dagar i veckan. Kanske ger lite perspektiv på de två timmarna. Men jag säger som övriga. Låt pappan ta bebisen mer, låt honom klara upp situationer själv, låt bebisen vara med pappan typ jämt när pappan inte är på jobbet.

Det behöver väl inte gå till ytterligheter, men pappan borde ju kunna lösa situationer innan han gallskriker. Sedan kanske du måste delge pappan vad du ser och berätta hur du löser det. Om bebisen är panikhungrig så duger självklart inte pappan, men vid bad, blöjbyte, mys, lek och nattning duger ju pappan lika väl bara han är/vill vara tillräckligt delaktig.

Jag lämnar gärna över vår bebis till sambon, så vi hjälps åt med att underhålla, då det är mycket närhet som krävs, likaså när det ska lapptränas för skelning, vilket inte är så populärt.

Som mamma kan man ju se signaler på att bebisen är trött, gissa sig till att det behöver få hjälp att rapa eller massage för att kunna bajsa o s v. Vår son stillnar när han är trött, gnuggar sig i ögonen, gäspar mm. Sedan får man ju ofta bolla runt med honom tills han är nöjd. Hungersignaler brukar de ju gå igenom på bb. Det är ju sådant som underlättar i umgänget med bebis.