• Anonym (Ts)
    Äldre 6 Feb 17:42
    12958 visningar
    124 svar
    124
    12958

    Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?

    Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

    Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?

  • Svar på tråden Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?
  • Äldre 6 Feb 17:45
    #1
    +3

    Det låter kanske otroligt, men dom flesta människor kan tycka om barn även om det inte är ens egna.. :D

  • Ess
    Äldre 6 Feb 18:01
    #2
    -1

    Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi förutse hur det var med en utomstående vuxen som lade sig i. Inte heller hur bortklemade, barnsliga och jobbiga nästan vuxna människor kunde va.
    Skiljer vi oss eller om mannen går bort, så kommer jag aldrig någonsin att ha någon som helst kontakt med hans barn. Den ena kan jag dock hälsa på och växla ett par ord med om vi möts. 
    Men mannen var i alla fall värd att man stod ut med att hans ungar kom på umgänge några år tills man slapp dem. Nu lever vi som en kärnfamilj i vardagen.

  • Anonym (***)
    Äldre 6 Feb 18:39
    #3
    Anonym (Ts) skrev 2016-02-06 17:42:40 följande:

    Jag tycker det verkar sjukt jobbigt med styvbarn. När jag var singel och nätdejtade sållade jag bort alla som hade barn, för att jag inte ville bilda familj med någon som redan hade barn och jag ville inte bli styvförälder. Träffade en man som kände likadant och vi är glada över vår kärnfamilj. Man läser ju ständigt om alla problem som uppstår med styvfamiljer.

    Hur orkar man flytta ihop och leva med någon som har hemmavarande barn, varför vänder man inte om och går åt andra hållet redan efter första dejten?


    Om du skiljer dig, skulle du tycka det var OK att du fick leva ensam resten av livet för att ingen ville ha dig pga dina barn?

    Som svar på din fråga: alla känner inte som du gör.
  • Anonym (Nej du...)
    Äldre 6 Feb 19:04
    #4
    mammamattefru skrev 2016-02-06 17:45:26 följande:

    Det låter kanske otroligt, men dom flesta människor kan tycka om barn även om det inte är ens egna.. :D


    "De flesta"?! Det tvivlar jag STARKT på. Vissa möjligen, men långt ifrån en majoritet. Majoriteten väljer bort en partner som har barn sedan tidigare så länge de själva är barnfria, och detta gäller såväl män som kvinnor. Inbilla dig inget annat.
  • Anonym (pappa­)
    Äldre 6 Feb 19:09
    #5

    Jag valde inte en man som hade barn. Jag valde en man och hans barn. Hade jag inte velat ha att göra med hans barn så hade jag valt bort honom, hur mycket jag än hade älskat honom.

    Nu är vi en familj. Hans barn är mina barn, och hans barn har två pappor. Vi gör ingen som helst åtskillnad, varken på barnen i sig eller på våra roller som pappor.

    Så vill vi ha det och det funkar för oss. 

  • Anonym (Smak)
    Äldre 6 Feb 19:12
    #6

    För att man tycker olika helt enkelt. När jag var singel hade jag aldrig blitt ihop med en fet man, en som var 20 år äldre eller en tatuerad- men det spelar ju ingen roll för det finns ju alltid andra som vill ha de männen.  Glad Likadant med barnfrågan. Vissa har inget emot det och för andra är det otänkbart. Att det sen alltid kan tänkas uppkomma problem med styvbarn är en annan femma. Men de som har valt det frivilligt är väl beredda på det.

  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 6 Feb 20:21
    #7
    mammamattefru skrev 2016-02-06 17:45:26 följande:
    Det låter kanske otroligt, men dom flesta människor kan tycka om barn även om det inte är ens egna.. :D
    Fast tycker om andras barn så mycket att man vill dela livet med dem?`Av alla tusentals trådar på temat styvfamilj på familjeliv att döma så verkar det sällan vara särskilt roligt.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Äldre 6 Feb 20:22
    #8
    Anonym (***) skrev 2016-02-06 18:39:48 följande:
    Om du skiljer dig, skulle du tycka det var OK att du fick leva ensam resten av livet för att ingen ville ha dig pga dina barn?

    Som svar på din fråga: alla känner inte som du gör.
    Det är ju en väldigt skillnad på att bli tillsammans med någon när man har i princip vuxna barn, då är det ju inget konstigt att dela livet med någon som har barn. Men det jag menar är att bli tillsammans med någon som har små barn, i förskole- eller skolåldern.
  • Äldre 6 Feb 20:26
    #9
    Anonym (Ts) skrev 2016-02-06 20:22:37 följande:
    Det är ju en väldigt skillnad på att bli tillsammans med någon när man har i princip vuxna barn, då är det ju inget konstigt att dela livet med någon som har barn. Men det jag menar är att bli tillsammans med någon som har små barn, i förskole- eller skolåldern.
    Tycker det till stor del är bra att min sambo har barn sen innan, då ser jag ju precis hur han fungerar som pappa. 

    Man kan inte gömma att ens barn är illa uppfostrat. Folk som inte haft barn har man så klart ingen aning om hur de är som föräldrar, när det verkligen gäller.

    Sen blir det en till i familjen, en ren bonus.

    Men då har jag ett väluppfostrat och snällt bonusbarn och min sambo ger mina synpunkter stor vikt i bonusens uppfostran.
  • Anonym (Mimmi­)
    Äldre 6 Feb 21:54
    #10

    Jag är singel med ett barn i skolåldern och jag kan absolut INTE kunna tänka mig att träffa en man utan barn! Fungerar det inte att leva ihop tillsammans med barnen av olika skäl kan man ju vara särbo. Det går alldeles utmärkt för många par!

Svar på tråden Hur kommer det sig att någon väljer att bli tillsammans med någon med barn?