Barn vs pengar... Varför?!?

Ja, din mans tankar är väldigt bra.

Instämmer!

Din make har rätt. Dina tankar är väldigt själviska. Självklart ska barnet ha föräldrar som har råd att dela på föräldraledigheten, som båda verkligen vill ha barn och få slippa kastas in på dagis som ettåring. :) Dessutom ska ni kunna vara föräldralediga och ge barnet en trygg och stabil uppväxt även om din make blir sjuk eller arbetslös. :)

Bland mina vänner som är välutbildade och har bra relationer så har nästan alla väntat med barn tills dom varit över 30 år. 4 av våra kvinnliga vänner, och jag, blev gravida direkt.

Ja självklart tänker din man rätt. Självklart är det bra om man har en stabil ekonomi.

Men...

Ska man dra det så hårt att man måste ha stabil inkomst och allt utstakad och planerat in i minsta detalj så hade jag inte haft några barn alls nu.

Idag är jag 33 år, har 2 pojkar och är i 5:e månaden med tredje.

Vi hade fortfarande inte kunna skaffa barn om vi ska vänta på det perfekta ekonomiska läget.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

När vi började planera barn så hade både jag och min sambo fast jobb, med fast bra lön.

Att bli med barn var inte så enkelt som vi trodde och vi kämpade länge.

När första väl blev till så såg vår ekonomi helt annorlunda ut. Ett kursat företag och varsel gjorde att plötsligt så stod vi med höga skulder och en instabil ekonomi.

Men sonen kom och vi gjorde det bästa av det vi kunde, vi fick även bra hjälp av min mamma som var överlycklig för sitt första barnbarn.

Hon har varit stor hjälp i vårt liv och vi har henne att tacka för mycket när det gäller dom dyrare inköpen, så som vagn och bilbarnstolar tex.

Nu väntar vi som sagt tredje och min sambo har fast jobb med bra lön, jag har precis fått ett deltidsjobb igen (har jobbat heltid inom bemanningsföretag innan). Vi har kvar skulder sen det kursade företaget och har utgifter sin vi helst skulle slippa men vi klarar oss galant. Medans annat folk förmodligen skulle se oss som fattiga så ser vi allt vi har åstadkommit under dessa år, vi har kämpat på och våra ekonomi är låg men stabil. Vi har full koll på inkomster och utgifter.

Det jag vill säga med allt detta är att man vet aldrig vad livet tänker ge en människa eller två.

Barnen behöver kärlek och den kostar inte.

Man kan planera i oändlighet och så händer något oförberett.

Hade jag fått välja så hade jag självklart haft ett fast heltidsjobb och inga skulder efter det gamla företaget, men nu blev det så här och istället för att bara ge upp allt vi önskade i livet så kämpade vi hårt.

Våra barn har aldrig lidit av den dåliga ekonomiska sits vi haft. Jag ser inte stor skillnad mellan deras liv nu och mitt liv i samma ålder och då levde jag i en familj med bra ekonomi.

Fungerar det ekonomiskt för er om du fortsätter att plugga och han är föräldraledig?

Det tycker jag låter som en bättre lösning om ni väljer att försöka bli föräldrar nu, än att du avbryter dina studier. Ni kan ju försöka spara dagar så att du kan vara föräldledig på deltid när barnet är några år och du hunnit fått jobb och så (eller så är det dags för syskon då). Då påverkar inte barnet hur lång tid det tar tills ni båda har stabil inkomst i alla fall.

[quote=76314686][quote-nick]Jw83 skrev 2016-02-08 06:49:08 följande:[/quote-nick]Din make har rätt. Dina tankar är väldigt själviska. Självklart ska barnet ha föräldrar som har råd att dela på föräldraledigheten, som båda verkligen vill ha barn och få slippa kastas in på dagis som ettåring. :) Dessutom ska ni kunna vara föräldralediga och ge barnet en trygg och stabil uppväxt även om din make blir sjuk eller arbetslös. :)

Bland mina vänner som är välutbildade och har bra relationer så har nästan alla väntat med barn tills dom varit över 30 år. 4 av våra kvinnliga vänner, och jag, blev gravida direkt.[/

Jag håller ju delvis med absolut! Men måste bara säga att är inte chansen större att om hon är hemmavarande så kommer hon har mer tid hemma med barnet och inte lika stor press tillbaka till sin arbetsplats då många barn som du benämner "kastas in" på dagis för tidigt pga föräldrar som arbetar mycket eller har högre positioner, inte för att det är fel att jobba heller absolut inte :)

Men det är ju bra för en högre mammapenning att jobba innan barn och att det ska absolut vara på bådas villkor :)

Och mycket handlar om att ställa om livet. Ekonomin skulle inte vara mitt största problem eftersom man måste ställs om sig och inte leva i samma former som man gjorde innan. Är man beredd att offra lite av sina egna bekvämligheter så klarar man bra med en bebis. Vi har 1 inkomst pch med tanke på hur vi levt så kommer vi absolut klara oss då vi kommer spendera dom pengarna vi innan spenderat på annat, på barnet istället :)

Tja. Enligt statistiken så är det barn till höginkomsttagare som har senare förskolestart medan barn till låginkomsttagare börjar tidigare. Dessutom så visar statistiken att i familjer där föräldrarna är två höginkomsttagare så delas föräldraledigheten mycket ofta lika.

För att inte fastna i den klassiska kvinnofällan så bör du absolut lyssna på din make. Om du också har ett jobb har ni mycket större möjligheter att d3la på föräldraledigheten, ge ner i tid och ta lika stort ansvar för barnen. Du slipper också vara ekonomiskt beroende av din man vilket gör att ni är i förhållandet på lika villkor.

Man behöver för övrigt inte leva ut alla känslor man har. Inte när det finns goda anledningar att avstå.

Ekonomin är aldrig ett problem i en barnfamilj. Vårt samhälle är inte uppbyggt så. På gott och ont.

Det lär väl knappast vara svårt att få jobb som sfi-lärare när du blir klar så det kanske inte är helt nödvändigt att ha fixat allt med jobb och plats på arbetsmarknaden innan barnet kommer. Om pappan tar föräldraledigheten så du inte behöver ta mer än max en termins uppehåll i studierna så borde det passa jättebra att skaffa barn nu. Om du pluggar och han är ledig så borde ni ha tid för en härlig första tid med barnet tillsammans som familj.