Skärmar sämre än annan sysselsättning?

Jag tycker också att det är svårt! Vi pratar ofta om det hemma. Mitt barn (4) har lärt sig mycket via padda/TV och framför allt tycker hon att det är väldigt roligt! Hon är en lugn och iakttagande person så det passar henne. Hon gillar pyssel också.

Vi har gjort skillnad på tv och spel. Att spela är ok när som helst (vi gör det gärna tillsammans med henne, för vi gillar också skärmar!) men se på tv gör vi bara efter kvällsmaten. Det beror på att när hon spelar liknar det annan lek, medan tv är mer passivt mottagande.

Man övar en viss typ av motorik vid paddan, men det är ensidigt. Jag tycker inte heller att det övar upp kreativiteten på samma sätt som när man hittar på sin egen lek. Eller övar upp det tredimensionella tänkandet. Men det övar upp kreativitet på andra sätt och att vara van vid IT är till stor hjälp senare i livet. Hon kan också när hon blir äldre få utlopp gör kreativitet genom paddan genom att göra filmer, musik mm, verktygen kan hon redan.

Min man är IT-pedagog och det präglar hur vi ser på det här och vilka appar barnen har tillgång till.

Ikt-pedagog heter det kanske numera. ursäkta kära make!

Det största problemet som jag ser är stillasittandet och att det lätt ger dålig ergonomi (gamnacke om man sitter i soffan med paddan i knät). Samma problem hittar man ju hos exempelvis bokslukande barn och det klagar få på :) Så länge de också gör andra saker och rör på sig varje dag ser jag inget skäl att begränsa, särskilt inte när det som du säger inte handlar om passiv konsumtion.

* Barnen spelar Minecraft med varandra. De samarbetar och bygger hus, samlar material, redskap m.m. Jämför detta med att de bygger med Lego tillsammans. Är skärmen sämre?

Det blir friare och definitivt mer rörelse om de leker med riktigt lego. Legoflygplanet flyger runt i rummet, bilen kör på golvet osv. Det är vardagsrörelserna som bygger grunderna till aktivitet / inaktivitet.

* Barnen lägger pussel på surfplattan. Sämre än "riktigt" pussel?

Min syster jobbar med elever i åldrarna 6- 9 år och hon säger att många barn kan inte pussla vanligt pussel längre. De föser bitarna in mot mitten på bordet, med ett finger och släpper. De sätter alltså inte ihop bitarna eller letar efter hur de passar ihop med färger och former - de väntar sig att biten åker tillbaka om det är fel bit och stannar kvar om det är rätt bit!

* 4-åringen har en app där han läser och gissar enkla ord. Sämre än ett bokstavsspel i trä?

Det skulle jag inte tro. Det är ju med sådana här övningar som plattan/datorn är grym. Variation, snabb belöning osv.

Jag tror att det viktigaste är att det inte blir för mycket varje dag, med tanke på rygg och nacke - som många får problem med redan tidigt nuförtiden.
Man kan ju testa att ha ett system där de tex "köper" skärmtid med träning/rörelse/utelek eller att man har en fast tid.
Hos oss är skärmar tillåtet varje dag mellan 18 - läggning, vilket är 19 vardagar och 20 på helger. (3 och 7 år)
Hos grannen köper de tid genom att vara ute och promenera eller leka, beroende på ålder. 1 timme ute = 1 timme skärm. Och utevistelsen är UTÖVER den tid de är ute i skolan, förskolan, fritids osv.

Vi har pratat en del om det där med att begränsa skärmtiden. Tex att köpa skärmtid genom utelek. Vi har undvikit det dels pga att vi tycker att det funkar ändå (hon slutar spela efter ett tag), dels pga min mans tråkiga barndomsminnen av sånt. Spel var hans stora hobby. Men föräldrarna visade så tydligt, genom tidsregler tex, att de tyckte att det var dålig sysselsättning. Det har gjort att han fortfarande, vid 40 års ålder, har lite dåligt samvete när han ägnar sig åt ett av sina största intressen. Det duger inte utan är liksom lite förstört. Det vill vi inte ska hända våra barn.

Vi begränsar skärmar för att våra barn tappar all form av driv och kreativitet på andra plan om de får spela. För oss funkar det bäst med speldagar. Barnen får spela tisdagar, torsdagar och lördagar och då spelar de lite mer än de skulle fått om de fått spela varje dag men i gengäld så gör de ju då inte det alls 4 dagar i veckan.

Nackdelen med skärmar kontra saker IRL är ju att IRL tar saker slut. Ena sonen blir helt manisk när han får legobyggen. Sitter och bygger och bygger i timmar i sträck och får ont i kroppen. Men efter 2 dagar har han byggt klart även de största byggen och sen dröjer det ju månader innan han sparat ihop till ett nytt. Likaså pussel, bygger du pussel IRL så måste du gå och byta pussel, krypa efter bitar, sträcka dig o s v. Det blir inte lika statiskt. Bäcker likaså, de tar iaf slut och det kan bli ett break innan man börjar med nästa.

Ena sonen hade nyligen ett 3 veckor (ofrivilligt) uppehåll med spelandet och han har aldrig åkt så mycket skridskor, varit ute så mycket, varit så lätt att få iväg på aktiviteter eller spelat så mycket brädspel med syskon som nu. Så min erfarenhet är att barnen blir rätt hämmade av skärmar, för det är alltid roligt. De tvingas liksom inte komma på något att göra och finns skärmarna där så blir det ofta det.

Sen är det dåligt för ögonen att ständigt titta på saker i 2D, ögonen tränas inte på att byta fokus.

Jag begränsar starkt skärmtiden för min nioåring. Det finns sååååå mycket annat att göra som inte har med skärm/tv att göra.
iPad och telefon går bra i stunder. Men inte enbart. Finns det tio olika aktiviteter som han kan tänka sig att sysselsätta sig med så kan det vara en av dem men att sitta flera timmar i sträck flera dagar i veckan. No way!

Vi har försökt att låta honom ha det fritt ett tag, särskilt efter att han fick telefonen så att han fick känna att det var hans, "nyhetens behag" och att han fick ladda ner appar osv. Men han har så otroligt svårt att uppskatta tiden!
Han tycker att han precis har satt sig med den och så har en halvtimme gått.
Ställer vi mobilen på timer eller så, kommer han och är arg för att han tror att jag manipulerat den. Och då är han ändå en sån kille som gärna bygger Lego timmar i sträck, spelar spel, leker mycket ute och ÄNDÅ finns denna enorma dragningskraft till iPad och mobil.

Så nu har vi begränsat det som sagt, han har 10 enheter per vecka á 30 min. Vill han lägga en liten stund varje dag eller spara till helgen så är det hans beslut i princip. Ska vi bort på helgen så diskuterar vi det att det kanske är bättre att du tar din tid en annan dag. Likaväl kan det hända att vi har gäster där fler av barnen spelar tex. Minecraft och då kan han få en stund utöver sin "vanliga tid" för såklart att det är extra kul när man kan sitta i samma nätverk och spela, det fattar vi också.

Jag tycker att skärm är en sak. Det ger färdigheter inom vissa områden, övar språk, övar samspel, ger vissa kompetenser. Medan det finns massa andra saker som barn också behöver (anser jag). Jag som vuxen måste ta ansvar för att visa min son att det finns annat i livet. Sen när han blir äldre får han välja mer vad han vill lägga sin tid på så länge han gör det han ska hemma och sköter skolan.

Att ha med sig någon manick till sängen och hålla på innan läggning går bort helt. Hjärnan behöver tid att varva ner och inte få en massa nya intryck. Vi kör fortfarande högläsning tillsammans vilket är bästa stunden på hela dagen!

Jag undvek tv helt för mina barn innan 2 år. iPad och tv framförallt efter 5-6 år.

Jag har en dotter som är 3 år och hon ytterst sällan spela något på min mobil eller kolla på bilder. Någon padda har vi inte, ser verkligen inget syfte med det. TV får hon se på kvällen när jag eller min man lagar mat i ca 40 min. Det kan bli mer tv när hon är sjuk. Dock aldrig närmare läggning än 60 min eftersom skärmlös aktiverar hjärnan.

Vi har valt denna restriktiva hållning eftersom vi tror att barn mår bra av lite tristess och att inte serveras aktiviteter hela tiden. Vår dotter älskar att måla, bygga tåg, dansa (ingen restriktion på musik, hehe) och har god motorik och brett vokabulär för sin ålder. En annan oro kring skärm är ju ögonen och då tror jag tv är mindre skadligt än padda.

TV-skärmsmedia förstör tyvärr sakta men säkert hjärnan och psyket på flera sätt, och växande barn är mer känsliga än vuxna. För att balansera upp detta och minska skadeverkningarna så måste man därför gunga upp den interaktiva tiden vid TV-skärmarna med fysiska och verkliga aktiviteter. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Ju mindre skärmar desto bättre, så är min inställning.

Anledningarna är flera. Som jag ser det, visst kan barn lära sig saker vid skärmen, men samma saker kan man lära sig på andra sätt och dessutom effektivare/med fler sinnen. Man kan lära sig lägga pussel, men det gör man ju lika bra med vanliga pussel. Skillnaden är att man vid ipaden tagit bort det motoriska, att pilla upp biten från bordet, känslan av tyngd i handen, avvägningen hur man håller den för att lägga ner den på rätt ställe, känslan av att justera den för att foga ihop den med en annan bit. När man lägger vanliga pussel arbetar ögat på ett annat sätt, den får svepa över större område och ändra fokus/avstånd.

Skärmarna har så starka stimuli, det händer alltid något nytt, färger, musik, rörelse. Man blir lätt sittande. Stilla. I samma ställning. Med ögonen stilla på samma avstånd, på samma punkt.

Just att skärmen tar tid gör också att tiden för annan aktivitet minskar. Allt annat de skulle kunnat uppleva under de där 7-15 timmarna/vecka, som de faktiskt missar just för att de sitter vid en skärm...

Sedan tycker jag att mina barn blir så passiva och fantasilösa av att sitta vid skärmen. Visst har de roligt när de sitter där, och de kan bygga saker, samarbeta osv. Men när jag tvingar dem att stänga av, då blir de dels på dåligt humör och sedan går de runt och har tråkigt. Det är som en enda lång väntan tills de ska få spela igen. Inget annat känns lika roligt.

Elneby heter en författare som skrivit boken "Cyberungar". Den har några år på nacken, men är ändå läsvärd (tror jag, har bara varit på föreläsningen).

Jag tycker nog skärmar är sämre faktiskt. Pussel och sådant är mycket mer pilligt IRL t.ex, samma sak med memory, korten flyttar sig, ändrar hur de ligger osv... Skärmen tar heller aldrig slut, det finns alltid mermermer, bara att trycka igång spelet igen, man behöver inte plocka isär något, ställa tillbaka så man kan börja igen...

Visst kan skärm fungera som ett komplement emellanåt, men the real deal är överlägset. Dessutom är jag helt övertygad om att ögonen tar stryk. Det blev vi varse då sonen började göra ticsliknande blinkrörelser. Vi trodde första att de berodde på stress eller annat. Men jag själv har dålig syn och blir "blinkig" om jag sitter för länge vid en dator t.ex, så vi provade att bara helt ta bort paddan. Blinkningarna försvann på en gång....

Jag har inte särskilt mycket emot skärmar, men det blir lätt lite väl mycket tid som läggs där eftersom det är så lättillgängligt och en smidig barnvakt som man lätt kan ta till vid behov. Därför anser jag att man bör arbeta för att barnen ska göra andra saker.

Det vi oroar oss mest för är synen. Av den anledningen tycker vi det är bättre att de tittar på TV på grund av det längre avståndet. En annan anledning är för att motverka nack- och ryggproblem då man oftast sitter bättre framför TV:n.

Öga-hand-koordination tror jag förbättras av att röra sig i den "verkliga" världen eftersom det finns ytterligare en dimension där.
I appar kan man inte göra samma fel som i verkliga livet. Saker går inte sönder. Ofta behöver man inte vara särskilt noga med hur saker passar ihop eller hur man målar. Apparna rättar till det mesta. I appar behöver man inte heller plocka fram eller ställa undan saker.

Jag tror på en sund kombination av appar, TV och "verklighet". Gärna där man använder båda tillsammans för att dra maximal nytta av det man gör. Så att barnen ser hur tekniken också kan användas som verktyg för att ha det ännu roligare i "verkligheten".

Jag tror inte att det är dåligt i sig, men all aktivitet som blir för ensidig känns fel. Det är nog bra att blanda upp det med andra aktiviteter också, t ex fysisk aktivitet, gå ut och leka, spela instrument, läsa, rita/måla, spela kort, baka eller laga mat osv.

Vi försöker begränsa iPad-tittandet och det funkar bra än så länge (sonen är 4).

Något som jag har noterat är att han stundtals blir arg när vi stänger av iPaden och det är min signal om att han har tittat för mycket. 

Sedan kan man ju inte som förälder vänta sig att barnen ska ha ett hälsosamt förhållande till skärmarna om man själv oavbrutet kollar sms, skickar sms eller andra meddelanden, kollar facebook osv. Jag stänger av min telefon när jag kommer hem och sätter på den igen när jag har lagt sonen. Det handlar bara om några timmar ändå. Min tid med honom är mer värd...