Hur många barn?!

2-4. Har man fler än ett kan de roa varandra vilket underlättar som förälder. Dessutom tror jag att det kan vara både roligt och nyttigt att ha ett syskon.

Ville ha 3 barn. Och vi har 3 barn. Så vi är nöjda. Kändes komplett när vi fick 3an. Både manken och jag har 1 syskon va. Lite åldersskillnad så vi lekte aldrig ihop om det inte var under riktigt tråkiga situationer.
Våra barn är tätt, vi får se vad dom tycker om det när dom är vuxna. Men nu trivs dom kanon ihop, leker mycket tillsammans och gaddar oftare ihop sig tillsammans mot oss föräldrar än vad dom gnäller på varandra. :)

Dom brukar även få ha sina saker ifred, och när någon har kompis hemma och inte vill ha syskonet med så är det inga som helst problem heller. antingen har vi föräldrar fått styra upp det, eller så har det bara löst sig ändå. Nu har dom ju många gemensamma vänner då dom gått på förskola ihop och så. Men ja, det är ju ändå några år emellan och i vissa åldrar är det ju mer viktigt än annars..

Ett fjärde barn skulle rubba harmonin tror jag, tror det är så de flesta känner när de bestämmer sig för att det räcker med barn. Oavsett antal. 

Jag ville så enormt gärna ha tre barn. Men det blir bara två och det sörjer jag. Varje dag.

Jag planerade väl inte någon exakt mängd från början. Lite vagt tänkte jag på 5 barn i bland, men det var liksom inte hugget i sten. Växte själv upp i en syskonskara med 4 barn och önskade ofta att jag hade ett syskon till. Vet inte riktigt varför, men det kanske var den där systern jag saknade. Hade bara bröder nämligen.
I slutänden blev det 7 barn för mig, och det var precis lagom. Ett barn i taget, och så ett till barn först efter funderingar och planeringar.

Jag vill att mina barn ska ha syskon, därför vill jag ha mer än ett. Dock vill jag inte ha fler än jag skulle kunna leva med själv och fortfarande ha ett harmoniskt liv om något hände min man (eller vi går isär). Därför har det blivit två.

Fler än ett i alla fall. Själv är jag tacksam över att ha vuxit upp med tre syskon. Vi hade aldrig tråkigt, lärde och utvecklades av varandra och varken som barn eller vuxen har vi behövt känna oss ensamma.

Blir nog bara 1 för mig, är i v 23 nu och mår hemskt, undrar hur jag ska orka , klarar inte av en till graviditet som de känns just nu

Har alltid ända sedan jag varit liten tänkt mig två barn. Tyckte det var lagomt :)
Idag har jag fyra barn! Tre pojkar och en flicka! Skulle mer än gärna få en till flicka bara så att dottern kunde få en syster..
Men det är svårt att styra sådant.. och vi var ju nöjda med tre sen kom fyran oplanerat den lille filuren! ;)

Är själv ensambarn, har ett barn på 9 år nu men kan tänka mig en eller två sladdisar sen. Skulle det inte bli så är det ändå okej. Jag har aldrig saknat syskon, tyckte det var skönt att inte ha några när jag var yngre. Mina kompisar bråka jämt med sina, dom hade inte råd med aktiviteter/resor/saker m.m. som vi hade eftersom dom va så många. Idag vet jag många som har en dålig relation till sina syskon, så bara för man har syskon betyder det inte att man kommer ha en ett bra förhållande till dom när man är äldre.

Men jag bodde nära mina vänner när jag var yngre och lekte med någon i princip varje dag så var aldrig ensam. Lika med min son, han har sina kompisar här i området så dom leker jämt med varandra. Trivs bra med 1 barn, bara att kolla på föräldrar i simhallen t.ex. som har flera barn som tok stressar eller måste ha med någon mer vuxen  för dom inte få ihop det gör mig stressad. haha. Mycket lättare att hålla reda på en Kan som sagt göra en massa saker också då det inte är lika dyrt för oss.

Har alltid sagt att jag vill ha 2 barn o nu väntar jag barn nr 2. Känns som det e lagom. Tror jag kommer känna mig nöjd med 2

Ville inte ha några barn alls faktiskt .. , men så träffade jag en underbar person och  där fick jag en barnlängtan ;)
Har två och det känns lagom.

Jag vill ha 2-3 barn. Väntar nr 2 nu Så får vi väl se vad framtiden visar! Tar väl ett barn i taget

Har två och det är precis enligt plan. Största anledningen till fler än ett är för att jag vill att mina barn ska kunna ha varandra den dagen vi är borta. Ingen kan dela ens minnen och upplevelser om uppväxt och föräldrar på samma sätt som ett syskon. Jag är oerhört tacksam att jag har mina syskon (trots att vi inte umgås jättemycket) nu när våra föräldrar blivit gamla/dött. Hade inte velat stå helt ensam med ålderdom och begravningar mm.

Två. Vi ville ha det och nu har vi sett till att det inte blir fler.

Jag har alltid velat ha 3 barn (vet ej varför) och sambon 2 barn. Efter andra barnet sa han blankt nej... Efter ett tag började han dock ändra sig och nu har vi tre barn (flicka, pojke, flicka). Känns perfekt :) Jag har alltid saknat en syster (har bara en bror), så känns kul med två döttrar!

Har två barn 2, 6 år tycker det känns bra, skulle gärna ha fler vuxna barn 3-4 st men orkar absolut inte med att vara förälder till mer än två det är sjukt mkt jobb( fattar inte folk som klarar mer). De har mkt skoj ihop!

0 barn är lagom för mig. Själv har jag flera syskon och ser både för- och nackdelar med det. Jag har haft SÅ mycket ångest och hemska känslor inför ett av mina syskon...

5 eller 6. Jag har inte bestämt mig ännu om det blir en 6a eller inte. Egentligen ville jag bara ha 3 eller 4, men så blev det twins, så jag fick tänka om.

Jag har två barn vilket är vad jag vill ha. Att ha ensambarn känns lika otänkbart som att skaffa ett tredje och bästa alternativet till två barn skulle vara inget. Så jag har väl haft tur som fick två barn och inte ofrivillig sekundär barnlöshet eller vad det kallas eller en tvillingfödsel med andra barnet när jag nu är så bestämd med att två är det enda jag vill ha.

Vi har ett barn och hoppas på ett till. Vill kunna ta hand om dem själv om det skulle hända något och så har jag problem att behålla graviditeter så för att få ett tredje vet jag inte hur länge vi skulle behöva försöka...