Det är tungt att vara ful.
Jag har enormt svårt att släppa det faktum att jag är så ful.. Jag förundras ständigt över hur vackra alla andra är. Symmetriska ansikten vart man än vänder sig.. Det finns så många sjukt vackra människor i min närhet, som t.o.m modelljobbar, och sen finns det dom som är "vanligt" vackra, alldagliga men ack så fina ändå. Sån vill jag vara.. Jag vill inte vara nån modell, jag vill inte ha ankläppar och opererad näsa och fettsugning. Jag vill bara vara alldagligt söt/vacker. Kroppen/vikten kan man ju ändra en del på, men ansiktet är det värre med.. Där drog jag en stor nitlott, dessvärre. När jag går på stan är det enda jag tänker på hur ful jag är jämfört med alla jag möter. Alla är så jävla fina!
Vad gör man när man ser ut ungefär så här (random google-bild) : straithclinic.com/wp-content/uploads/2015/06/183-1.jpg
Men vill se ut ungefär så här (random google-bild) : cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3379980/images/2012/irre_201946940.jpg
Det är ju omöjligt. Jag har bara så svårt att släppa hur orättvist det är att "alla andra" föds så vackra och har tur med utseendet och själv ser man ut att ha ett IQ på max 50.. Jag vill också vara vacker!