Jag drömmer om andra killar varje natt! Jag tror inte jag är kär i sambon längre och vi har en son på 6 månader!

Hej

Ska försöka fatta mig kort. Sambon och jag har en son på 6 månader. Min sambo har verkligen växt i mina ögon sen vi blev tillsammans jag vet att han älskar mig och han har sagt att jag är det bästa som någonsin hänt honom. Han är väldigt snäll och jag känner mig trygg med honom. Men det räcker inte.

Vi har det inte bra sexuellt och fysisk närhet. Man kan säga att vi bara är vänner. Det är alltid jag som tar initiativ till kramar och pussar. Han pussar mig bara på pannan ibland. Aldrig munnen vilket jag mår dåligt över och sexet är bara så att han får komma och sen är det över och alltid samma ställning, skeden. Aldrig det intima så att man kan vara riktigt nära varandra.

Ibörjan var jag så kär så att jag inte behövde mer när det gäller närhet. Vi kunde ligga och kramas och pussas lite grann Ibörjan och det räckte för mig. Men ju längre tiden har gått desto mer lider jag av det, jag kräver tydligen mer närhet och vill ha en kille som ser mig i sängen och som är sexig och vill ta på mig.

Min sambo är borta på tjänsteresa nu i en månad och det värsta är att jag saknar honom inte så mycket alls plus att jag nu varje natt har drömt om mitt ex och gamla ragg som jag har haft fantastiskt sex med! Jag tror nästan som det känns att jag inte är kär i min sambo längre. Jag har försökt prata med honom men han är helt enkelt inte en fysisk person. Dessutom vill jag ha flera barn men nu helt plötsligt vill inte han hs fler. Vad ska jag göra??

1. Vi har ett barn tillsammans men jag kan ju inte leva olycklig i en relation. Det kommer skada sonen också att inte mamma mår bra?

2. Jag vet att sambon kommer bli så ledsen och ja vill inte såra honom.

3. Alla mina nära och kära bor 30 mil bort och dit vill jag flytta i så fall om det tar slut. Hur delar vi upp med barnet? Varannan vecka eller helg? Ska tilläggas att sambon driver egen firma så han jobbar - jämt!

4. Jag lever ju på sambons pengar nu när jag går hemma. Hur ska jag klara av det ekonomiskt och jag har inget jobb i nuläget.

Sitter i en sån jobbig sits. Jag vill självklart det som är bäst för min son! Är det bäst för honom att leva med mamma och pappa där mamma år olycklig eller att leva med separerade föräldrar där istället pappa kommer vara olycklig?