Orosanmälan från BVC

Oroa dig inte. Soc måste antagligen inleda utredning eftersom oron rör våld. Om de kommer fram till att det är som du skrivit här, att ni håller på att separera och därav tar ansvar för att ert barn inte växer upp i en psykiskt eller fysiskt våldsam miljö, så finns det ingen anledning till fortsatt oro för soc.

Tack!

Dock är det svårt att undvika oro när man inte varit med om något liknande tidigare och man dessutom trodde att det var utan konsekvenser man öppnade sig för henne i en jobbig situation som givetvis en separation är...förstår inte hur hon tänker...det känns ju inte som tillräckliga grunder för att göra en orosanmälan enligt mig...men enligt henne menar hon på att saker kan hända vårat barn om hon står i vägen om vi bråkar...men herregud, något sånt har ju inte hänt och det skulle vi aldrig tillåta heller, hon kan ju inte gå händelserna i förväg och bara ponera massa situationer som enligt henne "skulle kunna " hända :S det här känns så sjukt.

Ja ush det har man ju verkligen förstått nu, synd att jag inte visste det innan utan istället var alldeles för naiv

Som professionell måste man anmäla om man misstänker att ett barn far illa. Detta innebär att man måste anmäla om det förekommer fysiskt och psykiskt våld i en familj där det finns barn, oavsett ålder. Det är skadligt för barn att erfara att föräldrarna skriker och bråkar, knuffas och kastar saker. Det är inte normalt att bli knuffad eller få saker kastade på sig. BVC måste anmäla oavsett om det hela är överspelat, det har ändå förekommit och då måste det anmälas, allt annat är tjänstefel. Socialtjänstens familjeenhet är till för att ge stöd åt föräldrar , det är inte farligt att bli anmäld utan ett sätt att få hjälp (vilket inte minst barnets pappa verkar behöva).

Ja hela den biten förstår jag, men vad finns det för hjälp/stöd de kan ge när vi ändå redan separerat? Vad finns det att utreda för socialen när vi ändå inte ska bo under samma tak något mera nu?

Även om ni inte längre ska bo tillsammans är ju din sambo barnets pappa och ni kommer därigenom att ha kontakt och han kommer att ha kontakt med barnet. Det kanske är bra om ni får hjälp kring hur barnet ska träffa sin pappa?

Ja och där finns det redan samarbetssamtal inbokat med socialen som vi ska på till veckan...så situationen känns ju ganska mycket under kontroll anser jag...tänk om jag bara inte öppnat munnen...det här känns så onödigt

Socialen utreder inte bara om de ska ta barn eller inte utan hjälper även till med att reda ut ifall du/han skulle behöva hjälp på något sätt och vad nästa steg skulle kunna vara för att komma rätt på fötterna igen, terapi eller annat, de har mycket att erbjuda. Detta gäller oavsett om ni separerar eller inte.,
Jag jobbar på förskola och vi fick besök av 2 socialarbetare som kom och berättade om sin verksamhet och majoriteten av jobbet de gör är i form utav stöd och hjälp för barnen och deras föräldrar.

Lämna mannen så fort som möjligt och försök inte bråka i onödan .Vet att inte ens det alltid hjälper när man lever med en destruktiv man.

Det enda soc gör är ju att de vill prata med dig.........nån utredning sätts inte igång förrän det finns tecken på att det inte blir bättre. Om inte ens den utredningen hjälper och ni skiter iallt inkl barnet så kan det bli så att de tar barn ifrån folk. Dit är det som du förstår en bit.

Jag vill inte skrämma upp dig, bara göra dig uppmärksam på att om man levt i ett förhållande där det förekommit våld så är de närmsta veckorna efter en separation betydligt farligare än tidigare så se till att vara rädd om dig och meddela din familj eller vänner om du ska träffa honom så att någon vet var du är.

Jag vet inte mycket om er relation till varandra och hur det har varit men av det du skrev så ville jag åtminstone skicka ut en liten varning...

Lycka till, jag hoppas att allt löser sig på ett smidigt sätt och att du hittar en ny bostad snart 

Inte vet jag, men det är väl bra om soc håller lite koll? En pappa som behandlar mamman dåligt psykiskt och dessutom kastar (lätta) saker på henne, nu är jag ingen psykolog men man kan ju tänka sig att man även har lätt att behandla andra i nära relationer (barnet) på samma sätt vid frustration/ilska? Och pappan kommer ju vara själv med barnet i framtiden. Så i mina öron låter det vettigt med en orosanmälan?

Det verkar så att så länge pappan inte gör illa barnet(misshandel)så kan han vara vårdsnadshavare ochså.Sen är han ju ingen bra pappa när han gör illa barnets mamma och dålig förebild är han ochså.