IVF feb/mars som gjort fler försök

Hej. Vi väntar på planen för vårt tredje försök. Antar att jag får mens i slutet av februari nu, så om det inte är kö får vi börja i den cykeln. Men kör långt protokoll, så får ju inte börja med spray förrän i mitten av mars eller så ändå. Men hoppas vi får köra igång denna cykel, vore förjävligt att behöva vänta ännu längre. Så blev det mellan försök ett och två, fick vänta en extra cykel då.

Kör ni långt eller kort protokoll?

Hej! Vad kul att du svarade på min tråd! :) 

Men gud vad jobbigt med kö! Det har aldrig vi fått höra av vår klinik att det ska vara! Vi kör på kort protokoll så det kanske är därför.
Körde ni långt protokoll tidigare gånger också?
Vi körde kort protokoll förra gången också.

Ja, förstår känslan... vi har ju fått vänta i 3 månader efter det första försöket... mycket annat som kom emellan, som två flyttar och renovering av lägenhet, så jag kände att jag inte hade ork att köra IVF samtidigt som allt det, vill kunna fokusera på IVFen och lägga all energi till den..

Min mens ska också komma i slutet av februari, men jag har känslan av att den är på väg nu redan så vi kanske kommer få börja köra igång lite tidigare än planerat :)

Hur känns det nu inför ert tredje försök? Har du känt någon skillnad i humör eller liknande i jämförelse med de tidigare gångerna?

Jag tror att "kön" och att vi fick vänta berodde på att det hamnade mitt i julen också. Så kan ha varit det, att de tar in färre patienter. Så hoppas att vi slipper vänta den här gången. Det är ju en sådan himla väntan med allting ändå. Sen har vi donator också, så det ska ju finnas tillgängligt och så, vilket man ju inte heller vet om det alltid finns.

Vi har kört långt protokoll hela tiden. Vid första körde vi dock gonal-f, men bytte till menopur vid andra. Så nu fortsätter vi med menopur. Vad tar du?

Jag vet inte riktigt vad jag känner inför tredje försöket. Det är svårt. Inför andra tänkte jag att jag inte skulle tänka för mycket framåt på när jag kunde tänkas bli gravid osv, men det var ju omöjligt ändå. Tankarna blir ju som de blir oavsett. Jag är väl rädd att det inte ska bli något igen, antar jag. Det är ju trots allt sista gratisförsöket, så blir ju en helt annan sak om vi misslyckas nu igen.
Hur känner du?

Ja okej, vi fick också vänta en extra månad på grund av att julledigheten kom lagom till nästa mens..
Vilken klinik kör ni på? 

Ja okej, kör ni äggdonation eller spermiedonation?

Ja, jag känner lite samma sak.. Vet inte riktigt hur det känns. För vår del är det ju jag som är "orsaken".. Jag har fått operera bort ena äggledaren och har mycket sammanväxningar i magen. Så det gör ju att man känner extra mycket press liksom. Men det känns bättre inför denna gång än inför första försöket.
Vi kör Puregon och Orgalutran. Nu har Puregon-dosen höjts från 125 till 300, vilket ju är dubbelt så mkt så nu känner jag också att det måste hända mer än förra gången! Förra gången var det bara två blåsor som växte på den sidan där äggledaren finns kvar. Fick ut ett ägg vid ÄP som vi fick tillbaks men det fastnade inte...
Så, klart man är nervös och man är ju mellan hopp och förtvivlan hela tiden, men som sagt, känns mkt lugnare nu än förut :)

Oh förlåt, lite otydlig där. Spermadonator har vi. Vi är ett samkönat par, så det är därför. Men IVF gör vi för att jag tydligen producerar få ägg, vilket gör det meningslöst med insemination. Så så är läget.

Vid första försöket fick vi ut 7 ägg, men bara 4 mogna. 3 blev befruktade, men inget delade sig som det skulle. Så blev aldrig någon återföring. Fruktansvärt läge att hamna i. Inför andra försöket var jag lugnare i själva behandlingen, men livrädd för att misslyckas på samma sätt som innan. Så det var en vinst för oss att vi klarade oss till ruvningen Fick endast ut 4 ägg, men alla var mogna och 3 blev befruktade även denna gång. En klarade sig till insättning, de andra delade sig för fort. Så det här att få något till frysen känns som en drömvärld för mig. Jag är lycklig om jag får något att sätta in liksom. Så blir också glad när jag hör att ni bara hade ett ägg, men att ni trots det fick det isatt. Men kan tänka mig hur livrädda ni måste ha varit. Hade man haft fler ägg hade man kanske inte känt riktigt samma panik, även om såklart alla kan försvinna då också.

Glömde förresten att tillägga att jag tar maxdos av sprutan, 450, för är så sjukt svårstimulerad. Det gör ju än mer att man inser att jag har tur om jag får något ägg liksom.

Jaa okej! Då är jag med! 

Vilken klinik kör ni? 

Okej, men om inget ägg blir befruktat så att man inte kan få tillbaks det, räknas det ändå som ett försök? Vad jag har hört från min klinik räknas försöken bara när det är hela försök, alltså tillbakasättning och ruvning, men det kanske är olika på olika kliniker och landsting..
Förstår att det måste varit jättejobbigt att inte få tillbaks något befruktat ägg! 

Men skönt ändå ju att ni kom till ruvningen på det andra försöket!  

Ja, det var hemskt... Det var ju antingen eller liksom, eftersom man inte hade ägg i "backup".. Kunde inte jobba dagen efter för att jag var livrädd för att kliniken skulle ringa och säga att det inte hade blivit något, men min sambo har ju bra kvalitet på sina simmare och mina ägg var det heller inget fel på, vi är ju båda rätt unga också så det kan ju vara därför. Min läkare ville att vi skulle avbryta behandlingen egentligen eftersom det var för få äggblåsor, men sedan tyckte hon att vi skulle köra på ändå, om jag tyckte det kändes okej. Risken fanns ju att vi inte skulle få ut något ägg alls... Men vårt lilla ägg klarade sig fint, och det är ju också ett bevis på att spermie och äggkvalitén är bra, vilket känns skönt :)

Inför detta försök försöker jag sända positiva tankar till mig själv hela tiden, sålänge det blir fler än ett ägg kommer jag vara glad  Och eftersom dosen är höjd med så pass mycket så måste det ju hända lite mer tycker man!  och blir det något till frysen är ju det en superbonus! 

Såg inte ditt tillägg angående att du är svårstimulerad, då sitter vi ju lite i samma sits, verkar ju som att jag också är det 

Vi går på RMC i Malmö.
Det där med vad som gills som ett försök har jag förstått är olika för olika landsting. Tyvärr gills det för oss som ett försök. Men ja, som du säger.. Det behövs bara ett bra ägg egentligen. Det vet man ju också, men ändå är man livrädd att man inte ska få det där kanonägget.

Förstår känslan att inte kunna jobba när man väntar på besked. Det är den absolut värsta väntan och den som jag tycker är värst i hela processen. Först att vänta för att se om det blir befruktning. Sen att vänta på insättning. Den här gången ringde de också innan, men för att fråga om vi kunde komma in tidigare. Jag skrev på riktigt rakt ut, för trodde de kom med samma besked som vid första försöket, att inget klarat sig. Man inser att den här processen är så jävla skör. Stör mig också på folk som säger "äggplock tisdag, insättning torsdag", som om det vore en självklarhet att alla får insättning. Men få ägg är det liksom långt ifrån självklart. Och inte annars heller för den delen.

Vid vårt andra försök försökte jag glädjas åt varje steg som gick bättre än första försöket. Försök det du också. Då får man delmål att glädjas åt på vägen. Hoppas att din höjda dos ska ge dig fler och bättre ägg. För egen del känns det lite jobbigt att vi liksom inte kan höja mer, utan att allt liksom blir likadant i behandlingen som förra gången. Inser ju liksom att man inte kan göra mer än att bara hoppas. Det är rätt tungt.

hej.

tack för att du skapade grupen. funderade oxå på skapa en ny grupp så jag vill gärna vara med i en grupp från början. känns som alla andra grupper redan är fulla lr så har d redan hunnit bli en tajt grupp så nu börjar ja om här..

jag gör oxå ivf på st göran. ska ta ovitrielle om en timme och äp på fredag förhoppningsvis Detta är vår första ivf i sverige. har gjort en utomlands dock som slutade i kemisk gravidtet vid et och ingen graviditet vid fet, så nu börjar vi om på nytt. jag kör korta protokollet med puregon/orgalutran. hur långt har du kommit?
kram.