Ingen bekräftelse

Ja, det får du nog släppa. Det låter som om ni helt enkelt är för olika. Att han inte kan "bättra sig" beror väl på att det du ber honom om går emot hans personlighet och att det inte ligger i hans eget intresse och/eller inom hans kapacitet att försöka ändra på något. 

Du ska hantera detta genom att göra slut. Han ger ju inte dig det du behöver, blir s a s avvisad hela tiden! Du verkar inte förstå att han inte kommer/kan ändra sig.

Nu ska jag dra ett ordspråk du säkert hört förut och inte alls kommer tycka om att höra men: "Du kan inte ändra någon annan än dig själv". Tyvärr. Det betyder att du måste bestämma dig för om du kan leva så här. MEN; det betyder oxå att HAN måste bestämma sig för om han vill leva så här. Så även om ordspråket kan låta hårt så är det inte det. HAN väljer ju oxå att leva med en kvinna som han vet behöver mer, men inte klarar av att ge det.

Om du vill få till en förändring, hos dig, hos er och kanske hos honom, så är ett svar familjeterapi. 
Men har du försökt länge så kan det oxå vara dags att ge upp.

Lycka till. Oavsett vilken väg du väljer!

Hej!
Det här låter som en riktigt ojämn relation. Ni har olika behov av bekräftelese och närhet, vilket får honom som är mer distanserad som person att bli ännu mer distanserad. För dig som har behov av bekräftelse och närhet blir han en "drog" och du blir den jagande, som ständigt söker minsta tecken på godkännande.

Det bästa för dig hade uppriktigt sagt varit att pausa från relationen, men eftersom du fortfarande är beroende av din drog (bekräftelsen) så kommer det bara att bli ännu mer ångestladdat, och du kommer att inse att han klarar pausen mycket bra - bättre än du hade önskat.

Eftersom du uttrycker att du aldrig egentligen fått närhet av honom (vilket är det du egentligen söker), så är det troligen inte så att du älkar honom. Du är som en alkoholisthustru som ständigt sick-sackar och parerar för att få minsta tecken på att vara sedd.

Självklart är det inte hälsosamt, men min erfarenhet av det där är att man måste bli så pass körd i botten i relationen att det bara finns n väg att gå; att lämna förhållandet!

Hej. Du måste bestämma dej för att du är värd att bli omhållen pussad på kramad på. Tyvärr passar ni nog inte ihop. Känns fördj...ligt men du har nog inget val. Själv haft det exakt så och ångrar inte en sekund att jag gick för att ge mej själv chansen att få det jag är värd.

Tack snälla ni. Ja sålänge kärleken och attraktionen finns där är det så svårt. Jag är övertygad om utifall detta fungerade skulle vår relation vara jättebra . Men jag har nu väntat in honom i ca 1,5 år och han har lovat att bättra sig och jobba på det men sanningen är att han inte ens försöker. Bara en sån enkel sak som att klappa lite på mig på morgonen när han stiger upp, kysser mig vid sex, håller om mig då och då. Men aldrig något. Jag känner mig så oattraktiv och tråkig i hans söllskap. Känner mig inte alls som hans flickvän och ställer gärna till med tjafs får att på något sätt få en bekräftelse. Eftersom jag mår så pass dåligt av detta och ber honom om det och inget händer.. Då måste jag lämna honom? Eller vad ska jag göra?

Ja, gå vidare så får han hitta en asexuell tjej som matchar hans behov.

Tyvärr är det nog så.