Jag kan inte vara tyst!

Kanske ska skriva ner allt du tänker på datorn o sen slänga det i papperskorgen? Gissar att du pratar mkt om dig själv?? Dra inte paraleller till dig själv. Men gött att du gjort den resan. Jag gör också såna olika lägen...

Japp, pratar om mig själv. Men försöker att inte göra det, men då blir det med knas, tusen frågor till stackaren som sitter brevid. Det med datorn funkar inte, Jag pratar varsomhelst, svårt att släpa med den. :). Nä jag får nog bara bita mig i tungan och bara svara enkelt på direkta frågor. Inte sväva ut eller prata helt apropå.

Haha, då blir det svårt ja Men ansvaret är inte helt på dig. De runt omkring bär också på ett ansvar. De gör inte tillräckligt mycket för att balansera upp det hela.

Jag har haft nästan precis likadant. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! Tillslut satte det sig på min självkänsla och då babblade jag ännu mer för att jag ville göra ett gott intryck och blev helt enkelt nervös!

Nu har jag lugnat ner mig otroligt mycket och skäms inte längre. Först och främst har jag accepterat att ibland pratar jag mycket och det är okej. Jag är en väldigt framåt person. Det som är viktigt att lägga arbete på är att jag försöker göra det med rätt människor. Familj till exempel, nära vänner och pojkvän.

En annan sak är att jag blivit tryggare i mig själv. Jag babblar och hävdar mig mindre för att jag inte känner ett lika stort behov att hela tiden ta plats och låta alla andra veta vad jag tycker och gör.

Mitt råd, först och främst, är att sluta "slå" dig själv för att du pratar mycket. Det är okej. Risken är att du blir nervös för att du är rädd att du ska prata för mycket och då pratar du ännu mer.

Jag vet ärligt talat om det går att åtgärda, vissa människor pratar bara otroligt mycket. Min morsa är en av dom, och hon är inte det minsta blyg heller, hon har dock de senaste åren gått på vad hon kallar tyst meditation, och det tycker jag har påverkat i positiv bemärkelse.

Jag orkar inte umgås med henne för ofta, då det blir otroligt intensivt, och vi bor som tur var inte i samma stad, men ibland när hon är här och hälsar på så får jag ryta till och be henne vara tyst, de senaste åren, har jag istället sagt "nu har vi tyst meditation en stund". 

Du skriver ju att du är en skitjobbig pratare , så du är medveten om problemet , varför inte tänka efter före innan munnen går?

Personligen tycker jag människor som låter "käften glappa"är otroligt jobbiga . Helst när det mest kommer ut massa ovidkommande som ingen är intresserad av.

Det där går att ändra på ... Lycka till;)

Men gud ja, det är skitjobbigt! :). Det är jobbigt för mig med, blir så trött på mig själv. Men där och då när truten går så känns det viktigt, det känns som om jag säger relevanta saker. Idag har jag verkligen försökt att hålla tyst, eller inte tyst för det vill jag inte, men prata mindre. Men då går jag och tänker heela tiden på att jag får inte prata mer vilket resulterar i att jag blev nere ist. Pratade med en kollega idag som också snackar mkt. Han mena på att klart man ska få prata om man har ngt att säga och tyckte visst att jag prata mkt men inte bara bara dravel.

Ja jag vet inte, jag får ändra på ngt iaf. Vill ju inte att folk ska tycka att jag är jobbig. Tycker själv att de som pratar för mkt är skitjobbiga! :)