Förvirrad

Jag har varit i ett distansförhållande med en kille som var svartsjuk och blev rasande om jag inte hade svarat i telefon en kväll, och som ville att jag skulle höra av mig om jag kom hem senare än planerat (trots att vi inte bodde ihop). Jag gör aldrig om den tabben, så om någon betedde sig som du så hade jag definitivt backat i förhållandeönskan oavsett hur mycket jag gillar personen i övrigt.

du måste hålla distansen. Han hör av sig för att han han har nåt slags behov, även om man säger sig inte ha de rätta känslorna är det ändå svårt att bara kapa helt, men detta gör han inte för din skull utan för sin egen vad han än säger. Säkert hoppas han på att det ska kunna bli lite sex nån gång också. 

En av mina vänner var tillsammans med en man i hel1 1,5 år utan att han kund säga hur han ville ha det. Till slut orkade hon inte längre, ställde honom mot väggen och då sa han exakt som din kille "jag tycker jättemycket om dig, vi har kul ihop men jag älskar dig inte". Då hade tecknen funnits i säkert ett år (som jag tyckte) men hon var så förblindad av förälskelse att hon inte ville förstå. Minsta lilla grej som han var positiv till tolkade hon som att han nog snaaaart skulle kunna säga att han älskad henne tillbaka. Sätt inte dig själv i den sitsen TS. Låt det vara slut nu. 

Denna story är ju bara en i mängden. Söker du här på siten hittar du massor med liknande trådar, nästan alla startad av tjejer. 

och sen kanske du ev hittar nåt matnyttigt i denna länk. kronikorerna.com/2013/06/05/fraga-coachen-hur-ska-jag-kunna-sluta-alska-honom/ 

eller i denna: 
www.amelia.se/forum/om-man/dumpa-honom-han-vill-faktiskt-inte-ha-dig/ 

Det finns vissa tecken här som tyder på att han inte var helt kär i relationen det sista heller, därför hade han lätt att kapa av relationen så snabbt :/ han vill ha kakan kvar o äta den. Han tycker om dig men är ej kär och han är ego. Kanske kan det ändras med tiden. Det är inte omöjligt i såna här fall.

Jag spelar lite medvetet djävulens advokat här, eftersom de svar du fått är ganska entydiga. Jag själv står och väger, men som sagt, du behöver inte en till som säger samma sak, utan jag försöker ge dig ett annat perspektiv (som är lite åt det håll Carambolan är inne på).

Jag har ett antal tjejkompisar som är extremt osäkra av sig, jag vet att jag var själv sådan oxå några relationer tillbaka. Jag skulle vilja påstå att det är verkligen något som många tjejer har idag. De är så osäkra på sig själva att de blir totalt beroende av bekräftelse. De behöver en ständig ström av det, sedan kan det vara olika saker, pussar, sms, sex, hålla handen, telefonsamtal osv. "Han gör inte XXX så ofta som jag behöver, vad vill han?" är en ganska vanlig fråga, både här på FL men även ute i verkliga livet.
Jag kan inte heller räkna hur många relationer som jag har sett och även själv kört i botten för att jag har fullkomligt kvävt mannen/killen ifråga med mitt behov av bekräftelse. Jag har så klart aldrig förstått det då, utan jag har tyckt att jag har varit öppen och ärlig och tyckt att det är karln ifråga som är feg och respektlös. Men faktum är ju tvärtom. Det är respektlöst att kräva i en relation att den andra partnern ska anpassa sig till ens egen nivå av bekräftelse. Och det är ju dessutom helt galet, för jag behöver den ju egentligen inte från honom, utan det är ju bara ett tecken på vad jag tvivlar på hos mig själv. Det var ju JAG som trodde att jag inte var attraktiv nog om han inte ringde/pussade/smsade/höll handen/inbjöd till sex tillräckligt ofta. Han hade ju aldrig sagt det. 

Nu känner jag dig inte TS och inte heller mannen ifråga, men jag får lite sådana här vibbar när du skriver att du gör slut för att han inte svarar på telefonen och när du stormar in hos honom med alla hans saker och "ställer honom mot väggen" och "äntligen lyckas få fram ett svar". Jag tror merparten av alla människor i den situationen skulle ge det svar som är så nära det man vet att den andra vill höra utan att man ska känna sig tvingad ("Jag tycker om dig, men..."). 
Vänd på det, hade du velat säga "Jag älskar dig" första gången om det är när din man står med alla dina saker i en kasse framför dig och säger "Nu får du minsann ge mig ett svar!??". Nu raljerar jag lite. Ja. Men lika mycket som du har spöken i garderoben så har han det förmodligen oxå.

Du skriver att du har börjat jobba på din svartsjuka. Bra. Jag tror det är där du ska fokusera. 

Oavsett om ingenting av det jag skrivit ovan stämmer så kommer du på sikt må bättre när du klarar av att förstå att ditt värde handlar inte om vad någon annan ger dig utan om vem du är för dig själv.