Föräldrar uppfostra era barn.

Saknar man HELT uppfostran om man hos en kompis frågar vad det blir för mat? Kanske är man hungrig, kanske är man matintresserad, nyfiken, eller kanske rent ut av känner sig som  hemma?

Att dömma ut en familj till att inte ha bra kontakt för att ett barn säger att de vill komma på födelsedagsfirande? Du lägger ner mycket tanke på andra men ser inte din egen trångsynhet. Detta inlägg säger mer om dig än föräldrar i din närhet tycker jag. 

Ja, man saknar uppfostran om man ställer en sådan fråga.
Spelar ingen roll om ungen är hungrig eller matintresserad, man väntar när man kommit hem och äter då (eller så äter man hos kompisen om familjen bjuder, innebär dock inte att man hoppar på maten så fort någon bjudit en). 
Jag skulle skämmas ihjäl om jag hade varit förälder till ett barn som frågade sånt hos sina kompisar. 

Vad menar du med att man känner sig hemma? Varför inte gå och öppna kylskåpet då också när man ändå är på gång? 

Jag gillar faktiskt människor som känner sig som hemma hos mig. Annars känner jag mig inte bekväm själv, så det är alltid mitt mål. Om det sedan skulle vara så att den andra familjen ät snål eller stel så får man begränsa påhälsandet till en grad som känns ok. För mig är det enorm skillnad på girighet och nyfikenhet/hunger.

Nej, det kaske inte är det mest artiga, men att skriva att man HELT saknar uppfostran är inte sant.

Mina barn har mer ofta kompisar hemma än de följer med en kompis hem, då jag i regel hämtar ganska tidigt, och vi bjuder alltid kompisarna på mat, det är väl det jag menar med att känna mig som hemma. När mina barn har varit hos kompisar så har de också alltid fått mat. Jag anser inte att det är samma sak som att öppna kylskåpet.

Exakt!! Att helt dömma någon till ouppfostrad av den enda anledningen tycker JAG är ouppfostrat :)

Skulle inte förvåna mig om en 8 åring ställde såna frågor, man är inte färdig utbildad i normer och regler alla olika människor har runtom i den åldern, så jag tycker inte riktigt man kan kräva att såpass unga människor ska veta om alla frågor som får och inte får ställas!!:)

Exakt! Och så klart tackar man även spontant ja till en kalsinbjudan :) Precis lika klart som man kan glömma bort det utan att ha det MINST dålig realtion med sina föräldrar :)

Är ju skillnad på en 8 åring och en 12 åring. Att en 8 åring frågar vad det blir för mat är ju inget konstigt alls. Känner sig förmodligen som hemma, och kanske är det en vanlig fråga hemma. Här frågas det ofta när man kommer hem och någon fixar med maten "vad blir det för mat?". Alltså nästan lika vanligt som att fråga hur man mår här hemma.
Även en 12 åring som vet att denne ska äta hos kompisen och känner sig som hemma kan väl fråga detta utan att det är konstigt på något sätt.

Angående födelsedagsfirandet, kanske skulle NI kollat av med barnets föräldrar? Låter väl rimligt kanske.

Du dömer ut andra ganska hårt, och enligt dig har du exemplariskt uppfostrade barn. Kanske ser andra föräldrar på dina barn som du ser på deras. 

Det du tar upp är inte speciellt ouppfostrat.

Att klampa in med skor, hoppa i soffan, rota i era sovrum, kissa med dörren öppen och inte spola, rapa högljutt vid matbordet, sitta och peta näsan i soffan, inte tacka osv. Det är ouppfostrat. 

Precis det jag tänkte skriva. Tack för hjälpen!

ts: Nu vet jag inte om det är ett barn du pratar om eller om du dragit ihop många exempel på beteenden hos flera av barnens kompisar.

Sedan skriver du om "Ett barn som bjuder hem sig själv till en klasskompis och direkt frågar vad det blir för mat saknar helt uppfostran. Man går inte hem till en kompis bara för att bli bjuden på mat och efter att man har ätit går man.". Har du pratat något vidare med detta barn och hört vad det var för mat i skolan och om de gillar den o s v? Har du någon koll på hur det här barnet har det hemma? I mitt huvud ringer direkt klockor om att det kanske inte är så bra i hemmiljön. Antingen så kanske föräldrarna jobbar och maten serveras sent eller också kanske de inte har råd med mat och barnet har kanske t o m blivit uppmuntrat att äta hemma hos kompisar. Hemma hos oss frågar barnen vad det blir för mat och gör så när det är kalas också, det visar väl snarare att de är hungriga. Men visst jag kan förstå din irritation om detta beteende sker ofta. Däremot vet jag inte om det är skäl nog till att inte vara artig att prata med kompisens föräldrar. Förhoppningsvis uppskattas din mat!

Jag tycker nog det är bättre att be kompisen fråga om godis än så som sambons lättmanipulerade dotter blev behandlad. Där frågade kompisarna om hon kunde ta med pengar så de kunde köpa godis efter skolan innan en fritidsaktivitet och hon föll för grupptrycket även om hon varken fick köpa eller äta godis en torsdag. Om inte annat borde dina barn vara så väluppfostrade att de talar om att de inte ens tänker fråga.

Vad gäller frågan om kalaset undrar jag om inbjudan även skickades skriftligen. så barnet hade något att visa upp hemma? Med tanke på hur ofta barn glömmer regelbundna läxor är det nog inte så svårt att glömma ett kalas. Sedan kan ju föräldrarna tro det är påhittat, inte tycka det är en bra tid, inte ha råd med present mm. Om du inte har frågat, så får du ju inga svar.

Men visst finns det många ouppfostrade beteenden hos barn. Jag fick märka av ett hos min dotter idag, då hon är så van att få en sak om hon eller syskonen är hos vc /barnmottagningen/tandläkaren att hon automatiskt frågade när inte läkaren tog upp det när vi skulle gå. Nu vet jag inte om de har andra rutiner där eller om det var för att läkaren var ny, men jag fick tysta ner henne och säga att man får inte saker varje gång. Hon är 5 år.

Jag ser inget konstigt med att föräldrar inte vet exakt var ett barn på 8-12 år är om hen rör sig i närområdet. Aldrig hade mina föräldrar sådan koll, enda anledningen vi kan ha det idag är mobiltelefoner osv. Rädsla för pedofiler är starkt överdriven, det mesta tyder på att omvärlden är säkrare för barn idag än för 20-40 år sedan, alltså när de flesta av oss föräldrar själva var barn.

Ja, att utgå från att man får mat hos kompisen är lite ohyfsat och att fråga om godis är lite gränslöst men att det skulle vara så hemskt som TS tycker håller jag inte med om. Om barnet är vänligt och trevligt i övrigt hade jag utgått från att det handlar om skillnad mellan familjer eller kulturella skillnader eftersom jag personligen bor i ett område med stor blandning av kulturer och ursprung och vad som är OK i en kultur är inte OK i en annan och tvärtom. 

Sedan är det alltid bra att fundera på om det är barnet eller föräldrarnas fel. En del barn frågar om mat för att det tyvärr inte är en självklarhet att få mat i sitt eget hem och att få mat hos en kompis blir då nästan en överlevnadsstrategi.