Att inte må dåligt av ha varit otrogen

Delvist ja eftersom du vinklade det hen sade på ett väldigt frikostigt sätt till din fördel, när man säger, det är väl inte hela världen menar man oftast inte att det är ok, utan att det inte är ok och något man helst ska undvika, men om det skulle ske så är det inte så farligt. Jag tycker inte man ska utnyttja andras frikostighet och förtroende på det sättet och vinkla saker som sagts till sin fördel när det passar, Det är kanske det din vän menar?

Va?

Det beror på. Du skriver ju könsneutralt, men här på Familjeliv gäller generellt följande:

Är du man så är du ett svin och borde kastreras och dö för att du behandlar din stackars kvinna som skit.

Är du kvinna förstår vi dig och ser att det egentligen din mans fel som inte älskat och bekräftat dig tillräckligt, och det är riktigt fin girl-power att du tar hand om dig själv. Styrkekram på dig, syster!

Är du homo- eller transsexuell blir det kortslutning på hela forumet och vi vet inte vad vi ska tycka.

Enkelt va? Så hur är det?

Det beror på. Du skriver ju könsneutralt, men här på Familjeliv gäller generellt följande:

Är du man så är du ett svin och borde kastreras och dö för att du behandlar din stackars kvinna som skit.

Är du kvinna förstår vi dig och ser att det egentligen din mans fel som inte älskat och bekräftat dig tillräckligt, och det är riktigt fin girl-power att du tar hand om dig själv. Styrkekram på dig, syster!

Är du homo- eller transsexuell blir det kortslutning på hela forumet och vi vet inte vad vi ska tycka.

Enkelt va? Så hur är det?

Dåligt samvete är inget man bestämmer sig för att inte känna eller känna. Har du inte dåligt samvete så är det så du funkar. Men det innebär också att det är en risk att vara i ett förhållande med dig. Dom flesta vill nog ha en partner som skulle få dåligt samvete om hen är otrogen - det blir ju en slags broms mot otrohet.

Nja, egoist som tänker på hur du själv känner framför din partner!

Håller med här.

jag tycker det är ynkligt att komma med dåligt samvete efteråt som det skulle vara bättre. Tror inte på det där riktigt, speciellt inte om det skett flera gånger. En gång som man ångrar efteråt, ja kanske. Dock är inte fylla någon ursäkt. man är otrogen för man vill det sen är det ofta rädsla att förlora det man har som är det egentliga dåliga samvetet för många. 

Värst är de som babblar om att de träffat sin soul mate och inte kunde stå emot känslorna etc

Håller med, de flesta verkar inte ha dåligt samvete för vad de gjort utan rädsla för att bli påkomna. De som blir påkomna ångrar oftast bara att de åkte dit på det inte vad de gjort. De flesta verkar tycka mer synd om sig själva än sin partner speciellt de som babblar om att de träffat sin soulmate, de lider något fruktansvärt de stackars små liven 

Det finns de som lever i öppna relationer. De har andra förhållanden bredvid eller samtidigt. Det är inte "my cup of tea" men något som jag respekterar. I de här relationerna är de däremot ÖPPNA med att de har en öppen relation. De har inga "tysta överenkommelser" utan tvärtom. 

Otrohet är för mig motsatsen till när man är sin partner trogen. Olika par har gränsen för det på olika ställen. 

Att försöka prata om det och jämföra relationer mellan vänner blir lätt pannkaka. Man måste ha respekt för varandra, man kan inte sitta och säga "när jag gjorde si så kände jag så och därför borde du känna x när du gjorde y". Både du och personen du har talat med verkar inte riktigt förstå att ni jämför äpplen med päron.

Men, som jag sa överst, så blir jag väldigt tveksam i och med att du och din partner har den där påstådda "tysta överenskommelsen". Alla kan vara olika som sagt, men jag har aldrig någonsin hört talas om någon som tycker att sex med andra är OK givet att man inte vet om det. Det låter mer som en egoistisk efterkonstruktion. Det är klart att det är vetskapen som sårar, för vet du inte kan du inte ha ont. Men det är som att säga att det är ok att ha cancer bara man inte går till en läkare. Sure, men en dag faller du död ner...

Jag har aldrig mått dåligt över själva otroheten. Bara över att ha blivit påkommen.