Exet har övergett både mig och sonen

Jag förstår inte hur en vuxen kan bete sig såhär som han gör. Man borde ju i alla fall kunna prata med varandra och vara vänner och umgås för sonens skull??

Jag fattar inte vad han håller på med och jag ältar sönder detta.

Varenda kväll när sonen ska sova frågar han mig "När kommer han?? Får jag aldrig träffa honom igen???" Det skär i hjärtat.... Är så fruktansvärt ledsen..

Vilken soppa! Jag tycker du ska undvika kontakt med ditt ex just nu. Han verkar ha en livskris av något slag, men du kan inte såra dig själv och din son mer genom att släppa in honom bara för att han sedan ska kunna överge er igen.

Ta avstånd från honom ett tag och vänta tills han själv tar kontakt. Låt dig och din son få hämta er lite från all tumult. Boka in något mysigt bara för er två och även för dig själv, ensam, så att du kan få lite ny positiv energi. 

När sonen frågar får du bara svara att du inte vet, ingen idé att hitta på lögner. Pappan kommer onekligen få stå till svars inför sin son en vacker dag, men det är ett ansvar som HAN får bära. Du kan bara säga att du inte vet varför pappa beter sig som han gör och att du hoppas att han ändrar sig. 

Pappan har sårat dig och er son så pass mycket att jag tycker att du med all rätt kan fokusera bara på dig och sonen och undvika pappan i möjligaste mån. Glöm honom, helt enkelt. 

Han har själv ansvar för sin relation till sin son, du kan inte göra något för att förbättra den. 

Lycka till.

Jag förstår att det gör ont. Säg bara att du inte vet och ge honom en stor kram. Det behöver han just nu.

Acceptera först att det är slut. Acceptera det så du kan gå vidare. Även om han skulle ångra sig någon gång så hade i alla fall inte jag tagit tillbaka honom efter vad han har utsatt er för.

Packa ner alla hans saker i en låda/väska. Skicka ett sms och säga till honom att hämta sina saker inom 1 vecka. Gör han inte det så lägg ner dom i källaren eller likande.

Se till att han gör en adressändring så han inte har någon laglig rätt till ditt hem. (Om han står skriven där).

När du skriver till honom så va saklig, inte känslomässig(förutom sonens känslor), prata bara om sonen och praktiskt saker.

Tala om att sonen saknar honom och fråga om ni kan göra upp nått schema kring umgänge. Vill han inte så har du försökt i alla fall.

Har ni gemensam vårdnad så be honom skriva över den på dig om han ändå inte vill träffa och har tid med sonen.

Sen hur man ska förklara och stöta sonen är ju det jobbiga. Jag vet inte riktigt vad man ska säga.. Förhoppningsvis tar pappan sitt förnuft till fånga och ställer upp för sin son i alla fall.

Ja det känns ju som att han fått något hårt i huvudet eller något. Fattar verkligen ingenting. När jag skriver något om sonen så svarar han inte öht. 

Helt obegripligt.. Och komma och fjäska så som han gjorde för ett par veckor sedan, för att bara pang bom sticka igen.

Har väldigt svårt att fokusera på annat. Ligger mest och lipar eller är förbannad. Sonen klarar jag av att ta hand om men är förkrossad för hans skull.. Tänker på detta konstant..

En vuxen människa som "inte har tid" med en kvinna han sa sig älska bara för någon vecka sedan och sin son. Är inte det helt obegripligt??

Varför svarar man inte på sms och varför vill man inte prata?

Undrar också över det här med sakerna, varför drar han ut på det?

Blir dum i huvudet av detta...

Är det pojkens biologiska pappa eller en " man" som har varit i hans liv under många år?

Jag håller med ovanstående. Packa hans grejer, ställ dem utanför ytterdörren o skicka ett meddelande. Säg att han har en v på sig sen åker det. Efter det så bryter du kontakten, sörjer med din son och börjar processen i att gå vidare. Ni är värda så mycket bättre än det här.

Är det den biologiska pappan så får ni försöka hitta ett sätt att samarbeta men låt honom ta den kontakten och släpp inte in honom för kel o gos o boende hos dig igen. Är han inte pappan så bara stryp kontakten, sörj o gå vidare. Var ärlig med din son.

Ni fixar det här. Ni är värda mer än att ha en så egoistisk och elak människa i ert liv. Det gör ont men det vänlig bättre. Jag lovar. Jag vet. Låt processen ta sin tid. <3

Ta ut det, ta ifrån honom den makten över dig och börja processen att gå vidare. Han verkar ha sina egna problem att ta itu me så fokusera på det som är viktigt:du och din son. Det känns som att ditt ex har gjort sitt val och spelat sina kort. Dags för dig att göra dina och ta kontrollen över din tillvaro.

Oavsett så kan du inte låta din son gå igenom det här fler ggr.

Har du stöttande vänner o familj så ta stöd, ta massor av stöd, gråt o var arg ett tag men va stenhård.

Jag kan inte förstå detta. Det är helt ofattbart. För två veckor sedan pratade vi om fler barn och framtida hus osv. Hur fan kan en människa göra såhär? Jag är labil nu, börjar lita helt plötsligt sprutar det tårar som jag har svårt att styra över och jag börjar hyperventilera.. 

Jag kan absolut inte förstå att han inte kan ringa ibland och fråga hur sonen mår och prata lite med honom.