Tänker jag fel??

Jag tycker ju man delar på allt när man får barn.

Om du går hemma och passar ert gemensamma barn, missar pension, sämre karriärutveckling mm kan han gott betala.

Fan va snåla en del människor är. Verkar vara värre ju mer man tjänar.

Lägg ihop alla era utgifter och betala de sedan proportionerligt efter era inkomster. Du borde betala kanske 25% av alla utgifter.

Oj. Ja, jag förstår absolut att du blir ledsen av din sambos inställning. När det är en sådan stor skillnad mellan era inkomster och ni båda är överens om att du ska ta mesta föräldraledigheten, så tycker jag det finns två tänkbara lösningar. Den ena är att ha helt gemensam ekonomi. Det vill säga att alla pengar som kommer in är era gemensamma och används för att betala familjens och era personliga utgifter. 
Den andra lösningen är att ni betalar mer proportionerligt efter vad ni tjänar. Säg att ni får in totalt 37 000, varav 7 000 kommer från dig, och 30 000 från din sambo. Då ska du betala knappt 20 procent av de gemensamma utgifterna. Tror det blir kanske typ 18 procent, om man räknar exakt, men jag är lite trött i huvudet just nu. ;) 
Att han bara har mage att föreslå att ni ska dela rakt av på alla utgifter tycker jag tyder antingen på stor omognad, att han helt enkelt inte är redo att bilda familj, eller så är han bara extremt snål. Och varken omognad eller extrem snålhet är särskilt attraktivt.. 
För mig och min sambo var det lite annorlunda när vi fick barn. Vi hade bott ihop i flera år innan och då haft separat ekonomi. Vi hade alltså delat på alla gemensamma utgifter, och sedan betalat våra privata räkningar själv. Men då hade vi också ungefär samma nivå på våra respektive inkomster.

När det sedan var dags att bli föräldrar gick vi över till gemensam ekonomi. I vårt fall innebär det att när pengarna kommer in på kontot så betalar vi först alla räkningar. Sedan sätter vi av en lämplig summa till mat, kläder och nöjen. De pengar som (oftast) blir över delar vi på och sparar på våra egna, privata sparkonton. Det är en lösning som fungerar för oss, men det kan som sagt finnas fler varianter. 

Hoppas i vilket fall att din sambo tar sitt förnuft till fånga. Är man en familj ska inte den ena kunna äta oxfilé varje dag medan den andra får vara glad om den kan ha råd till makaroner och falukorv. Särskilt inte om den andres huvudsakliga sysselsättning är att ta hand om deras gemensamma barn... 

Vi har inte gemensam ekonomi men har delat upp kostnaderna så att båda har lika mycket kvar när hyra och räkningar är betalda. Det betyder att jag betalar mindre nu när jag är föräldraledig och mer sedan när min man är det. Det känns som det rättvisaste.

Att din pojkvän vill dela rakt av känns ärligt talat inte helt ok. Att skaffa barn är ett gemensamt åtagande hoppas jag att han förstår. Man planerar hur man tar ut föräldraledigheten tillsammans och tar därefter ansvar för den gemensamt.

Ska man vara ledig olika mycket bör den som är hemma dessutom kompenseras för utebliven pension och den som jobbar mer bör betala ett sparande för detta, förutom sin halva.

Klokt att du tar upp frågan innan ni flyttar ihop!

Om ni inte kan komma överens är väl särbo inte en dum tanke. Bättre att han betalar sin del av babyns kostnader och att ni behåller ett fungerandesätt att ha en relation- han i sitt och du och barnet i ditt boende- än att du skall gå som ett tjänstehjon hos honom.

Av vilken anledning anser han att han skall ha halva barnbidraget? Kommer han att sköta hälften av inköpen/försäkringarna/sparandet eller drivs han bara av "rättvisetankar".

På vilket sätt tänker han sig att kompensera dig för att du tar mesta delen av föräldraledigheten för att han ska ha möjlighet att tjäna sina 30 k?

Varför ska du, enligt honom, amortera på hans huslån?

Jag är ledsen, men på din beskrivning låter det som om han är en fin (?) särbo, men definitivt inte en omtänksam sambo.

Så i boendekostnad; kommer TS att betala 50% av vad; vatten, el, sopavgift? Om man bortser från ränta och amortering, vad finns kvar att betala i boendekostnad?

Tack för alla svar.

Jag själv tycker detta är helt uppåt väggarna.

Han vill att jag ska betala alla driftkostnader som sopor, bredband, värme,vatten m.m.

Men jag ska helt ärligt säga att det gör faktiskt att jag tappar en del känslor för honom.. Känns inte som att han bryr sig om mig.

Jag försöker hänvisa till kompisar som har barn, hur dom gör. Men han är helt inne på sin linje.

Han ska ha allt.. Jag ska ställa upp hit och dit men han ser inte att det är jag som ger honom möjligheten att jobba som han gör och tjäna dom pengarna.

Helt klart gemensam ekonomi eller rättvist uppdelat per procent.

Ni ska ju ha barn och det innebär en del jobb (och givetvis en helt underbar tid också!). Personligen hade jag inte flyttat ihop med en man som resonerar som din gör. Särskilt inte i HANS hus. Antingen hade jag bott kvar i min egen bostad eller så hade vi köpt ett nytt gemensamt hus med gemensamma pengar.

Finns det barn från tidigare förhållande med i bilden? Då kan ju förutsättningarna se lite annorlunda ut. Men inte annars.

OM du sedan skulle få för dig att flytta hem till honom och går med på hans 50/50 regel så ska den gälla allt. 50% städning, diskning, fönsterputsning, skottning av snö, tvätt, matlagning, bädda rent, ha vaknätter med bebisen, diskning, rensa ogräs och så vidare.... Skriv ett avtal som han får underteckna. Den mansgrisen.