sårad och lämnad efter 19 år

gumman1982

Äldre 13 Feb 01:57
16 svar

Citera Visa endast Anmäl

sårad och lämnad efter 19 år

Jag är helt förstörd!

Jag förstår inte vad som hände och hur man bara kan göra såhär.

Jag tar det från början. Vi har varit ett par i 19 år, har tre fantastiska barn 12, 10 och 3 år gammal. I oktober 2015 gifte vi oss. Min man tyckte att vi va starka ihop och älskade mig, att vi två skulle hålla ihop va givet. Hans mamma gillade inte att vi gifte oss och ställde till massor med bråk och va på både mig och gubben. I november kände han fortfarande att det va vi trots att hans mor slitit på oss.

I december 2015 begärde han skilsmässa! Han hade inga känslor för mig och han kände att inget fanns kvar. I december träffade han även en tjej på krogen som han träffade och pratade med i smyg då hon va lätt att prata med.

Liknande detta har han gjort för några år sedan men kom då på att han inte ville vara utan mig. Denna gång har han hoppat fram och tillbaka om han vill jobba på oss eller skiljas. Vi har haft sex under detta men Igår fick jag veta att han ville inte ha mig utan träffa den andra.. Han säger att hon hade något men vet inte vad och att han inte är kär men vad jag förstår nyfiken. Barnen och jag är helt förstörda.

Hur kan man göra så.. bara ge upp familjen rakt av utan att ens tänka?

Hur kan känslorna bara försvinna så?

Jag är fruktansvärt arg, sårad och uppgiven.

Jag älskar han ju.

Hur går jag vidare.?

Vad va det som hände ?

Snälla hjälp mig förstå!!
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden sårad och lämnad efter 19 år
mamaleona

Äldre 13 Feb 08:19

#1

Citera Visa endast Anmäl

Beklagar. MEN någonting är det här som inte stämmer. En vuxen mogen man gifter inte sig i oktober för att 2-3månader senare vilja skiljas.??? Inte efter 19 år. Men dock - är han en sådan sk.tstövel som beter sig så, är min spontana tanke att då är han inte värd dig. Kräla inte efter honom, bli inte patetisk tjatande efterhängsen kvinna som med tårarna strömmande textar, ringer o bölar. DET har du inget att vinna på utan enbart göra honom säkrare i sitt beslut med. Gå stark (utåt) runt honom o visa att du vill desamma o du fullständigt ignorerar hans galna tankar. Det är inte lätt, men värt att köra den linjen OM du vill försöka vinna honom.
gumman1982

Äldre 13 Feb 12:58

#2

Citera Visa endast Anmäl

mamaleona skrev 2016-02-13 08:19:51 följande:
Beklagar. MEN någonting är det här som inte stämmer. En vuxen mogen man gifter inte sig i oktober för att 2-3månader senare vilja skiljas.??? Inte efter 19 år. Men dock - är han en sådan sk.tstövel som beter sig så, är min spontana tanke att då är han inte värd dig. Kräla inte efter honom, bli inte patetisk tjatande efterhängsen kvinna som med tårarna strömmande textar, ringer o bölar. DET har du inget att vinna på utan enbart göra honom säkrare i sitt beslut med. Gå stark (utåt) runt honom o visa att du vill desamma o du fullständigt ignorerar hans galna tankar. Det är inte lätt, men värt att köra den linjen OM du vill försöka vinna honom.

Tack

Ja han beter sig som ett svin både mot mig och barnen. Det är bara så himla jobbigt, han har ju inte flyttat ut än utan vi lever under samma tak. I mars får han lägenhet men kommer vara här när jag jobbar natt då vi har valpar på 2 v nu. Tiken va parad och långt gången innan han kläckte något så nu får han ta det ansvaret att hjälpa mig fram till dom är sålda.

Jag vet inte hur jag ska fixa allt ensam sedan eftersom jag aldrig bott själv.

Och hur gör man för att gå vidare, detta va ju inget jag kunde drömma om så snart efter vi gifte oss så jag är helt landslagen. .
mamaleona

Äldre 13 Feb 13:12

#3

Citera Visa endast Anmäl

Misstro inte att du inte fixar det. Vi är många somgått igenom samma sak o man blir bara starkare i sig själv. Hoppas o antar du även haft ett sk eget liv o inte levt enbart genom honom alla dessa år - det tycker jag tyvärr alltför många gör o sedan är man verkligen ENSAM den dagen. Träffa vänner, satsa på vad du vill göra, åk nånstans. Du har din tid när han har barnen. Du lär dig njuta fast det i början känns jättekonstigt.
gumman1982

Äldre 13 Feb 13:46

#4

Citera Visa endast Anmäl

mamaleona skrev 2016-02-13 13:12:06 följande:
Misstro inte att du inte fixar det. Vi är många somgått igenom samma sak o man blir bara starkare i sig själv. Hoppas o antar du även haft ett sk eget liv o inte levt enbart genom honom alla dessa år - det tycker jag tyvärr alltför många gör o sedan är man verkligen ENSAM den dagen. Träffa vänner, satsa på vad du vill göra, åk nånstans. Du har din tid när han har barnen. Du lär dig njuta fast det i början känns jättekonstigt.

Jag har ju haft min hobby genom åren men säkert trippat lite på tå för att inte han skulle bli sur. Sen har hans mamma varit en riktig ragata de sista åren mot mig och även honom. Hon har tryckt ner hela mitt självförtroende vilket gör att jag absolut inte tror på mig själv. Jag väntar på tid för KBT för att få hjälp att stärka mitt självförtroende och hitta mig själv.

Däremot är jag livrädd att jag inte ska hitta nån ny. Och även om denna man är en skit just nu och har sårat mig djupt på ALLA plan så är han min första kärlek och far till mina barn. Jag gifte mig med han för att jag ville leva han. Jag vill ju att vi ska fixa detta, att han bara fått nåt hjärnsläpp men det ser ju mörkt ut. Och hur/ vart hittar jag då den rätta??

Det snurrar så mycket i mitt huvud och jag är livrädd för det som komma skall..
Anonym (Nedbruten)

Äldre 13 Feb 13:52

#5

Citera Visa endast Anmäl

Jag vet precis vad du går igenom för exakt samma sak går jag nu själv igenom, dock är jag man.

Kan bara beklaga, jag lider med dig.
mamaleona

Äldre 13 Feb 14:39

#6

Citera Visa endast Anmäl

nu just är det inte läge att ens tänka på någon ev ny. Det är först när du helat o hittat dig själv som det öht är MÖJLIGT att det skulle fungera. Låter lite skrämmande tycker jag - att det varit sådär tragiskt med "tåtrippande" o svärmor o du ÄNDÅ skulle vilja fortsätta i den banan, får jag fråga varför? det är väl inget liv man njuter av o mår bra i??? usch...
Anonym (Nedbruten)

Äldre 13 Feb 15:46

#7

Citera Visa endast Anmäl

mamaleona skrev 2016-02-13 14:39:14 följande:
nu just är det inte läge att ens tänka på någon ev ny. Det är först när du helat o hittat dig själv som det öht är MÖJLIGT att det skulle fungera. Låter lite skrämmande tycker jag - att det varit sådär tragiskt med "tåtrippande" o svärmor o du ÄNDÅ skulle vilja fortsätta i den banan, får jag fråga varför? det är väl inget liv man njuter av o mår bra i??? usch...

Att på beställning släppa den man älskar bara för att dennes känslor svalnat/försvunnit är omöjligt. De som säger sig kunna det vet inte vad kärlek verkligen är. För att kunna släppa och gå vidare så krävs det tid, och detta kan dröja länge.

Tror inte TS är mottaglig för detta ännu.

Försök inte jäkla fram något. Låt det ta den tid det tar. Mitt råd är dock detta. För att du själv ska må lite bättre så försök att släppa ilskan du känner emot din man. Jag vet att det är svårt men ilskan har inte hjälpt mig. Så försök.
gumman1982

Äldre 13 Feb 21:14

#8

Citera Visa endast Anmäl

mamaleona skrev 2016-02-13 14:39:14 följande:
nu just är det inte läge att ens tänka på någon ev ny. Det är först när du helat o hittat dig själv som det öht är MÖJLIGT att det skulle fungera. Låter lite skrämmande tycker jag - att det varit sådär tragiskt med "tåtrippande" o svärmor o du ÄNDÅ skulle vilja fortsätta i den banan, får jag fråga varför? det är väl inget liv man njuter av o mår bra i??? usch...

Jag förstår att det låter jätte konstigt.
Tåtrippandet va väll inte så farligt som det låter men visst va jag rädd att han skulle tröttna om jag inte va som "alla" andra. Våra svackor i förhållandet är sånt som ingår i en lång relation antar jag men han säger att ingen annan bråkar i sitt förhållande och ingen annan har svackor i sexlusten (efter 3 barn) och det va bara vi som hade ett "tråkigt" förhållande där vardagen tog över. "vi jobbar ju bara och kommer hem och läser läxer och lägger barnen" sa han.. Eee ja en vardag ser kanske ut lite så när båda jobbar heltid.. säkert inte bara hos oss.
Ang svärmor så har min man hela tiden stått på min sida och till och med sagt upp bekantskapen med henne. men visst har det tärt på oss båda..
Jag har bara så svårt att se att man gifter sig ena månaden och två månader senare ska skiljas..
Jag är nog lite gammalmodig av mig och tycker att folk skiljer sig för lätt nuförtiden, går det att jobba på problemet så tycker jag man är skyldig sina barn den chansen. Och jag vet faktiskt inte om jag skulle kunna lita på han igen men det vet jag nog först när man har försökt. Nu är ju inte det ett alternativ då han valt detta så just nu behöver jag nog bara smälta detta och inse att vårat förhållande slutade på det mest tragiska sätt jag kunnat föreställa mig och att mina barn får leva varrannan vecka liv... Dessutom har jag jätte jobbigt med tanken på att mina barn ska lära känna och älska en ny "bonusmamma", att någon annan ska lägga sig i uppfostran och att dom ska längta till denna person när dom är hos mig..
gumman1982

Äldre 13 Feb 21:20

#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nedbruten) skrev 2016-02-13 15:46:19 följande:
Att på beställning släppa den man älskar bara för att dennes känslor svalnat/försvunnit är omöjligt. De som säger sig kunna det vet inte vad kärlek verkligen är. För att kunna släppa och gå vidare så krävs det tid, och detta kan dröja länge.

Tror inte TS är mottaglig för detta ännu.

Försök inte jäkla fram något. Låt det ta den tid det tar. Mitt råd är dock detta. För att du själv ska må lite bättre så försök att släppa ilskan du känner emot din man. Jag vet att det är svårt men ilskan har inte hjälpt mig. Så försök.
Tack för dina råd!
Jag ska försöka låta allt ta sin tid, men det är svårt. Jag älskar fortfarande skitstöveln samtidigt vill jag inte se han. det gör för ont..
Jag förstår liksom inte vad som hände... vart gick det fel? hur kunde han? och hur kan han göra såhär mot mig och barnen??
Anonym (Nedbruten)

Äldre 16 Feb 22:25

#10

Citera Visa endast Anmäl

gumman1982 skrev 2016-02-13 21:20:15 följande:
Tack för dina råd!

Jag ska försöka låta allt ta sin tid, men det är svårt. Jag älskar fortfarande skitstöveln samtidigt vill jag inte se han. det gör för ont..

Jag förstår liksom inte vad som hände... vart gick det fel? hur kunde han? och hur kan han göra såhär mot mig och barnen??

Samma tankar som jag haft/har. Det värsta är nog sveket som man känner. Att barnen mår dåligt. Varför såg jag inget i tid? Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Hur är det med dig såhär ett par dagar senare? Har den värsta chocken släppt? Får du sova/äta?

Själv så har jag varit nästintill sömnlös i en månads tid. Knappt ätit något. Dock de senaste dagarna har det blivit lite bättre.

Ni bor fortfarande ihop? Hur funkar det? Pratar ni med varandra?

Att gå vidare... När min fru släppte bomben så flyttade hon ut endast någon dag senare. Den absolut bästa stöttepelaren har varit och är barnen så försök att få så mycket tid med dem som möjligt. Glöm inte att prata mycket med familj och vänner.

Grina mycket! Jag har inte gråtit sedan jag var liten, 7-8 år kanske, men under denna tid så har det inte gått att hålla tillbaka. Och efteråt så känns det alltid bättre. (ja, även jag som är man kan gråta. Deal with it)
lerkens

Äldre 17 Feb 06:43

#11

Citera Visa endast Anmäl

Försök inte tänk så mycket på Varför det hände, konstatera bara att det är något fel på honom.

Min flickvän lämnade mig för en annan kille efter 7 år tillsammans och en underbar dotter.

Det gör jävligt ont i början men sen kan det bara bli bättre.

Försök jobba på dig själv och var med kompisar.
gumman1982

Äldre 18 Feb 22:16

#12

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nedbruten) skrev 2016-02-16 22:25:59 följande:
Samma tankar som jag haft/har. Det värsta är nog sveket som man känner. Att barnen mår dåligt. Varför såg jag inget i tid? Vad kunde jag ha gjort annorlunda?

Hur är det med dig såhär ett par dagar senare? Har den värsta chocken släppt? Får du sova/äta?

Själv så har jag varit nästintill sömnlös i en månads tid. Knappt ätit något. Dock de senaste dagarna har det blivit lite bättre.

Ni bor fortfarande ihop? Hur funkar det? Pratar ni med varandra?

Att gå vidare... När min fru släppte bomben så flyttade hon ut endast någon dag senare. Den absolut bästa stöttepelaren har varit och är barnen så försök att få så mycket tid med dem som möjligt. Glöm inte att prata mycket med familj och vänner.

Grina mycket! Jag har inte gråtit sedan jag var liten, 7-8 år kanske, men under denna tid så har det inte gått att hålla tillbaka. Och efteråt så känns det alltid bättre. (ja, även jag som är man kan gråta. Deal with it)

Jag känner mig helt tom.. jag kan fortfarande inte greppa att han gjorde såhär så nära inpå vårt bröllop! Alla varför och hur hoppar på mig HELA tiden.

Att vi bor ihop är jobbigt. Visst hjälps vi åt med barn och så men för honom finns jag inte. Tänk att 19 år bara försvann. Nu tittar han inte på mig och tydligen blev jag helt oattraktiv bara sådär. Det gör ont för på något dumt sätt vill jag ändå att han ska se och bekräfta mig. Känner mig så dum och ful..

Jag har sedan januari gått ner 7 kg. Mat kväljer mig. Sover gör jag om jag tar tabletter annars vaknar jag av drömmar där allt är jätte bra och inser att det bara va en dröm..

Barnen har börjat rata sin pappa vilket jag förstår men samtidigt tycker är synd.

Och trots alla svek finns hoppet kvar. Varför vet jag inte för han har verkligen betet sig som ett svin!

Tack för ditt svar
Anonym (Nedbruten)

Äldre 19 Feb 15:43

#13

Citera Visa endast Anmäl

gumman1982 skrev 2016-02-18 22:16:51 följande:
Jag känner mig helt tom.. jag kan fortfarande inte greppa att han gjorde såhär så nära inpå vårt bröllop! Alla varför och hur hoppar på mig HELA tiden.

Att vi bor ihop är jobbigt. Visst hjälps vi åt med barn och så men för honom finns jag inte. Tänk att 19 år bara försvann. Nu tittar han inte på mig och tydligen blev jag helt oattraktiv bara sådär. Det gör ont för på något dumt sätt vill jag ändå att han ska se och bekräfta mig. Känner mig så dum och ful..

Jag har sedan januari gått ner 7 kg. Mat kväljer mig. Sover gör jag om jag tar tabletter annars vaknar jag av drömmar där allt är jätte bra och inser att det bara va en dröm..

Barnen har börjat rata sin pappa vilket jag förstår men samtidigt tycker är synd.

Och trots alla svek finns hoppet kvar. Varför vet jag inte för han har verkligen betet sig som ett svin!

Tack för ditt svar

Ja, det är precis samma för mig, förutom att frun flyttade på nån dag bara.

Själv gått ner ca 6 kg och sover skit som sagt. Det är väl att förvänta sig.

Jag har dock slutat hoppas äntligen, känns som det bara är acceptans kvar nu innan jag kan börja komma på benen igen.

Vi gifte oss för två år sedan och det tyckte jag var väldigt tungt att separationen kommer så tätt inpå giftermålet så jag kan inte ens föreställa mig vilket enormt svek du känner eftersom er separation skedde efter endast nån månad från bröllopet.

Men dagarna rullar på, om än i snigelfart, och de riktigt tunga stunderna blir färre. Svartsjukan finns dock där och gnager i bakgrunden, och då säger mitt ex att hon inte träffat nån ny. Så det rationella tänkandet verkar inte kommit tillbaka.

Ja, barnen lider även här och det kanske är det som ger den värsta smärtan. Pga dem vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta...

TS, är du arg? Eller är du bara ledsen och besviken? Pratar du med vänner och familj?

Och det ditt ex säger och er relation med tappad sexlust ibland, bråk ibland och att det var tråkigt ibland måste vara det största skitsnack jag någonsin hört. Han verkar ha en syn på relationer som närmar sig ren fantasi. Lyssna inte på han!

Många styrkekramar!
gumman1982

Äldre 19 Feb 22:36

#14

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nedbruten) skrev 2016-02-19 15:43:11 följande:
Ja, det är precis samma för mig, förutom att frun flyttade på nån dag bara.

Själv gått ner ca 6 kg och sover skit som sagt. Det är väl att förvänta sig.

Jag har dock slutat hoppas äntligen, känns som det bara är acceptans kvar nu innan jag kan börja komma på benen igen.

Vi gifte oss för två år sedan och det tyckte jag var väldigt tungt att separationen kommer så tätt inpå giftermålet så jag kan inte ens föreställa mig vilket enormt svek du känner eftersom er separation skedde efter endast nån månad från bröllopet.

Men dagarna rullar på, om än i snigelfart, och de riktigt tunga stunderna blir färre. Svartsjukan finns dock där och gnager i bakgrunden, och då säger mitt ex att hon inte träffat nån ny. Så det rationella tänkandet verkar inte kommit tillbaka.

Ja, barnen lider även här och det kanske är det som ger den värsta smärtan. Pga dem vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta...

TS, är du arg? Eller är du bara ledsen och besviken? Pratar du med vänner och familj?

Och det ditt ex säger och er relation med tappad sexlust ibland, bråk ibland och att det var tråkigt ibland måste vara det största skitsnack jag någonsin hört. Han verkar ha en syn på relationer som närmar sig ren fantasi. Lyssna inte på han!

Många styrkekramar!

Jag fy när man ser va barnen mår dåligt! Det tar jätte hårt!

Jag är både arg, ledsen/besviken! Ena stunden hatar jag han för vad han har gjort och nästa stund vill jag bara vakna ur mardrömmen. Jag saknar honom fast han fortfarande är här hemma. Detta är inte den man jag en gång kände.

Mitt x har nog en fantasi syn på förhållanden. Något han nämnde innan skilsmässan va att vi jobbar ju bara, kommer hem och gör läxor med barnen och sover.. jo då båda jobbar heltid så blir nog de flestas vardag så...

Tack för ditt stöd! Jag hoppas även du mår bra snart och känner att du kan gå vidare i livet .

Kramar tillbaka
Anonym (Nedbruten)

Äldre 22 Feb 20:27

#15

Citera Visa endast Anmäl

gumman1982 skrev 2016-02-19 22:36:03 följande:
Jag fy när man ser va barnen mår dåligt! Det tar jätte hårt!

Jag är både arg, ledsen/besviken! Ena stunden hatar jag han för vad han har gjort och nästa stund vill jag bara vakna ur mardrömmen. Jag saknar honom fast han fortfarande är här hemma. Detta är inte den man jag en gång kände.

Mitt x har nog en fantasi syn på förhållanden. Något han nämnde innan skilsmässan va att vi jobbar ju bara, kommer hem och gör läxor med barnen och sover.. jo då båda jobbar heltid så blir nog de flestas vardag så...

Tack för ditt stöd! Jag hoppas även du mår bra snart och känner att du kan gå vidare i livet .

Kramar tillbaka

Idag så bestämde jag mig att nu får det fasiken vara nog. Jag mår ju sämre och sämre hela tiden och roten till detta är frun så jag sa helt enkelt upp kontakten. Med omedelbar verkan. Endast sms ang barnen är tillåtet. Känns faktiskt lite bättre.

Varje gång jag träffat eller sett frun (exet måste jag börja kalla henne för) så mår jag bättre för en ytterst lite stund och sedan kommer all skit tillbaka och jag mår sämre än jag trodde jag kunde göra.

Så att varken prata med eller träffa exet är förhoppningsvis en början på att kunna få komma igång och bearbeta hela denna hopplösa situation.

Hur går det för dig TS?
gumman1982

Äldre 23 Feb 02:13

#16

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nedbruten) skrev 2016-02-22 20:27:17 följande:
Idag så bestämde jag mig att nu får det fasiken vara nog. Jag mår ju sämre och sämre hela tiden och roten till detta är frun så jag sa helt enkelt upp kontakten. Med omedelbar verkan. Endast sms ang barnen är tillåtet. Känns faktiskt lite bättre.

Varje gång jag träffat eller sett frun (exet måste jag börja kalla henne för) så mår jag bättre för en ytterst lite stund och sedan kommer all skit tillbaka och jag mår sämre än jag trodde jag kunde göra.

Så att varken prata med eller träffa exet är förhoppningsvis en början på att kunna få komma igång och bearbeta hela denna hopplösa situation.

Hur går det för dig TS?

Förstår att det är skitjobbigt! Det är samma här. Att inte prata med exet kan nog vara en bra idé för konstigt nog så bygger man ju upp falska förhoppningar när man träffar dom.

Jag hoppas verkligen du får må bättre nu och att det fungerar för dig!

Här flyttar snart min man ut så då kommer det väll en ny "må dåligt tid " men jag hoppas den går över fort för nu vill jag börja kunna fokusera på mig och barnen.. mannen verkar börja få kalla fötter här och beter sig väldigt "smörigt" för mig. Men jag lägger inte så stor vikt i det han säger, jag vågar ju inte lita på han längre..

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden sårad och lämnad efter 19 år

sårad och lämnad efter 19 år

INNEHÅLL