Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
  • Anonym (Tanka­rna snurra­r)
    Äldre 13 Feb 17:33
    1276 visningar
    8 svar
    8
    1276

    Rädd för att skaffa barn

    Jag har en rädsla för att en dag få egna barn, så pass att jag bestämt mig för att aldrig skaffa några. Vilket gör att det också påverkar min förmåga att ha relationer, jag engagerar mig helt enkelt inte i några och är inte "intresserad" för att jag inte vill behöva förklara att jag inte kan få barn, därför känns det lättast och snällast mot andra att helt enkelt inte "falla" för någon. 

    Anledningen till min rädsla är min egen dåliga relation till min mamma. Jag mådde väldigt dåligt under min uppväxt och gör än idag, pågrund av saker som sades och gjordes som psykiskt misshandlade mig. Jag läste en artikel/krönika vid något tillfälle om varför många barn växer upp och blir som sina föräldrar trots dåliga erfarenheter, och i samband med det lovade jag mig själv att aldrig skaffa några barn. 

    Min största skräck är att jag skulle få barn och behandla dom illa. Tänk om jag skulle få dom att må lika dåligt, som jag själv gjort? Jag vet ju inte, det är kanske inlärt på något vis så att om jag skulle bli arg/irriterad över saker så skulle barnet få ta mer än det förtjänar, precis som jag själv gjort så många gånger. Hur ska man kunna veta? 


    Jag har en nära vän som har en son med autism. Jag och pojken trivs väldigt bra ihop och jag är en av de första "utomstående" som han fått kontakt med. Nu är det diskussion om att mamman ska få en kontaktperson som avlastning då hon är ensamstående och hon har därför frågat mig att om det skulle bli så att hon får rätt till det, skulle jag vara intresserad? Något som jag också är livrädd för. Jag är rädd för att om jag skulle vara ensam med pojken längre perioder så skulle jag göra sånt mot honom som jag lärt mig av min mamma att man gör mot barn. även fast jag vet att det är något som skulle kunna påverka honom för resten av hans liv.

    Ska förtydliga att det inte funnits några indikationer på att jag skulle vara "elak" eller så mot barn eller att jag någonsin gjort något, utan jag är nog snarare väldigt omtänksam och vårdande utan det handlar om min egen rädsla, en djup rädsla för att bli som min egen mamma. 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Rädd för att skaffa barn
  • Anonym (nej tack)
    Äldre 13 Feb 20:15
    #1

    Har du såna tankar så ska du verkligen INTE ta hand om denna pojke... för dom så tänker så där om sig själv kommer göra nåt så småningom....

    Så tacka nej.

  • Anonym (Nej)
    Äldre 13 Feb 20:18
    #2

    Nu vet vi inget om vad det är för grejer. Vem har inte blivit psykiskt misshandlad. Lite skit har väl alla varit med om. Hur allvarligt är det?

  • Anonym (Tanka­rna snurra­r) Trådstartaren
    Äldre 13 Feb 20:24
    #3

    Det handlar mest om nedtryckningar, kommentarer osv för att få mig att känna mig "dålig" och misslyckad. Det är inte så att det gjort att jag inte är en normalt fungerande person idag, jag jobbar ju och har vänner osv men just den rädslan att jag kanske skulle göra detsamma mot egna barn försvinner inte. Jag tycker inte illa om barn och brukar vara barnvakt åt tidigare nämnda pojke och då är det inga problem. Men jag är rädd för att det skulle visa sig att jag har samma korta stubin som min egen mamma och säga något nedvärderande. Det känns som att det är omöjligt att veta, då jag ju inte har några egna barn. Även om det aldrig funnits några såna tecken, jag är inte som person elak utan har i grunden en helt annan attityd gentemot andra människor än vad min mor har. Men just när det gäller barn känns det skrämmande, eftersom jag vet hur mycket det kan förstöra. Jag kanske har sidor som jag inte vet om. 

  • Anonym (Nej)
    Äldre 13 Feb 20:27
    #4
    Anonym (Tankarna snurrar) skrev 2016-02-13 20:24:42 följande:

    Det handlar mest om nedtryckningar, kommentarer osv för att få mig att känna mig "dålig" och misslyckad. Det är inte så att det gjort att jag inte är en normalt fungerande person idag, jag jobbar ju och har vänner osv men just den rädslan att jag kanske skulle göra detsamma mot egna barn försvinner inte. Jag tycker inte illa om barn och brukar vara barnvakt åt tidigare nämnda pojke och då är det inga problem. Men jag är rädd för att det skulle visa sig att jag har samma korta stubin som min egen mamma och säga något nedvärderande. Det känns som att det är omöjligt att veta, då jag ju inte har några egna barn. Även om det aldrig funnits några såna tecken, jag är inte som person elak utan har i grunden en helt annan attityd gentemot andra människor än vad min mor har. Men just när det gäller barn känns det skrämmande, eftersom jag vet hur mycket det kan förstöra. Jag kanske har sidor som jag inte vet om. 


    Du låter som en väldigt fin person! Tror inte du behöver tänka så ens, och om du nu skulle brusa upp så skulle du snabbt ställa det till rätta. eftersom du i grunden har en bra attityd.
  • Anonym (nej tack)
    Äldre 13 Feb 21:04
    #5
    Anonym (Tankarna snurrar) skrev 2016-02-13 20:24:42 följande:

    Det handlar mest om nedtryckningar, kommentarer osv för att få mig att känna mig "dålig" och misslyckad. Det är inte så att det gjort att jag inte är en normalt fungerande person idag, jag jobbar ju och har vänner osv men just den rädslan att jag kanske skulle göra detsamma mot egna barn försvinner inte. Jag tycker inte illa om barn och brukar vara barnvakt åt tidigare nämnda pojke och då är det inga problem. Men jag är rädd för att det skulle visa sig att jag har samma korta stubin som min egen mamma och säga något nedvärderande. Det känns som att det är omöjligt att veta, då jag ju inte har några egna barn. Även om det aldrig funnits några såna tecken, jag är inte som person elak utan har i grunden en helt annan attityd gentemot andra människor än vad min mor har. Men just när det gäller barn känns det skrämmande, eftersom jag vet hur mycket det kan förstöra. Jag kanske har sidor som jag inte vet om. 


    Eftersom du väljer att se dig som ett stackars offer så kommer det avspegla sig på denna pojke. Som sagt; tacka nej!

    Men om du tar av dig offerkoftan så kommer livet bli mycket enklare, jag lovar!
  • Anonym (rädd)
    Äldre 13 Feb 21:09
    #6

    Jag är ochså rädd,fast det var min ex-man som behandla mig illa som din manna.Att jag ochså ska bli elak,fast egentlige är jag väldigt snäll.Men på något sätt är man ändå själv ansvarig för sina handlingar oavsett.

  • Anonym (Tanka­rna snurra­r) Trådstartaren
    Äldre 13 Feb 21:23
    #7

    (nej tack), jag tror inte jag ser mig som ett offer. Utan mer att det handlar om den "fakta" som framställts att många får samma beteende som det dom är uppväxt med, lite som att många barn till alkoholister själva får problem med alkohol.

    Men det kanske är en dum nojja, eftersom jag hittills inte på något sätt har haft liknande beteende som någon av mina föräldrar, utan snarare ett mycket mer stabilt och positivt liv :) 

  • Anonym (Tanka­rna snurra­r) Trådstartaren
    Äldre 13 Feb 21:25
    #8

    Anonym (rädd). Det är sant, man är alltid ansvarig för sina egna handlingar! Jag har svårt att tro om mig själv att jag på något sätt skulle behandla någon illa, just eftersom det är ett beteende som äcklar mig något totalt (alltså att behandla sina barn illa). Men även fast jag inte tror det så finns ändå det där "tänk om"....jag vet ju inte hur min mor var i min ålder, hon kanske var precis som jag men att det att hon fick barn förändrade henne till något helt annat? 

Svara i tråden
Svar på tråden Rädd för att skaffa barn

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies