Olyckligt kär

Jag förstår att det känns jobbigt men det kommer lösa sig. Jag hade inte gjort slut för 8 timmars resväg om det gällde en begränsad period. Ett större problem hade varit om ni båda verkligen vill leva på så olika platser långt ifrån varandra resten av livet, alltså inte kan tänka er att flytta. Har ni bara en plan för hur ni ska kommunicera under tiden och när ni ska bo närmare varandra så löser det sig. Det finns många som löser det i flera år. Det måste finnas en grundläggande tillit bara. Du är så ung fortfarande, fokusera på jobb och studier ett tag, bygg en grund för dig själv. Om du kan börja plugga direkt efter sommaren så blir det enklare, då får du nya vänner och har massa spännande på gång. Det ekonomiska har en tendens att lösa sig, extrajobb och CSN. 

Om ni verkligen är menade för varan klarar ni det lätt! Är det riktig kärlek så är 8 timmar ingenting för er. Det kommer inte att vara lätt men det går om man vill. Både du och din partner måste då kämpa för att det ska funka. Ni båda måste visa att ni vill. Jag ser att du vill. Men är du säker på att han ens vill att det ska funka? Det kommer inte att funka om bara du kämpar, han måste också visa att han verkligen vill de. Vill båda klarar ni allt. Dina studier är viktigast.

Han gjorde slut i fredags via telefon, vilket var mycket jobbigt. När jag pratade med honom var det så svårt att höra vad han sa, så mycket av vad han sa kommer jag inte ihåg. Men han hade pratat med en "polare" som hade samma problem med sin flickvän, men det hade visat sig att han gjorde slut med sin flickvän dagen innan han åkte till GMU vilket min kille inte ville göra med mig. Jag hade alltså inte träffat min kille på fem veckor, så jag skrev till honom att vi inte hade träffats. Han skrev förlåt, sedan skrev jag till honom igen och frågade om han inte vill träffa mig mer. Han svarade med att jag undviker inte dig. Vilket det känns som han har gjort dem gånger jag har frågat om han ville träffas. Tidigare hade han sagt till mig att jag alltid sa nej om han frågade om vi ville träffats, vilket gör mig förvirrad. Vi hade lov för någon vecka sedan så jag frågade honom då om han ville träffas, men då behövde han jobba på sitt gymnasiearbete tydligen hela dagarna. Jag frågade han veckan efter om han ville träffas, han visste inte i och med att han skulle träffa släkten. Sedan på fredagen sa jag till honom att jag saknar honom svaret jag fick var jag veeet. Han sa först att han ville träffas på lördagen för att vi skulle prata. Men sedan ringde han mig och ville förklara. Han sa att i och med flytten trodde han inte riktigt att det här skulle gå. Jag blev fruktansvärt ledsen över det här. Jag berättade för honom hur jag har känt under vårt förhållande, alla undanflykter, tre dagars sent sms till och med en vecka. Jag berättade för honom att jag blev ledsen för att han sa att jag kommer hitta någon annan. Som svar fick jag att han var dum och att han inte hade varit bra i det här förhållandet. När han sa det gick stubinen för mig. Jag blev förbannad och frågade varför han valde att använda sig av tinder, valde att gå in i ett förhållande när han redan visste att han skulle flytta. Så jag frågade honom om jag var ett tidsfördriv för honom, nejdå du är inget tidsfördriv. Det tråkiga med det här var att jag inte fick prata med honom face to face. Telefonsamtalet var jobbigt för att jag inte hörde vad han sa. Jag frågade han efteråt om vi inte kunde prata face to face men han sa att det inte är så bra att vi träffas nu, han sa att det kommer inte ge dig ett avslut, jag tror inte på avslut sa han. Det gör mig så himla ledsen att han inte kan se mig i ögonen och bestämma en träff istället för att ta det på telefon. Jag skrev till honom och frågade även om man älskar någon försöker man inte få förhållandet att funka oavsett avstånd? Hans svar: det är bara svart och vitt. Hela den här händelsen gör mig så fruktansvärt ledsen vi gick från att vara stött förälskade i varandra till nu främlingar. Han säger alltid jag älskar dig minst 5 gånger varje gång vi träffas. Jag hade pratat om det här innan med honom om gmu men då sa han att vi tar det när den dagen kommer. mitt svar var att jag ville ta tillvara på alla dagar som gick vilket han gick med på. Det jobbiga med det här är att jag inte kan släppa honom, jag älskar honom fortfarande och jag tror att han är den rätte. Han skriver till mig att jag inte ska skriva till honom och låta han vara. Det värsta av det här är att jag kan inte låta han vara, varför stöter han bort mig? Vet inte vad jag ska göra, kan inte glömma honom. Jag gråter hela tiden och det känns som mitt hjärta ska spricka. 

Vill tillägga att han skulle flytta till sommar så vi har några månader som vi hade kunnat träffats. Det hade visat sig att han hade gått och bart på det här att han ville göra slut, vilket sårar mig fruktansvärt mycket.  Han hade inte vågat, vilket få mig att tro att det var därför han inte ville träffas. Jag hade även märkt efter sista gången som vi träffades att han tog flera dagar på sig innan han skrev, han skrev aldrig jag älskar dig, sötnos, babe inget av det där. På kvällen blev det kanske att han skrev är så tröött.