Svartsjuk?

Ingen?

Nej, jag lägger ingen onödig energi på en sån löjlig känsla....

kan också känna så ibland och NEJ det är inte roligt vet inte heller vad man ska göra åt det. Det är väl bara försöka tänka positivt och slå bort dom dåliga tankarna. Vilket ja är lättare sagt än gjort när man väl börja tänka så ..

Jag har varit sååååå svartsjuk! Är fortfarande då och då. Nojar över allt, tror att jag inte duger, tvivlar på hans känslor osv....

Det äter upp en inifrån.

Har du någon anledning att vara svartsjuk?

Om inte så kan du få hjälp m det. Om det är obefogad svartsjuka så ta hjälp utifrån. Finns tydligen nån bok även som heter "bota din svartsjuka" som jag hört mycket bra om.

Lycka till!! Jag vet hur det känns... Det bara förstör.

Japp. Visst känns det igen. Noll självkänsla. Mitt ex var dock otrogen så finns en bakgrund till den, men min nye pojkvän är helt underbar och ger mig egentligen ingen anledning att känna så. Ändå kommer oron över ibland

Det är väl ingen "löjlig känsla"?

Hej!

Usch det är så otroligt jobbigt att känna så.

Idag har jag en sådan kväll.. Såg ett kort som togs på mig idag och jag skäms. Så otroligt ful och ja jag känner mig genast avundsjuk på första söta kvinna jag ser.

Känner mig otillräcklig för min man och vill bara sjunka genom golvet...

Otillräcklig värdelös och ful.. Usch.. Självförakt.

Detta händer mig varje månad runt mens/ägglossning tror de påverkas av hormoner för mig.. Även en rädsla att bli förd bakom ljuset.. Att det ska finnas någon bättre som jag ej vet om????

Det är en plågsam känsla svartsjukan och ännu värre då den ger en skam och skuldkänslor.. " jag vet bättre men kan inte nå stopp knappen när känslorna skenar.."

Usch då.. :/ ja man nojjar över allt. Nej har ingen anledning men ibland hamnar jag i svackor och då är självkänslan låg och då känner jag mig bara så ful och otillräcklig.
Men han vet inte om att jag känner så.. Jag visar det inte men det gnager i huvudet.

Ja det är jobbigt som tusan :/ mitt ex var också otrogen, fick jag dock veta efter vi hade gjort slut. Men min nya säger varje dag hur fin jag är men det hjälper inte dom dagarna man är så låg. :/

Jag förstår hur du känner.. Det är fruktansvärt jobbigt. Jag jämför mig med alla snygga tjejjer som finns. Känner mig så ful! Det är kanske fånigt och känna så men ibland tar bara känslan över! Känner mig fruktansvärt otillräcklig! Vet inte vad man ska göra åt att.

Ja det värsta är nästan just det att man skäms över känslor som eg är oväsentliga.. dvs hur man ser ut? Det är ju bara en själv som bryr sig egentligen.
När man inte duger för sig själv hur ska man duga för andra?

Det gäller att jobba med sigsjälv och försöka se de bra.. det är skittufft.
Bra början är att hitta vart svartsjukan och osäkerheten härstammar ifrån.

För mig bottnar det i att jag blev mobbad och kallad ful osv av klasskompisar. Jag var väldigt smal och klen. och blyg. Sen i puberteten.. vilket gjorde att jag blev mobbad för min kropp i duschen. Skrattad åt. Ville inte utmärka mig. Sedan förstörde det att jag inte vågade stå upp för migsjälv utan tog dem på orden. ja men jag är väl ful. Värdelös osv minsta sak de påpekade så kunde jag hänga upp mig på det. Tex du har olika näsborrar. Dina öron ser inte exakt lika ut. ditt öra sticker genom håret.. fula kläder osv... 

Sen att jag hade en mamma som såg min syster som den bästa och jag var den jobbiga ungen. Jag var inte poppis i skolan och liknande förryckte min mamma. Min syster var poppis hade kompisar och nära till skratt. Medans jag blev mer och mer destruktiv. Jag minns att jag tidigt ansåg mig mindre värd och ville dö.

Senare hamnade jag i dåliga förhållanden. jag blev behandlad som skit samtidigt som jag blev "besatt" av killen jag var tillsammans med. Jag gjorde allt för honom medan han utnyttjade det gladeligen och även misshandlade mig psykiskt och fysiskt.
Han var otrogen och ljög mycket.

Alla mina problem bottnar i min uppväxt.. Nu är jag livrädd för att föra min självbild vidare till mina barn.. jag kämpar för att vara en bra mamma, en sådan jag aldrig fick men det är hårda prövningar... speciellt med tjejen som är lite utanför i skolan och uttåtagerande på mig.. :( Gråter inombords.. hon är så fin och underbar men hon har börjat känna sig äcklig... äcklad av sin kropp.. precis som jag var som ung..

För mig är det otillräcklighetskänslan som börjar hela "Jag är ful och alla andra duger och är duktiga" känslan... där är det svårt att stoppa migsjälv...

Jag har svårt att umgås med människor speciellt om de tar kort på mig med telefonen.. jag vill kontrollera alla kort. Min ena ansiktshalva är så otroligt ful i profil.. näsan ser så lång ut och munnen går lite uppåt och visar för mycket i munnen och läppen för smal... ser inte söt ut alls..bara sträng.. andra sidan ser jag gladare och snällare ut.. jag är snäll.. vill inte se ful och hård ut.. funderar på att fylla läppen.. för att mjuka upp ansiktet.. men vad hjälper det.

Jag är väldigt svartsjuk men försöker hålla det inom mig så mycket som möjligt.
Gillar inte om han skulle kommentera om någon snygg tjej inte ens på tv. Det gjorde han bara en gång i början av vårar förhållande men inte nu när han förstått att jag inte gillar det.

Men usch lider med dig! Jag blev också mobbad pga smalhet, blyghet m.m. Detta har medfört att jag är väldigt inåtvänd av mig. Har svårt för att prata med nytt folk, tror folk ska tycka illa om mig. Usch blir ledsen över det du har gått igenom! Jag förstår precis känslan över att känns sig ful och sämre än alla andra fast man innerst inne vet att man är en fin människa. Jag är glad över att jag är en snäll person som verkligen bryr mig om alla andra! Man får försöka jobba på självkänslan. Jag hoppas du gör detsamma. Jag tror säkert du är en jättefin person med en massa fina egenskaper! :)

Jag håller det också inom mig.. Fixar inte heller kommentarer om andras snygghet. Vi kollade tv i helgen och då sa hans kompis lite spontant att "hon såg ju bra ut" och min sambo höll med. Det brukar dock inte vara så att min sambo säger först att nån ser bra ut. Dock sjönk min självkänsla direkt. Jag vet att det låter sjukt fjantigt och ytligt. Det finns ju snygga människor överallt. Men ändå mår jag skit. Mest skit över att min självkänsla är så otroligt kass. Vet inte hur man ska tänka. Känner mig så himla löjlig.

Jag har en kille sen 1,5 år tillbaka nu, vi har det jättebra i övrigt o kommer överens jättebra, vi ska flytta till eget snart förmodligen och vi tycker likadant hur det ska vara inrett o.s.v o vi vill ha samma hundras o.s.v...

Men svartsjuk har jag varit sen 5 månader in på vårt förhållande och då var det extremt!!!

Jag fråga en massa o "förhör" honom typ......

Min kille har inte haft något sen 6:an o har bara hållt på med en på en fest för 4 år sen, så han har inte haft samlag innan mig heller...

Jag har varit lite småkär i honom sen väldigt ung ålder och äntligen fick jag honom!

Min svartsjuka har gjort att jag sjunkit så mycket i botten så min sexlust är 0.

Ska prova att byta p-piller o se om det blir bättre, och ska även till en kurator nu i slutet av månaden.

Bra att du ska till kurator. Chansen är ju ganska stor att han lämnar dig annars. Ingen orkar ju med ett förhållande med sjuklig svartsjuka i längden, tycker seriöst synd om din kille. Fram tills att du klarar av att bota din svartsjuka så borde du hålla den inom dig, är ju fruktansvärt fel att din svartsjuka går ut över honom. Hoppas att det löser sig!