Vi orkar inte med våra barn

Just i detta nu är jag grymt less. Det är alltid något problem med min son, det ena avlöser det andra. Först var det mjölkallergi, sen eksem, sen var det huvudvärk, sen långvarig Förstoppning, sen var det en spricka i analen, sen var det magsjuka och nu ont i ögonen för 3e gången i rad. Han hinner vara i skolan en dag och sedan ringer dom och jag måste hämta honom. Det känns som om det enda jag gör är att gå till vårdcentralen.......jag är så trött.

Det blir inte bättre av att han är så känslig heller, han gråter och skriker i panik så fort det är något, tvätta ansiktet och håret får han panik av likaså av att snagga håret. Ni vet hur dåligt man mår när ens barn har ont, det tär verkligen på mig psykiskt av att gå och vara orolig konstant.

Jättebra att du skriver av dig! Det du skriver är oerhört vanligt. Jag har jobbat som kurator inom habiliteringen och det var mitt jobb att informera om olika typer av avlastning och stöd som finns när ens barn tillhör LSS, som ju ditt barn gör iom sin autismspektrumdiagnos. 

Jag tycker du ska ta kontakt med din kurator igen och gå igenom ert stödbehov. Det är inte meningen att ni ska må så dåligt som ni gör nu. Ett jättebra stöd kan vara korttidshem, där barnet får vara några dygn per månad vilket ger er lite andrum. Ett annat kan vara att avlösarservice kommer hem till er (kanske ni redan har?), eller att ni har en kontaktfamilj som stöttar upp under en period. 

Det är starkt att be om hjälp, gör det nu innan ni blir ännu tröttare. Ni behöver orka vara de föräldrar ni vill vara och för det krävs återhämtning. 

Lycka till. 

Ja jag håller med, det har varit så här också, först kom magontet, mjölkallergin och andra intoleranser, alla sömnlösa nätter, sen hyperaktiviteten som varade i flera år, utredning och kontakter med tusen olika personer på myndigheter och förskola, etc, och alla sjukdomar som avlöser varandra hela vintrarna. Man får aldrig andas och landa utan det bara rullar på

Tack! Nu rinner tårarna här.

Jag har varit hos en kurator men vi pratade inte om sådana saker. Har faktiskt kontaktat LLS men fick höra att det inte var aktuellt eftersom vår son var för liten, han var väl 3,5 år då.

Vi har annars inte så stora problem med stora förutom att han inte kan leka själv alls utan alltid, alltid kräver uppmärksamhet. Maten är svår, han är extremt kräsen, och sömnen, han vaknar många ggr på natten och gnisslar tänderna, men vägrar sova själv.

Det är lilla som tar kål på oss med sina ihärdiga försök att skada sig själv genom att hoppa från soffkanten eller kasta sig utför någon trappa osv osv i det oändliga. Och skriken när hon inte får ta kniven eller kasta saker i toan etc. Vet att det kommer bli bättre med tiden men just nu är det för mycket.

Men jag får kontakta kuratorn och se om hon har några förslag på vad vi kan göra. Tack igen.

Ja, nu sitter jag här och bölar :(

Har han också en autismdiagnos, eller något annat problem? Eller han kanske bara är en känslig kille med lite dåligt immunförsvar? Hur som helst så vill man ju det absolut bästa för sina barn, och man kämpar sig blå för att ge dom det, men ibland orkar man inte riktigt hela vägen. Men man måste väl tro att någon gång vänder det och blir bättre igen!

iPad kan väl vara bra om någon struktur sätts först, så blir det nån timmes lugn tänker jag

Skolsköterskan ville utreda honom för asperger när han var 6, det verkar dock bara som att han har drag av det och inte en ren diagnos då han inte har några stora problem i skolan eller hemma. Vi har autism i släkten, add osv, jag själv har drag av olika saker så jag tar medicin för depression och för att maskera utbrändhetstecknena. Just nu är jag gravid och vill bara ta den ena medicinen så det plus gravhormonerna gör ju allt lite jobbigare. Vet inte när jag grät sist.

Den lilla (jag fokuserar på den eftersom jag har erfarenhet av såna men inte diagnoser) låter som ett sånt barn som man med fördel tröttar ut utomhus, i säkra miljöer :) skogen, tomma dagisgårdar (på helgen, perfekt med staket runt), badhus o s v. Vi hade många år där vi fick rasta ungarna utomhus i timmar för att kanske köpa oss 20 lugna minuter inne :)

Den av er med mest energi för stunden kanske får ta med den lille ut medan den andre gör något lugnare med sonen.

Vägrar den äldre sova själv så turas om att få sova själv i hans rum och med honom.

Går den lilla på dagis? Om inte se till att få avlastning där några timmar i veckan.

Hoppas det snart känns bättre. Tycker redan vid 2,5 så har många barn lite självbevareledrift

Det finns en stödgrupp på facebook för föräldrar med barn son har autism och adhd.

Väldigt trevlig stämning där och alla förstår vad du pratar om.

Stödgrupp för föräldrar med barn som har autism och adhd.

Det är en sluten grupp så dina inlägg syns inte på din egen facesida.