Hon vill ha öppet förhållande

Vi är 30+, jag är egen företagare och hon har bra jobb, hon är social och utåtriktad, till skillnad från mig. Två barn och inga sjukdomar, ok ekonomi.

Ja jag har varit inne på detta med klubb och swingers, då är vi liksom två och har iaf lite koll på varann. Men hon säger att hon är för oerfaren och inte vågar det än men är inte främmande för det i framtiden. Hon vill prova vanligt och utan mig först och det gör mig lite misstänksam, samtidigt som hon har en poäng i det hon säger.

Det ska inte vara en fast älskare och ingen hon känner eller på jobbet, det har jag frågat och det är en förutsättning för mig.. Antingen vill hon bli uppraggad på krogen eller sexkontakt på nätet.

Men jag skrev ju att vi har det bra, bra sex, inga konflikter eller gräl.

Jo hon är medveten om att även jag kan ha andra, det är inget hon jublar över men är beredd att ta för att få som hon vill. Men det är inte så lätt för oss män att få tag i villiga kvinnor, jag jobbar massor och är för trött för att orka ragga och vet knappt hur man gör. Tror att hon vet att risken inte är så stor att hon behöver dela mig med någon. Själv är hon skitsnygg och social, hon kommer att få napp direkt.

Men som du skriver, säger jag nej kanske hon gör som hon vill ändå, bakom min rygg. Hon är envis och har hon fått något i huvudet så ska det genomföras. Sen är hon påverkad av skilda väninnor på jobbet som skryter om hur bra de har det och vilket fantastiskt sexliv de har som singlar. Antagligen lögn men hon köper det. 

Jag är inte negativ till tanken som sådan, jag unnar henne att leka lite och är själv nyfiken. Hon bedyrar att hon inte vill lämna relationen och att hon inte kommer att bli kär i någon annan. Men hur kan man lova det? Tiden känns inte rätt för mig, jag har inte tid och det känns inte som att vi är på samma nivå. Därför föreslog jag swingersklubb men det gick som sagt inte.

Exakt, det blir en obalans. Att hon kanske knullar en annan är inget jag bangar för, jag har svårt för den gammalmodiga inställningen att man äger en annans kropp bara för att man råkar vara gifta eller sambo. Men följderna, att jag inte längre duger och att hon väljer att leva med en annan, skrämmer mig. Lyckligtvis kan vi prata med varann, om allt (hoppas jag) och vi kommer att gå igenom detta noga.

Saknar du något i ert förhållande då du fantiserar om andra? Om ni skulle bli överens om öppet förhållande, hur ser du på risken att någon av er blir kär i någon annan och vill ha skilsmässa? 

Tack alla för svar, det är alltid bra att få in olika synpunkter även om det mesta är banor jag själv funderat i. Magkänslan säger att hon inte är trött på mig och vill lämna förhållandet, inte än iaf. Jag vill inte gå in på detaljer men vi har mycket gemensamt, inte bara känslomässigt och mentalt utan även praktiskt. Däremot kan det mycket väl vara så att hon spanat in någon som triggat igång hennes nyfikenhet.

Men som Tecum skrev, vad har jag för val? Om jag säger nej kan hon lämna mig ändå, eller vara otrogen. Eller bli kär i någon annan. Kan det inte lika gärna vara så att det stärker förhållandet om jag släpper på tyglarna? Hon får leva ut sin nyfikenhet och förhoppningsvis upptäcka att gräset inte är grönare på andra sidan. Kanske en from förhoppning, men varför inte? Som jag sagt tidigare är själva sexet inget problem för mig, utan följderna.
Men följderna kan ju komma ändå...

Hej kloka Sara! Hon är ok med att jag träffar andra, inte för att hon är bekväm med det utan för att det är det pris hon får betala. Det ska vara rättvist, hon inser att det inte funkar annars. Jag känner inget direkt behov av att träffa andra, men visst vore det spännande. Det jag däremot inte vill är att lägga tid på att ragga upp någon, jag varken hinner eller orkar. Där har ni kvinnor det mycket lättare... 
Men om någon trevlig kvinna typ föll ner från himlen skulle jag inte säga nej. Det är därför som jag var inne på att prova swingersklubb, där finns folket på plats så att säga.

Som jag skrev tidigare är min fru inte redo för en swingersklubb, säger hon. Hon är för oerfaren och det blir liksom för mycket. Kanske i framtiden säger hon, men hon vill hellre börja med bara en, i enskild miljö. Jag sa som du, vi behöver inte göra något, bara titta och känna oss för, men men...

Trekant har vi snackat om lite löst, men ingen av oss är entusiastisk. Det känns för intimt, låter det dumt? Hon är rädd att känna sig hämmad av min närvaro, jag föredrar isf ett par så vi blir mer jämspelta. Det är även svårare att hitta rätt person.

Du är inte så negativ som många andra här, har du egen erfarenhet av öppna förhållanden eller kan du tänka dig det?

Kanske dags för en uppdatering, det är ju många som skrivit här. I veckan har det inte hänt så mycket, men även det som inte hänt stör mig. Visserligen har vi haft mycket bägge två, men det är liksom locket på. Hon vill inte prata om saken alls, från att hon haft många hypotetiska tankar om hur det skulle vara. Hon verkar disträ och bekymrad, men när jag frågar är det bara "mycket på jobbet". Dock är hon inte avig mot mig och vi har haft sex som vanligt. Men vi får väl se, magkänslan säger att det är något som inte stämmer.

Det gick sådär, kan man säga. Jag gick med på att hon skulle få ha sex med en annan och jag skulle ha samma möjlighet (fast jag egentligen inte var sugen). Villkoren var total öppenhet, bara ons och att det var någon okänd. Jag förslog att hon skulle söka via nätet för att garantera att han inte kände oss eller var från trakten. Men det gick hon inte med på, hon ville träffa honom live så att säga, för att direkt veta om hon var attraherad eller ej.

För att göra en lång historia kort, hon träffade någon, de hade sex och hon berättade. Dock inte hela sanningen visade det sig. Hon försa sig, jag blev misstänksam och ställde henne mot väggen. Och naturligtvis var det någon hon kände och hade spanat in länge. Plus att de hade haft sex flera gånger efter den första gången och att hon hade känslor för honom. Man kan aldrig lita på kvinnor...

Det blev kris förstås, hårda ord och det gick mot skilsmässa. Jag mådde jättedåligt. Men så hände två saker. Dels fick killen kalla fötter när hon började antyda att hon skulle lämna mig, en efterhängsen milf ingick inte i hans planer. Dels ville jag hämnas och reggade mig på nätet. Konstigt nog fick jag napp, eller två. En kvinna på en datingsida och en på en vanlig chat. Det hände inget sexuellt, vi bara snackade och fick bra kontakt. Jag sa som det var till dem, att min fru varit otrogen och att jag mådde dåligt.  Naturligtvis såg jag till att hustrun fick veta om mina kontakter och det tog skruv. Plötsligt var skilsmässa inte aktuellt, allt var hennes fel och hon ville ha en nystart.

Så där står vi idag, ett fredsavtal baserat på maktbalans. Vi har det bra, har sex som förr, gör saker tillsammans och visar varann kärlek och omtänksamhet. Men jag litar inte riktigt på henne och skulle inte bli förvånad om hon är eller kommer att vara otrogen i smyg. För öppet förhållande är inte på tapeten längre... 

Som kuriosa måste jag nämna att jag fick ett anonymt brev om att min fru var otrogen, strax efter att jag avslöjar henne. Skulle gärna vilja vet var det är för skvallerbytta som nödvändigtvis ska lägga sig i andras relationer. Snopet för vederbörande att vi fortfarande är ett par...

Så bra skrivet, det är lätt att få attraktion och känslor för någon annan, men man väljer själv hur och om man ska agera!

Ärligt talat vet jag inte. Jag ser inte en enstaka otrohet som en katastrof, inte ens under rådande omständigheter med tidigare svek. Å andra sidan är det ett tecken på att hon inte får ut vad hon vill av vår relation, allt är inte ok. Om hon inleder en längre relation med en annan vid sidan av är det nog kört.

Ja vi har barn.

Du skriver inget som jag själv inte tänkt. Men frågan är vad alternativet  varit. Om jag sagt tvärt nej hade resultatet blivit en sur fru och antingen otrohet eller separation, kanske bägge. Nu har jag varit "the bigger person" och hon fick chansen men sumpade den. Intrycket är också att gräset inte var grönare på andra sidan och att hon värderar vår relation högre nu.

Det där med andrahandsval är intressant, enligt dig så innebär det alltså att alla som någon gång blivit dumpade men träffat en ny lever med sitt "andrahandsval"? Då är vi många...

Vi är ett bra team och hon har mer att förlora på en skilsmässa än vad jag har, ekonomiskt sett. Inte oväsentligt för kvinnor. Dessutom har jag "ett upp" på henne om jag skulle träffa någon speciell...

Jag tror att hon agerade mycket på impuls, mycket mer känsla än förnuft. Nu har verkligheten hunnit ifatt henne och hon inser vad det höll på att kosta. Vi har pratat mycket, hoppas att hon inte glömmer läxan.

Jag har inte tänkt utnyttja frikortet i första taget, då tappar jag mitt övertag. Kanske om jag kommer på henne med otrohet igen.

Vet din man om att du är lockad av andra? Har ni pratat om öppet förhållande? Känner du att du har en sämre livskvalité, när du måste avstå sex med andra?

Nja, vi har pratat och jag tycker att det fungerat bra. Jag har tagit upp frågan om terapi men det vill hon absolut inte då hon känner sig "skyldig" och vill slippa outa sig för någon utomstående. Hon säger att det inte är något som är fel i vår relation utan att det som hände var tillfällig förvirring hos henne. Så jag tror inte heller att terapi gör någon nytta, i dagens läge iaf. Hoppas att hon tänker som sign. "Poly" och att hon sätter mig och familjen först.
Men jag är väl medveten att det inte finns några garantier.