Hon vill ha öppet förhållande

Du har rätt, det var på impuls, hon blev förälskad, men visste att du är den hon vill leva resten av sitt liv med. Hon visste inte hur hon skulle hantera förälskelsen, och kanske med hjälp av tanken att hon ej fått prova andra sexpartners, gav det ännu mer anledning att följa känslan.

Jag förstår hennes känslor då jag själv är där (har bara haft 2 partners). Dock har jag inte gjort något, och kommer heller inte. Vill inte riskera att såra min man, han är för viktig. Din tjej trodde att hon kunde undvika att såra dig. Men med facit i hand gick det inte, och jag är säker på att hon skulle önska allt ogjort.

Hon fick nog själv panik när du hotade med skilsmässa, du är ju förstahandsvalet, livspartnern.

Önskar att du har rätt för TS skull

Citat: För att göra en lång historia kort, hon träffade någon, de hade sex och hon berättade. Dock inte hela sanningen visade det sig. Hon försa sig, jag blev misstänksam och ställde henne mot väggen. Och naturligtvis var det någon hon kände och hade spanat in länge. Plus att de hade haft sex flera gånger efter den första gången och att hon hade känslor för honom. Man kan aldrig lita på kvinnor...

Personligen skulle jag aldrig godkänt detta. Det är ju falskhet från början till slut.
Visst, vi fungerar och tänker olika, men detta är ju inte ett godkänt ligg...det är ju verkligen otrohet i en ganska vidrig form, där kvinnan i fråga först spelar på TS rädsla för skilsmässa, sedan går vidare med otroheten genom att ligga med samma man flera ggr. Utveckla känslor för den nya, och t.o.m planera skilsmässa trots det avtal som gjorts.
Nä jag skulle aldrig kunna lita på henne igen.

Vet din man om att du är lockad av andra? Har ni pratat om öppet förhållande? Känner du att du har en sämre livskvalité, när du måste avstå sex med andra?

Nej, jag tror snarare att jag fått ögonen öppnade för nytt för min man, eftersom att jag tänker tillbaks på hur jag fick upp ögonen för honom (kärlek vid första blick), och när jag jämför min man och de drakar jag fick i magen när jag träffade honom så blir attraktionen för den andra som en liten fis. Attraktionen har redan börjat avta. Vilket är så otroligt skönt, och ögonen för min man är vidöppna. Vi har haft det lite tufft (dödsfall bland nära, infertilitet, stress), och tror därför mitt känsloliv varit en enda röra.

Tror denna tråden hjälpt mig att förstå att tanken på öppet inte är aktuellt, då risken för att någon av oss blir sårad Finns. Och då är det inte värt det.

Vi har inte pratat om det nej. Och tanken på att det bara ska vara vi är fin, bara vi ibland hettar upp det så vi får något att dagdrömma om, såsom jag nu dagdrömt om bra och härliga stunder jag haft med min man.

Håller med dig Poly!

Klart man tittar lite och fantiserar men om jag ska vara ärlig så finns det ingen där ute som är snyggare än min fru. Så ska jag vara otrogen så blir det ju med någon som är fulare och vad är vitsen då?!?

Plus att det finns inget sexuellt som jag inte vågar fråga om hemma så bätter sex lär jag heller inte få!

Nä vill jag prova att ligga med någon annan så sätter jag hellre på en porrfilm när vi knullar sen fantiserar jag att jag ligger med porrskådespelaren. Funkar alldeles utmärkt. 

Blir lite nedstämd då jag lyssnat på dig TS. Jag förstår inte vad det är som gör att ni är tillsammans. Ni har barn och har påbörjat en viktigt föräldraarbete. Ändå verkar ni resonera som tonåringar. Det verkar som tilliten har smulats sönder. Hon vill vara med andra. Och sket i dig. Du kan skylla på känslotänk istället för förnuft. Men fakta är att hon krossade tilliten i er relation. Och du svara med att att tänka i banor som att du har övertag och kan sätta press på henne. Som om er relation är någon jävla idrottsgren.
I ditt läge hade jag gråtit utav helvete och och funderat över vad jag egentligen vill i den här relationen. Hade också ställt krav på att hon förklarat varför hon gjorde som hon gjorde. Inte accepterat att hon ångrat sig då du pratar om skillsmässa eller att vara lika tonårsmässig som henne. Tvingat henne att växa upp.
Men då måste du bete dig som om du vore vuxen. Ni har ju för helvete barn.
Så ta med henne till en bra familjeterapeut och försök börja om på ett mer moget sätt. Alternativt separera och ha som största uppgift att era barn inte kommer att bli som er.

Har ni funderat på parterapi?
Kanske är det lättare för er att prata om ev problem där?

Nja, vi har pratat och jag tycker att det fungerat bra. Jag har tagit upp frågan om terapi men det vill hon absolut inte då hon känner sig "skyldig" och vill slippa outa sig för någon utomstående. Hon säger att det inte är något som är fel i vår relation utan att det som hände var tillfällig förvirring hos henne. Så jag tror inte heller att terapi gör någon nytta, i dagens läge iaf. Hoppas att hon tänker som sign. "Poly" och att hon sätter mig och familjen först.
Men jag är väl medveten att det inte finns några garantier.

Ok. Hoppas det löser sig för er då.
Och gör hon om det så får du väl överväga om ni kan fortsätta tillsammans.