Stökigt i klass. Lärares el förälders ansvar att fixa?

Det problem som finns i skolan måste ju skolan ta itu med. Vad ska föräldrarna kunna göra åt det? De är ju på jobbet. Naturligtvis ska man ha en kommunikation med föräldrarna och samarbeta men det som sker i skolan måste lösas på skolan. Det är ju i den miljön och i relationen till lärarna som barnen har beteendeproblem och svårigheter och därför måste miljön där anpassas och de goda relationerna utvecklas mellan elever och lärare. En ständigt pågående process.

Det måste ju rimligtvis vara skolans ansvar. Helt enkelt därför att det är det enda rimliga (jag menar, tar inte föräldrarna ansvar så blir det ju så, vad ska man göra?).

Personligen är jag för ett återinförande av de gamla OBS-klasserna som fanns när jag växte upp. Dock kunde man kanske ge dem ett annat namn, men fenomenet borde komma tillbaka.

Det är bådas arbete. Föräldrarna har ansvar för att lära barnen ett bra beteende och hur man bemöter andra. Läraren är ansvarig för att det är lugnt och en bra miljö i klassrummet. De måste samarbeta.

Föräldern kan mycket väl vara medveten om problemet men vad ska hen göra mer än att prata med sitt barn? Vilket jobb ger ledigt för att föräldrarna ska vakta sitt barn i skolan? På förskolan fanns ett barn som bet de andra, föräldrarna var förtvivlade men kunde inte göra något.

Jag ser det som att skolans möjligheter känns ganska urvattnade och att föräldrar har betydligt större maktmöjligheter. Vad gillar barnet? Ta bort del efter del tills poängen går in. Funkar inte det har nog barnet så stora problem att den behöver en diagnos. Just i detta fall verkar dom dock vara rätt många som skapar problem så jag tror inte dom har nån diagnos utan det är mer ett flockbeteende.

Vad hjälper en diagnos? Man använder samma bemötande till barn oavsett om de uppfyller kriterier för diagnos eller ej. Bestraffningar sänker bara barns självkänsla och får inte barn att bete sig bättre. Snarare tvärtom. Barn gör rätt om de kan. Det finns alltid ett behov bakom barns beteenden. Det gäller att ta reda på vad. Att utöva makt över barn är bara destruktivt och dumt. Att skapa sunda ömsesidiga relationer ger bättre förutsättningar. Det bör man göra hemma och i skolan.

Skolans ansvar!

Hade jag valt att arbeta i skola, så hade andras barn varit mitt ansvar.

Jag valde istället att arbeta inom ekonomi, så nu är cirka 75% av alla svenskars ekonomi, mitt ansvar. Folk litar på att jag sköter mitt jobb, liksom jag litar på att skolan sköter sitt jobb.

Det där må låta trevligt och fint men det funkar ju uppenbarligen inte med alla då det redan pratats en hel del med berörda parter.

Pratats? Jag talar inte om att prata. Jag säger inte att det är lätt. Lärare behöver kompetensutveckling. All forskning för att hjälpa barn och få en bra skola pekar åt ett helt annat håll än 1800-talsmetoder som att straffa barn och utöva makt. Jag kan lova att om det är så föräldrar gör så är det därför skolan inte fungerar. Föräldrautbildning borde fler gå på också.

Det är allas ansvar. Ett föräldramöte där saken tas upp, kan nog vara rätt sak att börja med. Då ser man om föräldrarna har sin del i problemen.
Vi hade en klass (just 5:e klass också) där det vid föräldramötet visade sig att ett par av föräldrarna vägrade att tro på att deras änglar till barn skulle ställa till något. En förälder visade upp ett stort förakt mot skola och lärare och kallade dem inkompetenta för att de inte kunde hålla klassen lugn. Det vi kom överens om var att alla föräldrar skulle göra varsitt studiebesök under skoltid, för att se vad som försigick under dagarna. Efter det var varenda förälder fast besluten att predika bot och bättring för sina barn. Sedan följde vi upp med nya studiebesök. Det funkade.

Just nu har jag en 5:e-klassare som har en bråkig klass också. I den klassen är det tjejerna som ställer till det. Jag tror inte det går att ta det via föräldrarna där, eftersom föräldrarna är det stora problemet. En död förälder, en döende i cancer, någon missbrukande förälder och ett par mitt i en stökig skilsmässa - det ger bråkiga barn. Skolan måste hantera det själv, och jag vet inte riktigt hur de ska klara det.

Mer troligt att det inte funkar för att för många curlingföräldrar tar bort både sitt eget och sitt barns ansvar. Lärarens jobb är väl att lära ut kunskap och inte att uppfostra barn. Lärare har säkert tillräckligt att göra ändå.