• LillyL

    19 månader och så förändrad

    Har en dotter på 19 månader, senaste månaden har hon varit så förändrad. Det har varit en tuff period för både henne och oss, dels har hon varit mycket sjuk och det har inneburit att vi varit tvungna att ge henne ersättning i spruta m.m. + att jag och min man skall separera och vi har haft en trist stämning här hemma under en längre period. 
    Men för cirka 1 månad sedan började min dotter bli arg och ledsen för ingenting egentligen, hon kunde peka på att hon ville ha sin klämgröt och vara jätteglad och när jag tagit av korken och gav den blev hon förbannad och bara hivade iväg den för att sedan gå iväg och gråta. Försöker trösta men då slår hon bara bort min hand. 
    Sen kom neejet hela tiden. Hon säger nej till precis allting och nu har det gått så långt att jag inte ens får titta på henne utan att hon säger nej och slår bort min hand eller ansikte.

    Hon har alltid varit väldigt mammig men på sista tiden är det som att det inte är jag som duger längre, hon kan vara jätteglad när pappa är hemma med henne men när jag kommer blir det kaos igen. 

    Till saken hör också att hon de senaste tre dagarna varit jätte stökig på nätterna, tidigare när jag nattat henne har hon velat att man ska buffa henne på rumpan/ryggen men nu får jag inte ens röra henne innan hon blir ledsen och skriker nej. 
    När hon kommer upp i vår säng på nätterna brukar hon krypa ihop bredvid mig och somna tryggt, nu ligger hon och vrider och vänder sig och så fort jag försöker lägga henne bredvid mig eller lägga på täcket skriker hon nej. Hon som aldrig somnat bredvid sin pappa gjorde det i natt.

    Jag mår SKIT över det här! Jag känner på ren svenska att min dotter inte tycker om sin mamma eller är trygg tillsammans med mig.

    Har ni några tankar eller råd? 

  • Svar på tråden 19 månader och så förändrad
  • Pastella

    Givetvis kan det vara så att hon märker av den dåliga stämningen och det är ju inte bra men vi är väldigt lyckliga i vår relation och har ändå samma "problem".. Jag tänker att det är en fas.
    Nu är yngsta precis 2 år fyllda och han säger neeje till precis allt, tom saker han vill ha. Frågar jag om han vill ha päron så säger han "nejje, stopp" och sen slår han päronet ur handen på mig och tar det samtidigt som han surar. I den åldern förstår ju barnen så mycket mer än de kan uttrycka och känner säkert frustration över att inte bli förstådda.

  • LillyL

    Men det som gör mig så fundersam är att även hon känner  av stämningen, varför är det bara  mot mig som hon agerar på det här sättet? 
    Hon borde väl agera likadant mot sin pappa? 

Svar på tråden 19 månader och så förändrad