Vill bara få det gjort nu!

Jag blev oplanerat och sjukt otippat gravid. Har trott i 8 år (efter pcodiagnos samt att det som tur var inte gick när min ex-man ville att vi skulle prova) att det inte ska gå och det har liksom varit okej med mig och min sambo. Jag har planerat mitt liv efter det, att det bara ska vara vi två liksom. Efter att ha känt lite konstiga symptom, som jag trodde kanske kunde vara en spontan ägglossning, bestämde jag mig i söndags för att ta ett test. Mest för att utesluta graviditet, vänta in mens och ringa min gyn för att testa nåt annat preventivmedel (haft väldiga problem med allt hormonbaserat jag testat). Jag höll seriöst på att trilla baklänges när testet var positivt. Jag vill inte ha den, och mitt beslut var knappat svårfattat. Det jobbiga för mig nu är väntan på aborten! Fått tid på måndag, så jag skulle alltså gå med vetskapen i en hel vecka. Jag känner tydligt att nåt händer, mina bröst är skitömma, min mage gör ont och jag mår illa. Det är skitjobbigt för mig! Jag vill liksom inte vara med längre, jag vill bara få ut det! Emellanåt får jag nästan panik och vill bara tänka på nåt annat. Jag känner ingenting för det här som flyttat in i mig utan min tillåtelse, jag känner mig bara obekväm! Jag kämpar med vikten också och jag hade gått ner 4 kg på bara ett par veckor, mina favoritbyxor hade börjat sitta löst och nu kan jag inte ens ha dom knäppta när jag sitter ner! Jag är så obekväm i min kropp och längtar så mycket tills det är över och den är borta!

Nån som känner igen sig och har några bra råd? Hur ska man stå ut de sista dagarna utan att bli helt väck och bara sitta och gråta!?