Han vill inte gifta sig - vad ska jag göra???

Har du tagit upp detta med honom och beskrivit det på samma sätt som i din TS? Vad sa han då?

Jag hade inte börjat med att försöka skaffa barn förrän bröllopet var över.

Tja.. Leta efter en ny man som delar dina värderingar. Skaffar du barn med honom så kommer han aldrig vilja gifta sig. Är äktenskapet viktigt för dig så får du stå på dig och hitta en person som vill samma saker.

Både jag och min man visste från början att båda ville gifta sig innan vi fick barn. Dels för den ekonomiska tryggheten, dels för att våra barn skulle få största möjliga trygghet, få samma efternamn allihop och för att han skulle få rätten att fatta svåra beslut vid en graviditet/förlossning som gått fel och genast få vårdnaden om barnet om något hände mig vid förlossningen. MEN allra främst så ser vi ett äktenskap som den ultimata kärlekshandlingen. För oss så betyder ett äktenskap att man ska hålla ihop för livet.

När vi varit ett par i 3 år och köpt vårt drömhus så friade han. Helt spontant och väldigt romantiskt. Ett år senare hade vi ett fantastiskt bröllop.

Det absolut bästa var att jag kände att han verkligen ville ha mig! Han ville gifta sig med mig mer än någonting annat och kunde knappt vänta på att få spendera sitt liv med mig. Den känslan var obeskrivlig! Framme vid altaret så fanns det inget tvivel alls. Vi båda ville detta mer än allt annat.

Den känslan vill du inte gå miste om! Om du använder ultimatum eller om han gifter sig med dig för din skull, trots att han inte vill, så kommer allt kännas falskt. Då kommer du sitta själv med planeringen och känna dig ensam och övergiven. Framme vid altaret så kommer du tänka på hans ovilja. Du kommer inte att njuta av dagen utan bara undra om han tycker illa om dig och känner sig tvingad. Det kommer kännas som ett falskt spel för att håller en fasad.

Jag förstår att du blev sur över förlovningen. Det är ett jävla påhitt det här nya om att förlovning inte alls betyder förlovning längre. En förlovning betyder för somliga bara "Här har du en ring". En ring kan man likaväl köpa själv. Vad betydde förlovningen för din kille? Ingenting alls. Jag hade sagt " Nejtack, jag är inte 14 år"

Ett äktenskap ska komma ur kärlek och inget annat.

Prova att göra en budget och visa hur mycket du tycker ett bröllop ska kosta. De flesta i Sverige bestämmer gemensamt att man ska gifta sig utan frierier. Jag och min man bestämde ihop men jag sa jag ville att han skulle vilja en dag och fria så det gjorde han.

Det där låter ju nästan som mig och min sambo. Jag har alltid varit stensäker på att jag aldrig ska gifta mig och när vi träffades gjorde hon klart för mig att det inte blir några barn innan vi är gifta.

Det hela slutade med att hon nu är gravid och att vi har ett borgligt bröllop inplanerat med en liten och enkel mottagning efteråt.

Ni verkar vara rätt olika som personer. För dig är det viktigt med symbolik och traditioner, som att era barn får samma efternamn och att ni har ett klassiskt bröllop inför släkt och vänner. Din man har ett annat tankesätt. Inget är ju bättre eller sämre - man kan leva lyckligt både som gifta eller eviga sambos. Men jag tror inte att det blir bra om du ska försöka "övervinna" honom till ditt sätt att se på saken. Kan ni kompromissa? En borgerlig vigsel för de allra närmaste, följt av en stor fest, kanske kan vara nåt?

Håller med om allt utom förlovning. Jag har flera jämnåriga par i min vänkrets som endast varit förlovade i över 30 år. Så det är ingen ny företeelse. Under en period så var det många som avstod från att gifta sig utan förlovade sig istället.

Själv vill jag aldrig gifta mig av ekonomiska och juridiska orsaker. Så om min sambo någon gång skulle få för sig det, så hade jag vänligt men bestämt talat att jag inte vill. Kärleken finns ändå

Du måste avgöra vad som är viktigast för dig, att vara gift eller att leva med mannen i ditt liv och bilda familj. För man kan vara en familj utan att vara gift. Men är giftemålet i sig viktigare för dig verkar det ju inte bättre än att du får lämna honom och hitta någon annan som tycker att det är lika viktigt som du.

Jag och min sambo blev tillsammans när vi var ganska unga. Vi pratade tidigt om våra drömmar om framtiden. Jag har alltid velat gifta mig, men inte med vem som helst. Med honom kände jag att han var den rätte, den jag ville gifta mig med och som skulle bli pappan till mina framtida barn. Precis som du kände jag att det var den ultimata kärlekshandlingen. Han var däremot tydlig från början med att han aldrig ville gifta sig men att det inte hade med mig att göra. Det fanns flera anledningar bl a att han inte gillar att stå i centrum (vilket är svårt att undvika när man gifter sig) och att hans föräldrar inte är gifta men har varit tillsammans i all evighet (typ). Mina föräldrar skiljde sig efter 7 år. Så självklart kan man ha ett familjeliv och älska varandra så högt som det bara går utan att vara gifta! Det finns ingenting som säger att ett förhållande är bättre, eller kärleken starkare, bara för att man har gift sig och avlagt ett löfte inför vittnen. Tänk hur många som gifter sig för att hålla en fin fasad utåt men egentligen är relationen skit. Att påstå att t ex min och min sambos relation (eller vilket annat par som helst som inte är gifta) skulle vara sämre än ett gift pars relation är helt befängt.

När min sambo hade klargjort sin ställning i giftemålsfrågan var jag precis som du ledsen och frustrerad och tänkte att han inte älskade mig som jag älskade honom. Men samtidigt ville han ha bilda familj och gjorde andra saker som i mina ögon visade hans kärlek till mig som ett ev giftemål skulle göra. Jag insåg att när jag stod inför valet att leva och bilda familj med mannen i mitt liv men att då aldrig få gifta mig eller att lämna honom och, förhoppningsvis, hitta någon annan att gifta mig med var valet enkelt. Han var 100 gånger viktigare för mig än ett bröllop. En dag mot ett helt liv liksom. Jag sa däremot att jag alltid kommer vilja gifta mig och om han skulle ändra sig behöver han inte vara rädd för att få ett nej. Och att jag inte är en sådan tjej som behöver ett gigantiskt frieri! Men jag skulle aldrig kunna leva med att ha tvingat någon in i ett giftemål. Anledningen till att jag ändå vill gifta mig är att jag fortfarande tycker att det är en fin kärlekshandling (även om jag inte tycker att giftermålet i sig gör kärleken eller relationen starkare), att få fira vår kärlek med våra nära och kära och att det underlättar när man har barn ihop.

Efter två år bestämde vi oss för att förlova oss. Kanske lite av en kompromiss men vi bestämde det tillsammans och gjorde det till en fin dag för bara oss. Vi behövde inte stå i centrum men ringarna var en symbol för vår kärlek och att vi ville leva tillsammans. Vad andra anser om att förlova sig utan att gifta sig skiter jag faktiskt i. För oss var det helt perfekt och jätteromantiskt!

Efter ytterligare några år fick vi barn och det fungerar alldeles utmärkt även om vi inte är gifta. Så länge igen av oss dör iaf och ska jag vara ärlig hade det varit skönt om vi var gifta för den sakens skull. Men det är inget jag går och grubblar på för jämnan heller. Sen går det att skriva på faderskap under graviditeten om man är orolig för att nåt ska gå fel under förlossningen så att man har gemensam vårdnad från början. Så att använda faderskap/vårdnad som argument för att man måste vara gift innan barnet föds om nåt skulle hända stämmer inte. Även om det såklart är lättare att vara gift.

Men så förra sommaren fick jag frågan av min sambo, om jag ville gifta mig med honom. Efter nio år tillsammans. Det var den tiden han behövde för att vänja sig vid tanken på att vara gift. Jag sa såklart ja och nu planerar vi ett mindre borgerligt bröllop i sommar. Vi kommer gifta oss ca 1,5 månad efter vårt andra barn föds. Och han är minst lika involverad i planeringen som jag, nästan mer! Antagligen just för att jag inte tjatade utan han kände själv att det här är någonting han verkligen vill och ser fördelarna med. Så bara för att din sambo inte vill gifta sig nu betyder inte det att han inte kommer ändra sig så småningom. Men som sagt, du måste bestämma vad du tycker är viktigast i ditt liv.

Jo det är väl olika beroende på vilka kretsar man lever i och vilka traditioner familjerna har. I våra familjer så är äktenskap det vanligaste. Skilsmässor sker nästan aldrig och en förlovning betyder förlovning. Men samtidigt så väntar många några år extra innan dom gifter sig och får barn så dom har oftast hittat den rätte och är runt 30 när äktenskap och barn kommer.

Jag tror du måste fundera på vad som är viktigast:

Att få din vilja igenom eller att bli gift.

När det gäller ett äktenskap och ett liv tillsammans så handlar det inte om vad du vill ensamt utan om hur ni båda ska få ihop ett liv som passar en gemensam framtid. Och i det ingår att kompromissa, att ge och ta.

För du kan nog bara gissa och tänka dig vilka uppoffringar du måste vara beredd på som förälder eller hur? Då får ni helt enkelt börja redan nu .

Du kan fortfarande vara traditionell i ditt tänk men ändå tillsammans få ihop era önskningar.

Lär er också skilja på bröllop och äktenskap. En vigsel tar 10 min. Men ni gifter er för att leva i äktenskapet resten av livet.

Så vad vill du egentligen ha? Ett äktenskap eller din vilja igenom?

Och jag som jobbar inom kyrkan påpekar att det inte är pengar som avgör huruvida du blir gift eller inte. Du kan gifta dig klassiskt stilfullt utan en enda krona.