• Entjej1994

    Ständig ångest... hjälp någon?

    Jag har ständig ångest och jag vet inte vad jag ska göra. Förmodligen har jag diagnosen bipolär typ 2. Håller på med utredning på Psyk och tar både lamotrigin och valdoxan dagligen. Försöker ta mig till jobbet varje dag. Jobbar inom äldreomsorgen och har vik tills sommarens slut. Och jag har pallrat mig iväg tidigare med hjälp av sobril... Dock gick det lite överstyr då jag började knapra i mig fler än vad jag skulle och detta fick min sambo reda på. Jag ljög för honom om det för visste att han skulle bli förbannad vilket jag förstår. Det blev hus i helvete när han såg tabletterna jag hade (som jag fått av en av mina nära o kära) och har nu lovat att inte ta några fler. Det känns så enormt jävla jobbigt. Jag orkar inte gå med ständig ångest och jag känner inte att jag får stöd av min sambo. Vi har typ glidit ifrån varandra den senaste tiden.

    Har läkarbesök nu den 27 april så får hoppas att utredningen tar sig ett snäpp framåt.

    Det är så enkelt att fråga "vad ska jag göra?"För det kan väl ingen direkt svara på... Jag undrar bara om det finns någon mer som tagit sig ur ångest helvetet..?
    Jag måste fortsätta jobba så man får pengar, men känner mig så slut i huvudet och kroppen att jag snart kommer falla ihop. Jag orkar inte mer.

  • Svar på tråden Ständig ångest... hjälp någon?
  • Anonym (Anonym E)

    Jag förstår hur du känner. Jag har levt med paniksyndrom i ca 9 år. Har ständigt ångest och är alltid orolig i kroppen.
    Jag har en bit att pendla med tåg och buss till mitt jobb och får dagligen möta mina rädslor. Vissa perioder är mindre dåliga men oftast är det rena rama helvetet att ta sig till och från jobbet och vissa dagar kommer jag bara halvvägs sen måste jag vända om hem till min trygga zon som jag kallar det.
    Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med några goda råd. Men vet att jag förstår hur du känner. Det känns aldrig som någon förstår hur jag mår. Jag bryter ihop efter ett tag och får tröst av nära och kära, men det hjälper inte mig. Det lättar för en stund men sen är det samma visa igen.
    För några år sen trodde jag att detta nån gång skulle ta slut och jag skulle få leva ett liv utan dessa rädslor och oro, men har fått acceptera att så är inte fallet. Och det gör så ont.
    Ledsen att jag inte kunde ge dig det svar du sökte. Men jag hoppas att det blir bättre för dig i alla fall. Kämpa på!
    Många kramar från en kämpe till en annan.

  • Anonym (:()

    Jag lever också med ångest. Inte lika stark och lika ofta som du beskriver. Fast nog för att det ska vara riktigt besvärligt. Tyvärr kan jag inte hjälpa men förstår om du har det riktigt tufft. Min man förstår inte min ångest och tycker nog att det är bara larv. Varje gång jag får ångest eller panikattacker finns han aldrig där. Han kan till och med sitta i rummet bredvid och kolla på tv medans jag gråter och kämpar för att andas, utan att bry sig.

    Hoppas verkligen att du hittar någon som kan hjälpa dig så att du får bra. Kramar

  • Anonym (trauman?)

    Har du varit med om några trauman under uppväxten? Mobbing, kyliga föräldrar, misshandel av olika grad?

  • Anonym (Bipolär II)

    Har de satt in Lamotrigin trots att du inte fått diagnosen ännu?
    Haft och har fortfarande problematik med panikångest och "vanlig" ångest och det är verkligen ett helvete.
    Prata med läkaren om att få Sobril om du behöver men undvik att få dem av vänner.
    Viktigt för läkaren att veta vad du tar när det ska ändras i medicineringen t ex.

    Jag gick över till ikorivil från sobril nyligen.
    Vaknade med panikångest och tog tabletter och la mig igen. Brukade innan bara få panikångest utanför hemmet.
    Så var det innan benzo.
    Har kunnat minska dosen beroende på vad jag ska göra så känner mig inte beroende.

    Äter Lamotrigin och Citalopram som grundmedicin. Iktorivil, propavan och Imovane som behovsmedicin.

    Det jag undrar är varför du troligen lär få diagnosen bipolär 2?
    Du skriver om din ångest men inte något om hypomaniska eller depressiva skov.
    Har du sådana ?

  • Anonym (Bipolär II)

    Så fort man nämner benzodiazepin så blir folk hysteriska och pratar om att det är droger och vanebildande.
    Ja det är narkotikaklassat och inget som ska knapras på i onödan men om man håller på att gå under så finns det som en bra krycka!

  • Anonym (oxå bipolär)
    Anonym (Bipolär II) skrev 2016-05-02 22:54:58 följande:

    Så fort man nämner benzodiazepin så blir folk hysteriska och pratar om att det är droger och vanebildande.

    Ja det är narkotikaklassat och inget som ska knapras på i onödan men om man håller på att gå under så finns det som en bra krycka!


    Håller med dig :)

    De finns ju kvar som godkända registrerade läkemedel av en anledning.

    Själv ätit benzo i perioder. Mest för att fungera på jobbet. Har dock stenhård koll på mig själv och tar bara benzo som sistahandsalternativ.
  • Anonym (Bipolär II)

    Lite mer...
    Valdoxan, har du fått den mot ångest eller depression?
    Citalopram har hjälpt mig mycket när det gäller panikångest!
    Funkar såklart inte för alla men den har gjort stor skillnad för mig jämfört med andra antidepressiva.

  • Anonym (oxå bipolär)

    Ts, min uppfattning är att bipolär sjukdom i grund och botten är en sjukdom som orsakar en konstant instabilitet i nervsystemet. Under den maniska fasen blir nervsystemet dessutom överaktivt för att under den depressiva fasen bli underaktivt.

    Mindfulness blev min räddning. Det blir för komplicerat och verklighetsfrämmande att försöka förklara hur det fungerar men det har botat mig från min bipolära sjukdom. Jag har inte längre konstant ångest och svänger inte alls på samma sätt.

    Läs på nätet om mindfulness och ladda ner någon mindfulness-app. Jag kan rekommendera Mindfulness Appen och Mindfulness Appen II från MindApps samt mindfulness.se från Henrik Kok. Börja med dagliga övningar. Bodyscanning är en bra början.

    Du kan också fråga psykiatrin om de har någon mindfulnessbaserad behandling som de kan skicka dig på.

Svar på tråden Ständig ångest... hjälp någon?