Nån som nyligen separerat och hoppas på att få tillbaka sitt ex? Ska vi följas åt?

Hej jag följs gärna åt! Vi gjorde slut för två månader sedan och båda älskade varandra när det tog slut men vi kunde inte vara ihop pga mycket svartsjuka och sånt som han måste få ordning på. Det var ett gemensamt beslut för även om det var underbart när det var bra så orkade jag inte med att hela tiden bli misstänkt och ifrågasatt :/ Men han var medveten om sitt problem och ville jobba på det så jag har ett hopp om att det kan bli vi i framtiden ändå.

Vi har inte haft någon kontakt sedan det tog slut. Han tog bort mig på insta och slutade följa mig på fb men jag kunde inte göra det... har tom gillat två av hans bilder på insta (inte på honom), det var kanske dumt men ville på nåt sätt påminna om min existens. Jag frågade en gemensam kompis hur det var med honom en månad efter det tagit slut och han trodde att han fortfarande älskade mig då men sa att han var väldigt svartsjuk fortfarande så jag gissar att mitt ex kanske pratat med honom om sin oro att jag ska hitta nån ny? Det hoppas jag i alla fall att det handlar om.

Jag vill så gärna fråga kompisen igen hur det ligger till nu men vill inte verka desperat heller om han berättar till mitt ex. Så svårt detta. Tar en dag i taget nu men suget att fråga är stort men jag är också rädd för vad jag kan få höra... tänk om han gått vidare :(

Hur länge var ni ihop? Vi var i två år ungefär.

Hej saknar!

Kul att vi kan följas åt mitt i sorgen.

Mitt ex har blivit deppig och stressad. Han stötte därför bort mig periodvis och det var otroligt jobbigt. Även där svartsjuketjafs från hans sida. Har verkligen försökt att stötta, men nu funkar det inte längre. Han måste ta tag i sina problem på egenhand. Precis som ditt ex är han medveten om allt och har sagt att han måste ha tid ensam och söka hjälp för att må bra igen, sen får vi se. Vi gjorde slut i fredags, efter nästan ett år ihop. Vi grät, sa att vi älskar varandra och hur mycket vi kommer att sakna varandra.

Jag hoppas ju innerligt att han får hjälp och sen vill försöka igen. Just nu kan jag inte se nåt annat alternativ. Jag älskar honom så jävla mycket. Men det kan ju lika gärna vara så att jag aldrig hör ifrån honom igen...

Starkt gjort av dig att inte höra av dig på 2 månader. Inte alla som lyckas med det. Men jag ska liksom du försvinna totalt från jordens yta nu ett tag fram över, så får han fundera och sakna.

Men nu när det gått så pass lång tid, vad tror du han skulle säga om du skickade ett sms? Känns det lite lättare med sorgen om du jämför med första veckan?

Förstår din känsla gällande att han kanske ska ha gått vidare. Min värsta mardröm just nu

Ingen mer som vill haka på? :)

Min undran är varför du vill hänga upp ditt liv på någon som uppenbarligen inte älskade dig tillräckligt för att vilja ha dig kvar?

Intressant input, men jag ser det inte som så. Jag lämnade honom pga att vi inte kan ha en relation när han inte tar tag i sina problem. Min förhoppning är ju givetvis att mitt beslut ska få honom att söka hjälp. Söker han inte hjälp är jag inte intresserad, för DÅ älskar han mig uppenbarligen inte tillräckligt.

Hej! Har varit med om samma. Min partner behövde ta tag i saker på egen hand. Jag har aldrig varit så rädd inför ett svar, så vet hur ni känner.

Vi hade ingen kontakt på 2 veckor och min partner kunde koncentrera sig på sig själv (det söktes hjälp snabbt.

Idag är det vi sedan flera år tillbaka.

Jag hoppas att jag på detta sätt kan ge lite hopp till någon

Lycka till!

Hej! Har varit med om samma. Min partner behövde ta tag i saker på egen hand. Jag har aldrig varit så rädd inför ett svar, så vet hur ni känner.

Vi hade ingen kontakt på 2 veckor och min partner kunde koncentrera sig på sig själv (det söktes hjälp snabbt.

Idag är det vi sedan flera år tillbaka.

Jag hoppas att jag på detta sätt kan ge lite hopp till någon

Lycka till!

Hej å tack för positiv historia.

Jag hoppas så himla mycket att han verkligen söker hjälp nu. Livrädd för att han skiter i det och livrädd över att han aldrig kommer att höra av sig igen. Däremot räknar jag inte med att han kommer att höra av sig om två veckor, utan snarare om två månader i så fall. Fram till dess får jag försöka att fokusera på mig själv och inte pausa mitt liv.

Tack igen!!

Hej och skönt att höra från dig Lever på hoppet! Man känner sig lätt så ensam i detta. Jag och mitt ex hade för vana att smsa varandra väldigt mycket så det har gjort att tomheten känns ännu större för mig när det också är borta.

Åh jag förstår din känsla så mycket! Jag hoppas att han tar tag i sig själv och det tror jag att han kommer att göra. Det är lätt att sticka huvudet i sanden när vardagen bara går men efter ett uppbrott från någon man älskar så ställs ju allt på ände och då bör han förstå hur viktigt det är tänker jag. Min hade redan börjat söka under vår relation, inte hos terapeut eller så men i självhjälpsböcker så jag ser det som positivt.

Vilket fint avslut ni fick! Jag tror att det hjälper mycket att ha det att se tillbaka på, för er båda! Vårt är nåt jag tänker mycket på och har ältat en del under de här två månaderna. Vi har också gråtit mycket tillsammans och pratat om hur vi ska göra men den sista gången sågs så var det lite annorlunda och det skrämmer mig lite. Vi var ju ledsna men mitt ex var mer behärskad än tidigare och grät inte (jag grät massor). Jag försöker tänka att han var så för att kunna klara av det. Jag sa att jag inte tror att jag kommer att kunna sluta älska honom oavsett vad som händer och han sa att det behöver jag ju inte göra. Sen sa vi att vi älskade varandra och att vi inte ska höras på ett tag och så skildes vi åt.

En annan sak jag har ältat mycket är hans svartsjuka. Han verkade inte så svartsjuk under första delen av vårt förhållande och han har sagt att det var pga att han inte vågade visa det då men jag vet inte och funderar på vilken del jag själv kan ha i det. När vi blev ihop så hade jag relativt nyligen avslutat ett annat långvarigt förhållande och var försiktig i början med att gå för fort fram. Jag ville inte ses så ofta, vänta lite med att offentliggöra förhållandet på facebook och även om vi umgicks mycket med varandras vänner så var jag lite avvaktande med att presentera för släkten och så (de bor rätt långt från vår stad i och för sig) även om jag förstås berättat om honom. Han däremot pratade om att flytta ihop, barn och giftemål och sånt. Så ja, jag tror att vi var lite i ofas när det gäller det och att det kan ha bidragit till svartsjukan. När jag sen började känna mig mer redo så blev det svårt pga svartsjukan just.

Jag försöker som du tänka att om han gått vidare så älskade han inte mig tillräckligt men det känns ändå otroligt tungt. Jag hade hoppats på att han skulle höra av sig först eftersom han skulle jobba med sig själv, när han var redo liksom... men jag vet inte. Vi hade planer på att flytta ihop till hösten så hör han inte av sig innan dess är det nog kört även om jag inte vill tänka så :/ Samtidigt kan ju han ha fantiserat ihop att jag har gått vidare och hittat nån ny och därför inte hört av sig... En tröst är att jag har två väninnor som gått igenom liknande och där hörde båda männen av sig efter ca 6-8 mån och ville försöka igen. I ena fallet blev det bra och i andra så hade väninnan hunnit tappa känslorna på vägen.

Jag vågar nog inte höra av mig till honom. Känns som att han håller sig undan. Vad jag kan se har han bara gjort ett inlägg på facebook sen vi gjorde slut och innan var han rätt aktiv där så kanske han har gjort så jag inte kan se. Jobbigt i så fall. Eller så är han deppig och kommer sig inte för att skriva. Men jag ska nog höra av mig till vår gemensamma kompis. Kanske idag. Är bara rädd för vad jag kan få veta och är jättenojig. Har känt mig lätt illamående ett bra tag nu förmodligen pga oro så att jobba och sånt känns tungt.

Ursäkta för så långt inlägg, behövde nog skriva av mig. Hur känns det för dig nu? Lättare eller svårare för var dag som går?

Vad skönt att höra att ni hittade tillbaka till varandra, det ger lite hopp! Jag tror också att min väntan blir längre men är glad för er skull!