Vad fel det kan bli....

Oj fy fan vilken mardröm förlossning.

Varken du eller din fru gjorde några fel utan sjukvården borde faktiskt agerat på ett annorlunda sätt både ang er oro o ang magens storlek o viktuppgången

Ja man tycker ju det. De borde ha gjort en ultraljudsundersökning för att kolla bebisens stl. Det hemska är att mitt barn kommer att leva med dessa skador hela livet kanske pga slarv av MVC.

Hej... Vilken hemsk situation ni hamnade i.. Det ska verkligen inte få gå till såhär! Liknande sak hände min syster med hennes senaste barn. De anade redan innan första barnet att de skulle få stora barn då båda föräldrarna är mycket långa. Första barnet gick bra, 56 cm vid födsel. Andra barnet gick hon över med i 2 veckor, frågade om de inte skulle mäta och kolla barnets storlek, det blev aldrig gjort. Hon sattes igång och bebisen fastnade precis som du beskriver. Alla var hjälplösa, min syster kunde inte krysta ut honom. Han satt fast, med navelsträngen runt halsen dessutom. Efter mycket skrik och drag kom han ut. Livlös.

Pappan sprang med och de återupplivade honom. Som tur var blev det inga komplikationer. Däremot upptäcktes ett mindre "elektronisk"t hjärtfel, om det hörde ihop med övergången tid och svår förlossning vet man ej. Idag mår pojken bra och föräldrarna med. 

Hoppas verkligen det går bra för er, och att ni kan försöka hitta styrkan <3
Stor styrkekram!

Tack cecilia för dina värmande ord. Just nu känns allt nattsvart. Vi hoppas på att det vänder snart. Att jag delade med mig detta är absolut inte för att hänga ut någon. Jag gjorde detta för att det inte ska hända någon annan. Folk måste kräva en undersökning före förlossning ifall man har gått över tiden så länge som 2 veckor.

Men det låter ju helt galet! Vilket landsting tillhör ni?

Gå upp 35 kg och svullnad, då finns det ju även risk för havandeskapsförgiftning ju. Att Bm inte reagerat på detta är ju knäppt.

Hur låg ni på kurvan? När min väninnas kurva spikade uppåt på den övre kurvan så fick hon ett tillväxtultraljud garanterat för att följa upp det.

Jag valde själv att göra ett tillväxt ultraljud privat bara för att få en storleksuppfattning då det är andra barnet..

Fy fan... Hoppas verkligen att ert barn och din fru återhämtat sig och att det slutar på bästa sätt för er alla. Alla sympatier och välönsknkngar till er!

Hej Camilla

Tack för de fina orden.

Kurvan låg på övrelinjen . Jag tycker också att vi skulle ha blivit iväg skickad på en överburenhetskontroll. Men man tror att Mvc kan sitt jobb.....

Vi tillhör Västra Götaland

Finner inte tillräckligt med ord för det du just berättat... Gör ont i hela kroppen av att få reda på hur illa det kan gå till vid en förlossning...

Jag själv är i vecka 32 och haft en hel del komplikationer genom min graviditet och vänt in och ut på sjukhus. Precis som ni, så lyssnar man ju på BM, läkare och personer som anses vara kunniga inom sitt område. 
Men man inser ju lika snabbt hur utlämnad man är som gravid kvinna och barn i magen, tas fel beslut vid fel tillfällen kan det få förödande konsekvenser. 

Men vad gör man?? Välja att inte lita på sjukvården i Sverige?? Är det verkligen så enkelt att stå på sig när läkare och dyl. personal säger att "allt är normalt" och "allt är bra"??

Jag förstår att du ifrågasätter vad du/ni kan ha gjort annorlunda eller vad du/ni kan ha gjort för fel, jag förstår att man skuldbelägger sig själv i efterhand det gör nog dom flesta, MEN jag tror inte det finns något som ni föräldrar kunde ha gjort annorlunda!!

Skuldbelägg er inte för det som hänt, förlossningen/läkare/barnmorskor har tagit felaktiga beslut vid fel tillfällen och ni har blivit drabbade på det mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Det finns inget som kan förlåta deras ageranden då ni så tydligt talat om hela vägen att det inte känns rätt. 

Men, det som hänt går inte att få ogjort! Starkt av dig att berätta, starkt av dig att låta andra få ta del av din/er sorg och traumatiska upplevelser. Bra att du bearbetar detta på det sätt som fungerar bäst för just Dig! 

En dag i taget, gårdagen kommer aldrig igen, nya tag idag, imorgon och övermorgon. Er resa framöver kommer säkerligen bli lång och smärtsam på många sätt, men EN DAG I TAGET!  

Inga frågor är för dumma att ställa, inga tankar är för dumma att tänka, ut med det och bearbeta...

Styrkekramar i mängder!!

Tack älskade medmänniska

Hej!

Jag har full förståelse för din frustration och dina funderingar då vi var med om en liknande förlossning för cirka ett år sedan.

Datumet hade passerat med tolv dagar och förlossningen tog 27,5 timmar.

När sonen skulle ut fastnade han, precis som du beskriver, med huvudet ute men sen var det stopp sk skulderdystoci. Han satt fast och navelsträngen var i kläm lite drygt fem minuter innan dom lyckades dra ut honom.

Vår son fick också återupplivas och fick en plexusskada i höger arm.

De flesta som får en plexusskada återhämtar sej relativt fort då nerverna växer ihop igen, sen finns det dom som det tar längre tid för och som kan behöva hjälp genom operation.

Sonen hör till dom sistnämnda. Hans skada har läkt fint men han har fortfarande besvär med vissa rörelser. Jag upplever att hjälpen för barn med denna skada är fantastisk med engagerade läkare och ett stort vårdteam runt sej.

Jag hoppas att jag genom att dela med mej av våra erfarenheter kan ge dej/er någon form av hopp att det kommer bli bra i slutändan.

Ett tips är att se till att få träffa kurator och förlossningspersonal och tillsammans med dom gå igenom förlossningsjournalen och passa på att ställa dom frågor ni har.

Om du undrar över något så fråga gärna så svarar jag utifrån våra erfarenheter.

Önskar er all lycka!

Tack Guckin

Det gläder mig att ditt barn mår bra. Att veta att det finns människor som har gått igenom samma sak som vi och överlevt det jobbiga ger mig framtidstro. Tack för att du delade med dig era erfarenheter.