Lika att vi säger farväl till varandra?

Jag tycker om en kille jättemycket.
Han är den bästa jag träffat. Ingen får mig att må så bra som han. Ingen har nånsin fått mig att må så bra som han. Han tycker om mig och jag tycker om han. 
Jag skulle kunna skriva 1000 sidor om hur speciell han är men nu går jag på den kortare varianten.

Han bor jättelångt ifrån mig. Vi båda bor i Sverige men det är långt avstånd mellan oss och vi skulle inte kunna ses ofta alls. Mer när man är ledig och så men det blir ändå inte mycket man kan ses. Så det skulle vara ett distansförhållande vilket jag inte vill ge mig in i då jag inte kan se mig själv i en sån situation. Jag skulle bli galen.

Sen är vi jätteolika varandra när det gäller till exempel politik och han blir lätt sur och tar saker fel ofta. Nånting som skulle kunna komma emellan oss mycket.

Jag tycker om honom. Jättemycket.
Jag ska till hans stad om lite mer än 2 månader typ och då ska vi ses, men jag är bara så rädd att ge mig in i ett kärleksgrepp jag inte kommer kunna ta mig ur. Jag distans och ses typ 4 gånger per år, om ens det. Det går inte. Jag vill inte utsätta mig eller han för det lidandet.

Vad ska jag göra?
Mitt hjärta vill bara vara med honom men min hjärna säger att jag ska låta honom gå ):