Kan jag få er input tack.

Situationen är följande:

Jag har två barn varav det ena bor på annan ort för studier. Det barnet är 17 år. Det andra barnet är vuxet (20 år) men bort fortfarande hemma.

Min man har också två barn men inget av dem bor här. Det ena barnet kommer på umgänge här, dock med ganska långt mellanrum, annan form av umgänge förekommer också. (Det är inte relevant varför, men med tanke på att detta är FL så talar jag ändå om att det är 3 tim ToR och barnet själv får styra.)

Min man har också en hobby som är på samma ort som barnet bor och som han utövar en gång i veckan eller varannan när det är säsong, de har uppehåll på ca 2-3 månader lite utspritt över sommaren och runt jul/nyår. Om vi flyttar blir det 30 min längre restid dit ungefär. På den nya orten finns dock förening han kan byta till, här finns inget sådant alls.

Mitt barn som bor på annan ort, gör det pga dåliga kommunikationer. Hon har dock nu börjat må väldigt väldigt dåligt av att bo ensam, (det finns kanske fler orsaker, men de vet inte jag isf) så jag känner att jag vill flytta till den orten.

Att pendla till mitt och makens jobb tar ca 45 min därifrån, men kommunalt kan det ta upp till 4 timmar att åka emellan varför jag anser att vi har lättare att pendla än hon. En bra pendlingstid tar det ca 1 timme och 20 minuter hit med byten och väntetid.
Hon har också sociala aktiviteter och är med i föreningar efter skoltid och om vi inte kan hämta 2-3 dagar i veckan så måste hon sluta allt sånt då det inte alls finns kommunikationer att tillgå kvällstid.
En av dessa är på fredagar vilket betyder att hon antingen får skippa den aktiviteten eller inte komma hem den helgen om inte vi kan hämta för på helger går inga kommunikationer alls.

Orten är en av dem vi har talat om att ev flytta till, även innan dotterns skolgång där, men vi har inte gjort slag i saken att flytta pga bekvämligheten med nära till jobb. Maken har nu ca 5 min till jobb, mer ibland då han jobbar på olika ställen. Han har tidigare haft dryga timmen att pendla innan han bytte.

Jag har ca 15 min till mitt jobb.

Maken vill inte, eller jag tror att han inte vill längre då han inte säger mycket om det.
Vid ett tillfälle menade han att vi inte kan flytta efter om hon sen ska gå på högskolan någon annanstans, men jag anser att det är stort skillnad på att bo ensam vid 17 och vid 20. (hon har nyligen fyllt 17)

Det finns en familj som vill byta bostad med oss och om vi flyttar får vi nästan 3800 kr mer i plånboken varje månad om jag räknar hyran osv, vi har närmare till butiker istället för som nu ca 40 min om vi inte vill handla på lokala butiker med väldigt dyra priser. MEN, så klart ökar bensinkostnaden med lika mycket, kanske mer.

Bostaden är dock bättre planerad än här.

Ytterligare en aspekt är att jag har många köpoäng här på orten så om vi inte trivs står jag först i kön.

Hur hade ni gjort? Sagt att ni flyttar ändå och att ni får bli särbos pga dotterns mående eller stannat kvar?

Jag vet som sagt inte helt makens inställning då han är svår att få att prata, jag vet dock att om han inget säger så betyder det oftast att han inte vill.