Städmani eller bara renlig?

Jag höll på precis som du när jag hade små barn, och det ledde rakt in i utbrändhet tillsammans med många olika faktorer. 
Jag skulle rekommendera terapi för hjälp med att släppa lite på kontrollbehovet som ofta brukar sitta hårt, innan du dundrar in i väggen som jag till sist gjorde.. Det är lättare att förebygga än att återhämta sig när man redan gått för långt..

Får jag fråga hur det tog sig uttryck på dig! Svårt att veta om det är mani eller inte, fast egentligen spelar det ju ingen roll, det har ju blivit ett problem och jag mår dåligt över det.

Hur illa är det då? Håller du på hela dagarna? Försummar du andra saker för att du
" måste " städa? Känner du att det tar över ditt liv? Isåfall är KBT ett utmärkt sätt att få ordning på detta.
Jag gillar att ha rent och snyggt men städar en gång per dag och jag känner inte att det tar över

Jag dammsuger o torkar golv en gång per dag, dammar flera ggr och får för mig att jag hela tiden ser nya fläckar som måste bort. Det tar ju aldrig slut lixom, finns alltid nåt att göra. Det är väl inte tiden jag lägger på det egentligen utan mer att det retar upp mig så fruktansvärt när det inte ser perfekt ut. Vilket inte går med småbarn såklart :)

Jag var ofta arg och irriterad och hade dåligt tålamod. Kände mig liksom bara relativt tillfreds när jag visste att allting var perfekt städat.
Tror det egentligen handlar om något djupare än att man gillar att ha rent och snyggt omkring sig, när det går till överdrift och man använder all energi till att städa..
Ammar du? Har du möjlighet att ta hand om dig själv någon gång? Äter du ordentligt? Tar vitamintillskott? Får du sova? Sömnbrist förändrar hjärnan och kan göra en knäpp, bokstavligt talat. När jag vaknade för 8:e gången på en natt när barnen var sjuka eller vid amning så kommer jag ihåg att jag kände att jag höll på att bli galen eller få en psykos..
Att alltid ha varit en "duktig flicka" och fortsätta ha samma höga krav på sig själv när man får barn är heller ingen bra kombination...

Försök hitta en eller flera orsaker till varför du har fått städmani, och gör en förändring innan du slösat bort för mycket värdefull tid och innan du blir utmattningsdeprimerad <3

Jag kommer känner mig också sjukt irriterad och arg. Kan börja gråta av att köket ser smutsigt ut. Då kan det vara små små fläckar jag ser som retar gallfeber på mig rent ut sagt eller att mikron är smutsig, blomjord på golvet etc etc. Jag blir knäpp. Jag ammar och har en.liten kille som bara vill vara på mig, han gråter eller skriker så fort jag lägger ner honom. Jag har en 15månaders med som inte fått dagisplats än och är ensam fram till 22 på kvällarna. Så blir väldigt långa dagar. Min minsta är som sagt missnöjd och vill bara ha bröstet så hinner inte städa som förut men känner mig inte mindre knäpp för det. Snarare tvärtom. Kan sitta och amma och se att tvbänken är dammig, spec nu när solen ligger på, d Måste jag ta bort det direkt för att inte reta sönder mig. :(

Åh vad jag känner med dig! Jag var också hemma mycket ensam när barnen var små.. tror ingen kan förstå som inte varit i det själv, kände t.ex ingen riktig förståelse från min man även om han menade väl..
Man känner sig ständigt otillräcklig, nästintill kvävd ibland. Och ett dåligt samvete som man egentligen inte vet varför man har då man ju gör sitt bästa hela tiden...
Har du möjlighet till avlastning? Hur jobbar din man? Har du någon som kan komma och hjälpa dig några timmar med barnen så du kan få smita utanför dörren en sväng, ta en promenad på egen hand, åka och handla, gå till frissan, vadsomhelst? Om du helammar så kan man t.ex. pumpa ur och ge på flaska.
Skulle också varmt rekommendera att äta extra järn, t.ex. blutsaft. Det tar enormt på kroppen att amma och bland annat järnbrist kan ge många symtom såsom till exempel irritation, m.m. Det är jätteviktigt att du får i dig det du behöver, har du gått ned mycket i vikt? Näringsbrister kan också göra mycket konstiga saker med kropp och huvud.. 
Hoppas du hittar ett litet andningshål då och då! Och jag lyssnar gärna om du vill skriva av dig här:) 
Ett tips är också att prata med bvc om att få ett samtalsstöd! 
Kram!

Tack vad snällt av dig :) vi bor i en stad tillfälligt pga jobb och här har vi "bara" min mamma, hon ställer upp när jag ber henne men det sker i princip aldrig, speciellt inte när min yngsta är så mammig och bara vill ligga vid bröstet. Man har skuldkänslor, är stressad och Ständigt trött, och tyvärr irriterad :( jsg ska tänka på järnbrist, har lidit av det tidigare även innan mina graviditeter så kanske ska kolla upp det igen. Jag har gått ner en del graviditetskilon, amningen gör nog sitt. Jag har alltid städat mycket men förstår inte vad som hänt nu det sista, började under graviditeten med nr två och har bara eskalerat. Tack för stödet!

Ja det kan vara bra att kolla upp näringsstatus hos läkaren, speciellt om du haft brister tidigare! När det gäller järn så är det framförallt järnförrådet som är viktigt, man kan ju ha bra HB värde trots tömt järnförråd och kroppen måste då jobba onödigt hårt för att fördela och prioritera av det lilla som finns. 

När jag ser tillbaka på tiden för några år sedan när jag var i en liknande situation som dig, så önskar jag att jag hade städat mindre;), tagit mer hjälp av t.ex. min mamma och pratat med någon för att minska på det ständiga dåliga samvetet/skuldkänslorna... Det är verkligen inte lätt att känna sig tillräcklig när man har två små personer som är så beroende av en!

Har din man möjlighet att gå ned lite i tid en period?