Arbetar på HVB med ensamkommande flyktingbarn. Ett arbete som ger mig livskvalitet då jag brinner för att hjälpa människor som befinner sig i det hårda livet. Med tanke på alla rubriker i media, vill jag försöka ge en rättvis bild från min synvinkel. Fråga på!
Vad har du för utbildning och vilka är dina arbetsuppgifter?
Jag har kandidatexamen i folkhälsovetenskap. Mina arbetsuppgifter är att ge barnen en meningsfull vardag. Där ingår att fixa fritidsaktiviteter åt dem, hålla kontakt med god man och myndigheter (exempelvis socialsekreterare och migrationsverket). Det ingår att se till att de äter, tvättar, sköter sin hygien och mår så bra som möjligt i den situation de nu befinner sig i. Även fixa läkartid, tandläkare och BUP om det behövs. Läsa läxa och se till att de sköter skolan. Köra till olika aktiviteter inledningsvis för att de senare ska lära sig ta tåget... journaldokumentera om varje ungdom. Har två kontaktungdomar som jag har mer ansvar över... :)
Hur är stämningen? Mycket bråk? Har de respekt för poliser m.m?
Stämningen har varit till och från, bra just nu. Har haft tre incidenter på boendet där vi behövt trycka på larmen som vi alltid har på oss. Polisen har några respekt för och andra inte. De föreläste hos oss och några av barnen gick därifrån, väldigt nonchalant. Boendet har funnits sedan september. Bråk är det men inte mer än att vi kan hantera det (förutom de tillfällen där vi varit tvungna att larma).
Hur upplever du att kvinnosynen är bland dem?
Jag har blivit något överraskad över att de inte visar skillnad i deras sätt att vara beroende på vem det är som jobbar, man eller kvinna. Jag tycker de visar respekt för mig som kvinna. Många är mycket artiga, öppnar dörrar för mig och tar min disk om jag äter med dem. Ingen har gjort några närmanden eller kränkt mig som kvinna. :)
Hur gamla är dessa ungdomar?
Tycker du att Sverige tog sig vatten över huvudet när vi tog emot så många förra året? Eller tror du att vi fixar detta? Är du orolig för dessa ungdomars framtid? Utbildning, jobb, integration?
Är alla pojkar?
Hur ser du på deras möjligheter att integreras och hitta en partner i framtiden? Med tanke på att det är så stor övervikt på pojkar och unga män som kommit menar jag. Samt att möjligheten till anhöriginvandring har begränsats.
En fråga till, är det svårt att hitta personal till dessa boenden? De är ju så många nu...
Jag tror vi tagit oss vatten över huvudet ja. Det finns ingen långsiktig plan för barnen i kommunen där jag jobbar.. hade velat att vi hade utslussningslägenheter för de som inte är i behov av HVB (till exempel om de fyller 18 år). Istället flyttas de vidare till migrationsverkets boenden. Jag tycker inte det är humant att göra så. På mitt boende är alla pojkar i åldern 13-18 år. Nej det är inte svårt att hitta personal, däremot svårt att hitta kompetent personal med rätt utbildning för yrket. Och så tycker jag att många av de som anställs är för unga då de är i nästan samma ålder som pojkarna. Att anhöriginvandring begränsat ser jag inte som en bra lösning (även om jag förstår varför), många av pojkarna behöver sin familjer hos sig.