Blev ihop med hans bror

Jag bor på en mindre ort i landsorten och gifte mig ganska ung med en snäll och trevlig man från trakten. Vi hade ett bra äktenskap, två barn, bra sexliv och inga konflikter. Vi hade inte så många gemensamma vänner utan umgicks mest med min mans bror och hans fru. Bröderna stod väldigt nära varann då de växt upp på en gård ute i skogen utan så många andra kamrater.

Men så skildes brodern och hans fru och hon flyttade. Min svåger mådde dåligt och vi stöttade så gott det gick. I praktiken mest jag då jag blev arbetslös i den vevan  medan min man jobbade långa dagar. Så gick det som det gick, vi blev förälskade och  kunde inte stå emot känslorna. Jag ville inte förstöra det jag hade men känslorna blev för starka. Så när min man trodde att jag var snäll och stöttade brorsan med samtal låg vi i sängen

Det blev ohållbart och jag berättade. Det var det värsta jag gjort och min man blev förtvivlad, chockad, arg osv. Han hade inte anat något och nu var han dubbelt sviken. Till saken hör att hans bror alltid varit mer framåt, social och haft lätt med flickor i ungdomen medan min man var mer tillbakadragen.

Vi flyttade ihop och visste att en tung tid väntade. Men vi trodde, eller hoppades, att det så småningom skulle stabiliseras och att  min man skulle acceptera och att vi skulle fungera socialt ihop. Men bröderna har inte talat med varann sedan dess, han bara trycker bort samtal och undviker oss. Han och jag talar om barnen, inget annat. Mina svärföräldrar kan inte bjuda oss samtidigt på släktkalas. Det har gått tre år och mitt ex mår allt sämre, undviker allt och alla och missköter jobbet så han riskerar att bli avskedad. Barnen vill inte vara hos honom längre. Han behöver hjälp och terapi men vägrar allt. Vad ska vi göra?

Det är ok att vara hård, vi har skuld. Du är iaf saklig, vi har fått mycket skit från olika håll.

Visst har vi funderat på flytt, det skulle lösa mycket. Men vi har bra jobb här, barnen är rotade och jag har mina gamla föräldrar som behöver hjälp och jag är enda barnet. Så just nu går det inte.

Klart att jag gjorde fel, rent allmänt. Jag lämnade en bra man och skadade många. Men att leva i en lögn med de känslorna och föremålet för känslorna så nära, det var ohållbart. Jag ser det som att jag inte hade något val.

Vilket trams! Självklart hade du ett val, du. VALDE att förstöra din exmans liv för din egen egoism.

Men vad tänkte egentligen de stackars barnen? Mamma är plötsligt ihop med farbror? Hur kan männens släkt, syskon och svärföräldrar förlåta Er?

Jag hade tagit avstånd från er för all framtid för det ni har gjort är oförlåtligt!

Du och mannen borde flytta långt bort. Lämna barnen hos pappan eftersom du har så dåligt omdöme och inte kan stå emot impulser eller se konsekvenser av ditt handlande. De har det bättre hos ditt stabila ex!