• Anonym (Olle)

    Hur berättar jag på ett BRA sätt för vännerna att vi ska ha barn?

    Min flickvän är gravid och vi ska ha barn i slutet på året. Jag är 27 år och hon är flera år äldre, men detta är första barnet för båda. Barnet är både planerat och efterlängtat av oss båda.

    Nu till saken! Jag är den första i min vänskapskrets med att skaffa barn, och då inkluderar jag både manliga och kvinnliga vänner. Ingen av mina vänner är i närheten av att vilja ha barn än på ett tag (det har de sagt) och flera är även singlar som aldrig har haft ett stabilt förhållande. Andra är såna som bara satsar på karriären och att resa och anser att ett barn skulle ta av deras frihet. Hur berättar man egentligen för såna personer att man ska ha barn så att de förstår att man faktiskt VILL det? Jag är lite oroad att det ska framstå som att min (ganska mycket äldre) flickvän är den som tjatat till sig barn eller lurat mig, vilket alltså inte är fallet. Det var JAG som fick tjata lite på henne i början, men sen har vi varit väldigt med på noterna båda två. Kanske borde jag bara strunta i vad folk tror och tänker, men det skulle verkligen inte kännas bra om de misstänker att hon har lurat mig eller så (hon är inte sån som person). 

    Nu till frågan: Kan vi lägga fram det här med graviditeten på ett BRA sätt så att de fattar att barnet var planerat och att detta är vad JAG vill? Kanske kan vi formulera oss på ett visst sätt när vi berättar för omgivningen? Har ni några tips? 

  • Svar på tråden Hur berättar jag på ett BRA sätt för vännerna att vi ska ha barn?
  • Mika86

    Att man berättar det med glädje o typ uppvisar kärlek mot det ofödda barnet är ett bra sätt. Förhoppningsvis tar de emot det på ett mer glödjefullt sätt än ni förväntar er

  • Anonym (***)

    Jag förstår ärligt talat inte problemet. Ni berättar att ni väntar barn och att ni är glada för det.

    Det spelar ju ingen roll vad ni säger, de kommer kanske ändå att spekulera.

    Sedan ska du inte vara så säker på att de andra inte vill ha barn. Det är inget man berättar för andra, att man försöker men att det inte går. Så får du konstiga reaktioner så behöver det inte bero på att de tror att du blivit tvingad, utan på att de själva inte kan.

  • Anonym (Olle)
    Anonym (***) skrev 2016-05-01 11:15:22 följande:

    Jag förstår ärligt talat inte problemet. Ni berättar att ni väntar barn och att ni är glada för det.

    Det spelar ju ingen roll vad ni säger, de kommer kanske ändå att spekulera.

    Sedan ska du inte vara så säker på att de andra inte vill ha barn. Det är inget man berättar för andra, att man försöker men att det inte går. Så får du konstiga reaktioner så behöver det inte bero på att de tror att du blivit tvingad, utan på att de själva inte kan.


    Problem och problem, men jag vill att det ska bli sagt på ett bra sätt bara. 

    det kan ju vara svårt att veta om de verkligen inte vill ha barn, men jag tror ju inte att man sitter och pratar högljutt om att man vill vänta och inte är beredd att göra avkall på resandet, festandet osv ännu i så fall. 
  • Anonym (Olle)
    Mika86 skrev 2016-05-01 11:13:01 följande:

    Att man berättar det med glädje o typ uppvisar kärlek mot det ofödda barnet är ett bra sätt. Förhoppningsvis tar de emot det på ett mer glödjefullt sätt än ni förväntar er


    Jag är väl inte direkt någon extrovert person som visar så mycket känsloyttringar offentligt, så detta var ett bra tips för mig! Tack!
  • Anonym (***)
    Anonym (Olle) skrev 2016-05-01 11:32:57 följande:
    Problem och problem, men jag vill att det ska bli sagt på ett bra sätt bara. 

    det kan ju vara svårt att veta om de verkligen inte vill ha barn, men jag tror ju inte att man sitter och pratar högljutt om att man vill vänta och inte är beredd att göra avkall på resandet, festandet osv ännu i så fall. 
    Läs lite i trådarna här på FL, så ser du att folk inte berättar att de är ofrivilligt barnlösa. 

    Men om nu era vänner är så sanningsenliga, så förstår jag ditt problem ännu mindre. Varför skulle de då misstro dig när du berättar? Om man själv glider på sanningen så förstår man ju att andra också gör det.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (***) skrev 2016-05-01 11:15:22 följande:

    Jag förstår ärligt talat inte problemet. Ni berättar att ni väntar barn och att ni är glada för det.

    Det spelar ju ingen roll vad ni säger, de kommer kanske ändå att spekulera.

    Sedan ska du inte vara så säker på att de andra inte vill ha barn. Det är inget man berättar för andra, att man försöker men att det inte går. Så får du konstiga reaktioner så behöver det inte bero på att de tror att du blivit tvingad, utan på att de själva inte kan.


    Eller på helt andra saker. Jag har säkert reagerat konstigt när folk har berättat att de ska ha barn, bara för att jag liksom inte fattar grejen. För mig är det jättesvårt att förstå att man vill ha barn, och jag blir liksom inte sådär spontant lycklig som folk i allmänhet verkar bli. Det är ju onekligen rätt speciellt - att var med barn kan vara allt från en persons högsta dröm till värsta mardröm, så allt beror ju på vad personen som berättar det tycker. Som sagt, berätta och verka glada
  • Anonym (***)
    Anonym (qwerty) skrev 2016-05-01 11:38:44 följande:
    Eller på helt andra saker. Jag har säkert reagerat konstigt när folk har berättat att de ska ha barn, bara för att jag liksom inte fattar grejen. För mig är det jättesvårt att förstå att man vill ha barn, och jag blir liksom inte sådär spontant lycklig som folk i allmänhet verkar bli. Det är ju onekligen rätt speciellt - att var med barn kan vara allt från en persons högsta dröm till värsta mardröm, så allt beror ju på vad personen som berättar det tycker. Som sagt, berätta och verka glada
    Oj, det låter faktiskt konstigt. Inte att du inte vill ha barn och inte förstår grejen med barn. Men att du inte förstår att andra faktiskt vill ha barn, att det faktiskt är en av de starkaste normerna i vårt samhälle. Det är konstigt, tycker jag.

    Sedan är det konstigt att du inte kan bli glad för andras skull, även om det är för något du inte själv vill ha. 
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (***) skrev 2016-05-01 11:43:21 följande:
    Oj, det låter faktiskt konstigt. Inte att du inte vill ha barn och inte förstår grejen med barn. Men att du inte förstår att andra faktiskt vill ha barn, att det faktiskt är en av de starkaste normerna i vårt samhälle. Det är konstigt, tycker jag.

    Sedan är det konstigt att du inte kan bli glad för andras skull, även om det är för något du inte själv vill ha. 
    Hm, det är väl klart att jag förstår att det är en av de starkaste normerna i samhället, jag har nog funderat mer över barn och att skaffa barn än de flesta... Och jo, jag kan definitivt bli glad för andras skull, men just vad gäller barnskaffande är det sammanvävt med så mycket annat hos mig, plus att jag alltid är rädd för att vi inte ska vara vänner mer. Har tyvärr varit med om vänner som helt stänger in sig i barnbubblan och som jag har förlorat kontakten med därför. Som tur är har jag vänner som jag har lyckats behålla efter att de har skaffat barn, så jag vet att det går, även om det inte är lika enkelt som innan.
  • Anonym (Olle)
    Anonym (qwerty) skrev 2016-05-01 18:51:40 följande:
    Hm, det är väl klart att jag förstår att det är en av de starkaste normerna i samhället, jag har nog funderat mer över barn och att skaffa barn än de flesta... Och jo, jag kan definitivt bli glad för andras skull, men just vad gäller barnskaffande är det sammanvävt med så mycket annat hos mig, plus att jag alltid är rädd för att vi inte ska vara vänner mer. Har tyvärr varit med om vänner som helt stänger in sig i barnbubblan och som jag har förlorat kontakten med därför. Som tur är har jag vänner som jag har lyckats behålla efter att de har skaffat barn, så jag vet att det går, även om det inte är lika enkelt som innan.
    Du resonerar väldigt likt min flickvän måste jag säga. Hon har berättat hur hon blev lämnad ensam när hennes vänner skaffade barn en efter en och att hon inte heller visste om hon skulle gratta eller inte när någon berättade för henne om en graviditet. Det var inte självklart för henne. Samtidigt var det först när hon blev äldre som hon började tänka om, att hon faktiskt ville ha barn trots allt. Hon hade ingen barnlängtan förrän väldigt sent.
  • Anonym (***)
    Anonym (qwerty) skrev 2016-05-01 18:51:40 följande:
    Hm, det är väl klart att jag förstår att det är en av de starkaste normerna i samhället, jag har nog funderat mer över barn och att skaffa barn än de flesta... Och jo, jag kan definitivt bli glad för andras skull, men just vad gäller barnskaffande är det sammanvävt med så mycket annat hos mig, plus att jag alltid är rädd för att vi inte ska vara vänner mer. Har tyvärr varit med om vänner som helt stänger in sig i barnbubblan och som jag har förlorat kontakten med därför. Som tur är har jag vänner som jag har lyckats behålla efter att de har skaffat barn, så jag vet att det går, även om det inte är lika enkelt som innan.
    OK, då förstår jag hur du menar.
Svar på tråden Hur berättar jag på ett BRA sätt för vännerna att vi ska ha barn?