Ni hästmänniskor: Är det mentalitet att kränka barn?

Jag är hästtjej sedan barnsben och tyvärr är det såhär på många ställen. Det gäller även mellan vuxna. Det är mer regel än undantag att hästmänniskor(framför allt inom storhäst/ hopp & dressyrvärlden) påpekar fel och brister. Det är en snobbsport i grunden och det märks väl när en annan är hobbyryttare. Alla vet bäst och kan bäst. Dock vill jag inte döma ridläraren utan att ha upplevt vad denne gör.

Man ska tänka på att vi håller på med stora djur som är flockdjur, de har ett flyktbeteende och hanterar man dem inte rätt kan det gå väldigt illa. Gör man fel när man sitter på eller hanterar hästen så måste man få veta hur man ska rätta till. Barnen kanske drar hästen i munnen, Sparkar med skänklarna, sitter fel och belastar således hästen fel...

Är det så att hon direkt hånar och inte är pedagogisk ska ni såklart ta detta med ledningen men oftast är det så att det är en själv som får flytta. Jag har letat efter en ödmjuk men bestämd tränare i 20år snart och fann honom igår- i islanshästvärlden. Det finns så många tränare och skolor så man får prova sig fram. En sak är säker, man måste ha ett förtroende för sin tränare om man ska utvecklas till en bättre ryttare. Och det gör man inte genom att bli hånad. Översittartyper finns det gott om i denna sport.

Blev själv "tuktad" på ridskola som liten, där var filosofin att man skulle bli hård innanför pannbenet för att kunna klara hästarna- men faktum är... Vi kan aldrig bli så fysiskt starka som dem, därför ska man samspela med hästarna och ödmjukhet är det som tagit mig längst med hästarna... Inte hårdhet. Det finns inget i nedbrytande barn som tar dem vidare... Bara uppmuntran och mod- att våga fråga för att lära- och det gör man inte med en lärare som du beskriver

Tack för ditt svar...

Jag red som barn å är uppvuxen med hästar. Kom dock ifrån intresset när jag fick barn men när min dotter började rida kände jag att det började komma tillbaka. Nu har jag dock helt tappat sugen å mår dåligt inför och efter varje lektion. Min dotter (som är 9 år) undrar varför ridfröken är så arg och att hon försöker göra sitt bästa. Jag försöker "försvara" ridfröken då jag inte vill att min dotter ska tappa sitt intresse men det är svårt.

Min dotter gick på ridläger förra sommaren och jag kan bara hålla med dig. Jag uppfattade inte att lärarna var elaka mot barnen men det var en väldigt disciplinär och elitistisk stämning. Väldigt inriktad på prestation och konkurrens och väldigt lite fokus på uppmuntran och individuell utveckling. Detta var i Hälsingland.

Men det här är ju något du måste ta upp med styrelsen eller ordförande eller hur det nu funkar i hästvärlden. Så får det absolut inte se ut när man ska lära ut något till barn. Det kommer sluta med att alla som har minsta lilla självkänsla kommer vilja sluta.

Jag är väldigt aktiv inom en annan idrott och våra ledare är verkligen ansiktet utåt för sporten. Om de inte sköter sig måste de få reda på det och föreningen agerar direkt.

Rocket: Min son spelar hockey å fotboll och där är det ju helt annorlunda! Där får alla positiv feedback (även om man knappt träffar bollen/pucken).

Jag har diskuterat detta med flera som har barn som rider. Vi vet inte vem vi ska prata med då ridläraren som är värst (inte min dotters ridlärare...hon är snällast:-/) är ägare. Funderade ett tag på att byta ridskola men är tydligen exakt samma på den andra ridskolan i kommunen.

Nej usch vilket ställe:(

Oj, känner inte alls igen. Det låter tråkigt. Är uppvuxen med hästar och blev hårt drillad under min uppväxt. Har snarare slagits av att det gått på andra hållet, dvs eleverna, i alla åldrar, protesterar och ifrågasätter tränare och ridinstruktörer. Ett mellanting är väl att föredra.

Pyssel: Ja här är det då ingen som vågar ifrågasätta

Så är det inom alla dyra sporter. Men ridning är nog värst.

Jag vägrar låta mina flickor bli "hästtjejer". Mänga hästtjejer är bortskämda små brats som inte hyser normal respekt för människor. Antar att en del av dessa blir ridlärare...