Terapeuten tjallade - ska jag gå tillbaka?

Gå tillbaka till henne och prata med henne en gång i alla fall. Försöka reda ut vad som hände men var noga med att inte bli arg eller hotfull, då skjuter du dig själv i foten. Även om hon inte tar tillbaka sin anmälan kan det vara bra för dig att få reda ut det. Så du mår bättre och inte tappar tilltron till alla terapeuter.

Hon har ju anmälningsplikt om hon misstänker att barnen mår dåligt

Alla dessa orosanmälningar kommer att göra att vi föräldrar inte vågar söka hjälp. Sverige i ett nötskal!

Vad stod det i orosanmälan? Varken att gråta eller inte tycka om barnet är grund i sig, det måste finnas mer, samt att pappan också är olämplig.

NEJ gå inte dit igen! Oavsett vad du säger så kommer hon kontakta socialen igen som då får ytterligare saker att anmärka på!

Hon kommer självklart feltolka det du säger igen och det kommer framföras negativt till soc.

Gå ALDRIG dit igen utan anmäl denne för hon gjorde definitivt ett tjänstefel och bröt mot sekretess.

Om det är så att verkligen allt är en missuppfattning så kommer socialen snabbt förstå det. Men det är sällan det är fallet utan finns ofta en del sanning i det som kommit fram. Att du är helt slutkörd efter 2 veckor utan sömn är ju normalt, men att din man inte stöttar upp känns mer oroväckande. Är det så att du är/ håller på att bli utbränd behöver din man förstå hur dåligt du mår. Jag tror bara du är rädd nu, men kanske kanske kan socialtjänsten ha något att erbjuda. Eller inte. Jag skulle inte ha gått tillbaka till terapeuten utan sparat förklaringarna till mötet med socialtjänsten.

Jag hade nog gått tillbaka för att höra hur hon tänkte. Hon måste ju ha träffat trötta och ledsna människor förut. 

Gud jag hade aldrig gått tillbaka. Vem vet vad hon gör nästa gång.

Att hon gjorde orosanmälan för att jag var ledsen, utarbetad och uppenbarligen behövde tröst tycker jag var lågt. Hon kände till mina hemförhållanden tidigare och hade inte reagerat då. Men ok, sådan är lagen när någon vårdpersonal är "orolig".

Det jag tycker är otäckt är att hon citerade det jag skulle ha sagt i själva orosanmälan. Det var en väldigt lång och omfattande anmälan, så hon fick med precis allt! Nästan som stenografi, förutom att hon skrivit fel ord flera gånger så att det såg värre ut än det var.

De handläggare på socialtjänsten som gör utredningen har inte en terapeuts kompetens. De läser alltså citaten rakt av ord för ord och blir väldigt oroliga. Någon som vet riktlinjer för hur en orosanmälan från en vårdgivare får se ut? Får en samtalskontakt som tagit emot information i förtroende verkligen lämna ut allt detta rakt av? Signaturen Mam: Jag tycker också att jag borde anmäla henne! Men säkert är lagen inte på min sida, eller?

Jag tycker att terapeuten själv skulle ha analyserat det jag sagt för sig själv och bara skrivit sin professionella tolkning i anmälan. Hon måste väl ha förstått att orosanmälan läses av handläggare som inte är kompetenta att förstå innebörden i vad som sägs vid ett terapisamtal rakt av - och att dessutom min man får direkt tillgång till det jag skulle ha berättat. Min man är en del av familjeproblemet - och nu får han veta det på detta sätt!

Enda anledningen till att jag skulle gå på ett besök till till terapeuten är att visa upp mig när jag lugn och samlad, småprata lite och förklara att allt är bra med mig. Jag kommer att ta upp saker i orosanmälan på ett trevligt sätt och diskutera skillnaden i vad jag grät ur mig och hur jag ser på saken nu. Med hopp om att hon ändrar/tar tillbaka orosanmälan och kontaktar dem hon skickat den till.

Men förutom att jag egentligen aldrig vill se människan igen är jag mycket rädd för att hon än en gång ska läsa in något "fel" vad jag än säger ("förnekelse", "bortträngning" eller något annat negativt) och då får socialen ytterligare huvudbry och vatten på sin kvarn när det gäller saker att anmärka på. Hon verkar livsfarlig!

Jag är tacksam för att jag får era olika råd på om jag ska gå till henne eller ej eftersom den här orosanmälan påverkar hela familjen! Och detta bara för att jag grät ut för fel person, som egentligen borde ha varit rätt person att hjälpa mig!

Nån måste ju ta ansvar för att din man har fått höra vad du sa till terapeuten. Det är INTE okej!