lövet2 skrev 2016-05-02 14:31:28 följande:
Jodå, det låter typiskt för en 2-åring! Mitt bästa knep är att uttrycka mig lite annorlunda. Aldrig lämna en aktivitet utan i stället gå till någon ny rolig aktivitet. Det kan ju vara svårt att få "äta lunch" att låta särskilt kul, men använd din fantasi! Det behöver i och för sig inte vara något roligt man går till, utan det kan räcka med att det låter viktigt.
"Nu ska vi strax gå hem och kolla om posten har kommit. Din tur att titta i brevlådan i dag, va´?"
"Nu ska vi gå till affären och handla. Stackars katten har ju nästan slut på sin mat, så vi måste handla mat åt honom. Annars blir han jättehungrig och ledsen!"
"Vi ska gå hem nu och ringa till XX. Han väntar säkert på att vi ska ringa!"
"Tror du pappa har kommit hem än? Vi måste gå hem och kolla!"
"I dag blir det korv och makaroner. Är du lika hungrig som jag? Kom, så springer vi i kapp hem till lunchen!"
Allt sådant funkar bättre än "Nej, nu får du inte gunga mera. Nu ska vi gå härifrån!"
Anonym (Msmsmzäaäaä) skrev 2016-05-02 14:53:06 följande:
Min är likadan! Men det hör till med åldern misstänker jag. Får "muta" honom med annat, tex om han kollar på tv på morgonen och jag stänger av för att vi ska till förskolan så blir det världens kaos.
Men då brukar jag säga "nu ska vi till förskolan och leka med alla kompisar och bilarna! Tror du dom har några fina bilar där?" Då brukar han glatt följa med till dörren, sen börjar nästa moment, vägrar ta på sig skor, men då brukar jag göra så att han får välja själv vilka skor han får ha, så jag inte bestämmer åt honom.
Funkar fin fint! Man måste hitta sin knep för att få över dom på sin sida :)
Haha japp 2-åringar är skitlättlurade höhö *evil grin* ;)
