Hur lyckas man bli utbränd innan 30?

Nej, jag tror inte de lyssnar på kroppen. Kanske de ser det som en svaghet? Det tragiska är när de inte lyssnar på folk som försöker varna dem i tid ...

Man kan t.ex. födas med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som inte diagnostiseras långt senare än den enorma extra energi som går åt till att klara vardagens aktiviteter har skapat en utmattningsreaktion som heter duga. Hur ska man kunna ha lärt sig att läsa sina signaler om hur mycket man egentligen orkar när omgivningen och man själv inte känt till att man haft helt andra förutsättningar och därmed förväntat sig och även ställt krav sedan tidig barndom på att man ska orka lika mycket och bete sig precis som den som föds utan handikapp? Nej det är inga påhittade krav så som skönhetsideal!

De neuropsykiatriska diagnoser är också oftast bara en gräns på en glidande skala, man kan ligga långt ut på skalan utan att kvala inför en diagnos. Och även när man själv misstänker vad man "lider av" så är det ofta flera års kö till utredning och innan dess ingen hjälp. Så jag tycker inte att det är så konstigt. Människor föds med helt olika förutsättningar! Lägg där också till hur helt olika uppfostran vi får, vilka färdigheter vi får hjälp att utveckla för att bli trygga vuxna som litar på våra signaler (och särskilt om man då föds annorlunda och bara kan gå på "halvfart" jämfört med sina jämnåriga). Jag tycker inte det är så konstigt! 

Sällan har det heller enbart med vald yrkesbana att göra. Forskningen visar att många av de som drabbas av just utmattningsreaktion är högpresterande mycket empatiska personer som har svårt att "stänga av" omgivningen och vara tillräckligt "egoistiska" när så krävs. Förmågor som egentligen är av godo, men i blir en belastning i det samhälle vi skapat. Även där föds vi och uppfostras vi olika.

Om man undrar mycket så finns det också en hel del litteratur och forskning som kan ge en lite tydligare, mindre förenklad, bild.

Nej, man lyssnar inte på kroppen. Ofta är det så att man hela tiden vilar lite, så man orkar ett tag till. Men till slut går det inte och man går in i väggen. Vissa gör det vid 30, andra klarar det lite längre. Det beror ju också på NÄR den negativa stressen börjar att  aldrig tar en paus.

Det är (oftast) de ambitiösa och generösa (framförallt med sin tid,) människorna som blir utbrända vilket är en anledning. 

Jag lyckades. Ett säkert kort är att totalt ignorera kroppens alla varningssignaler.

Menar du att de flesta som blir utbrända tidigt har en neuropsykiatrisk nedsättning? På din beskrivning låter det dessutom som ett normalt yrkesliv är omöjligt för en person med denna nedsättning? Hur klarar en sådan person skolgången, jag tänker att även där utsätts denne för åldersanpassad stress. Borde inte några symtom manifesteras redan då?

Tyvärr har de jag träffat varit av typen "lyssnar inte på andra, blir totalt förvånade och sedan världens största offer", vilket både är frustrerande och tråkigt att vara med om som omgivning.

Jag är 22 år och har utmattningssyndrom.

Det var för mycket under för lång tid. Saker jag inte kunde/kan påverka.

Problem med mitt ex,jobbet är stressigt och vet inte om jag får vara kvar osv, haft stora problem med svamp i underlivet i över 1 år. Ingen läkare ville hjälpa mig och var hos flera olika gynekologer. Såväl landstinget som privat. INGEN tog mig på allvar.

I botten så har jag även magkatarr vilket gör att jag är lite mer stresskänslig än de som inte har magkatarr.

Under lång tid bodde jag också hemma, det var mycket bråk osv där. Flyttade sen till min sambo, men då fick jag över 1,5 h enkel resa till jobbet.

Hur jag än gjorde blev det inte bättre.

Då frågar ni er kanske, varför söker du inte annat jobb då? Går i terapi osv?

Svaret är orken! Så fort jag kom hem från jobbet sov jag, jag orkade inte göra annat än slösurfa eller halvt titta på tv.

Har du testat riktigt usel arbetsmiljö? Att byta jobb och säga upp sig är inte alltid möjligt.

Detta är ju helt klart ett allvarligt samhällsproblem! Unga människor som blir utbrända! Hur ska det gå för dessa som har ett långt arbetsliv framför sig :(

Det är inga problem att bränna ut sig före 30, det har skett många gånger. Kanske beroende på att man inte inser sina begränsningar som ung och kanske inte säger nej fast man borde sagt nej. Å andra sidan är utbrändhet rent generellt inget för evigt varande tillstånd så relativ snart kommer man upp på banan igen. Sedan gäller det att man lärt av misstagen.

Jag menar att det kan vara ett exempel och en förklaring till varför någon drabbas av utmattningsreaktion före 30. Det finns många olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och en del kan och en del kan inte ha ett normalt fungerande arbetsliv. Gemensamt för de flesta är dock att man ofta behöver stöd i vardagen på ett eller annat sätt. Något som man allra oftast inte haft innan man fått kännedom om sitt handikapp. Det är många som har tagit sig igenom skolgången både med bra och dåliga betyg som först i vuxen ålder fått sin diagnos och förklaring till annorlundaskap. Kunskapen om dessa funktionsnedsättningar var ofta bristfällig inom skolans värld när de som är vuxna idag gick där. Ofta visade sig symptom så som utanförskap, mobbning, frånvaro och nedstämdhet. Men när ingen hjälp fanns att få har det stora flertalet fått kavla upp ärmarna och överanstränga sig för att klara sig igenom - just en sådan överansträngning som kan leda till utmattningsreaktion före 30.