Dockor är ett dött ting som små barn leker med. Borde vi inte uppmuntra barnet till att leka med något annat? En docka är ett dött ting. Ser inget kul med att ta hand om ett dött ting som vissa småflickor gör. När kag ser vårat grannbarn gå ut med sin docka tänker jag att hon lika gärna kunde ha en plastbil i dockvagnen. Vad tycker du? Är dockor ett dött ting för dig eller är det en leksak?
En leksak ÄR ett dött ting... Hur tänkte du nu? Vill du att barn ska ha typ levande djur att leka med?
En leksak ÄR ett dött ting... Hur tänkte du nu? Vill du att barn ska ha typ levande djur att leka med?
Jag menar att leksaker som inte är ett dött ting är bollar, plastbilar, tågbanor, klä ut sig och så. Sen är ett djur jättebra att leka med så man underhåller det.
Vilken tur då att barn har så fantastisk fantasi som ger dockor, andra leksaker och döda ting liv. Barnet ser inte sin docka som ett dött ting, utan som en vän, derastt barn och en person som är levande, pratande och kännande.
Jag minns hur jag oroade mig för de av mina dockor och gosedjur som låg ensamma eller aldrig fick bli lekta med. Som inte blev nedbäddade på natten, eller den som fick sova ytterst, för det tyckte jag själv illa om.
Dockor är ett fantastiskt sätt att utveckla omhändertagande och empati.
Jag kan fortfarande känna att vissa av mina gamla gosedjur har en personlighet, att de inte bara är döda ting.
Det vore väl fint också om hon valde att bädda ner en bil? Kanske har hon sett filmen Cars och tycker att även hennes bil kan prata och vara levande.
Jag kan fortfarande känna att vissa av mina gamla gosedjur har en personlighet, att de inte bara är döda ting.
Vilken tur då att barn har så fantastisk fantasi som ger dockor, andra leksaker och döda ting liv. Barnet ser inte sin docka som ett dött ting, utan som en vän, derastt barn och en person som är levande, pratande och kännande.
Jag minns hur jag oroade mig för de av mina dockor och gosedjur som låg ensamma eller aldrig fick bli lekta med. Som inte blev nedbäddade på natten, eller den som fick sova ytterst, för det tyckte jag själv illa om.
Dockor är ett fantastiskt sätt att utveckla omhändertagande och empati.
Jag kan fortfarande känna att vissa av mina gamla gosedjur har en personlighet, att de inte bara är döda ting.
Det vore väl fint också om hon valde att bädda ner en bil? Kanske har hon sett filmen Cars och tycker att även hennes bil kan prata och vara levande.
Jag får redan den hjälp från psykiatrin som jag behöver, dock har mina problem inte med vare sig autism eller OCD att göra. Men tack för omtanken om min mentala hälsa!
Jag förstår mycket väl att du gjort ditt inlägg för att få dig ett gott skratt. Men att attackera med att kommentera mental hälsa är så unket, lågt och långt ifrån roligt som det någonsin kan vara. Jag verkligen AVSKYR när psykiska problem förminskas på det viset, som att det är något att trycka till med när man känner för det. Som ett skämt.
Förstår du hur förminskande det är? Hur det undergräver att de med diagnoser blir förstådda och tagna på allvar?
Skämtar du om hjärt- och kärlsjukdomar också? Om cancer? Om missfall eller infertilitet? Eller är det inte roligt och acceptabelt att driva med? Vågar du inte göra det ens när du skriver anonymt?